Intervju med Stefan Diös

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/intervju-med-stefan-dios/trackback/

Hoj! Har idag lagt ut en intervju på Poker.se med pionjären Stefan Diös. Jag är själv riktigt nöjd med den, och Stefan är ett fantastiskt underhållande intervjuobjekt.  Gå gärna in och läs den och bilda er en egen uppfattning!

Videointervjuer från Köpenhamn

1 kommentar » http://valterego.se/blog/videointervjuer-fran-kopenhamn/trackback/

Jag gjorde premiär som intervjuare i det rörliga formatet under EPT-turneringen i Köpenhamn. Två offer hann jag med. Synpunkter mottages tacksamt:

Ramzi Jelassi

Stefan Mattsson

Blandade intervjuer från EPT Köpenhamn

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/blandade-intervjuer-fran-ept-kopenhamn/trackback/

I samband med PokerStars.com EPT Köpenhamn gjorde jag ett gäng intervjuer för Poker.se. Nedan länkar jag till samtliga av dessa:

Anton Wigg - Morgondagens stjärna?

Anton Wigg - vinnare av EPT Köpenhamn

Kristoffer “Sumpas” Thorsson efter dag två

Tomas Brolin efter dag 1B

Intervju med kvalspelaren Jens Sundberg efter dag 1A

Jonas “Nebuchad” Danielsson

5 kommentarer » http://valterego.se/blog/jonas-nebuchad-danielsson/trackback/

Är det inte en förbannelse att vara, om inte bäst, så i alla fall en av de bästa, och ändå av många främst bli förknippad med ett frispråkigt sexliv, onanivanor, brackig livsstil och småklumpiga uttalanden om judefrågan? Dessutom är du inte bara en av de bästa, du har jobba hårt för att ta dig dit, och har ingenting gratis? Fråga Jonas ”Nebuchad” Danielsson, som enligt utsago är världsspelaren som inte har någon direkt talang för spelet, utan tror på att han är ett bevis på att envishet och ambition har kunnat ersätta fallenhet.

Hemma har vi ett internt skämt som kretsar kring framgång. Även om vi inte är speciellt välbärgade – vi är en typisk småborgerlig medelklassfamilj med allt vad det innebär – låtsas vi som om vi har gott om stash. Jag föreslog för till exempel för frun att vi skulle skita i godis i fiskdammen på sonens kalas och istället dunka i en hundring i varje påse. Varför? För att det är drygt och sticker lite i ögonen på folk.

Varför berättar jag det här? Lite av den här känslan har jag haft för Jonas Danielsson. Inte för att han vill vara dryg, utan för att han kan. Hans livsstil har börjat närma sig en myt. Jag har hört historier om att han försökte köpa en villa med kort varsel på västkusten när han och kamraterna inte hittade någonstans att övernatta. Att han har två värstingbilar i garaget i källaren. I mitt huvud var Jonas Danielsson själva sinnebilden för ung, snygg och med för mycket pengar.

Även om det finns kärnor av sanning i de här historierna, fick jag tämligen snabbt revidera min uppfattning om Jonas när vi träffades över en lunch på Stockholms nation i Uppsala. Ett stenkast från den lägenhet som Jonas i skrivande stund håller på att sälja för att flytta till Stockholm med flickvännen. Jonas är en öppen och pratsam kille, som inte känns ett spår divig och i approachen märks framgången kanske mest i att han tveklöst är stilmedveten.

En highstakeskarriärs födelse

Det kanske är läge att börja från början. Jonas Danielsson har spelat poker i drygt fem år, och på heltid i över fyra av dessa. En bankrulle som började med en freeroll på pokersajten Ladbrokes har omvandlats till en förmögenhet som gjort Jonas till en av Sveriges mest framgångsrika pokerspelare alla kategorier. Många har liksom mig upplevt honom som en shooting star som plötsligt bara fanns där uppe bland de andra stjärnorna, men för Jonas själv var det inte så. Han talar istället om en utveckling som handlade om ett envetet grindande, vilket inte hade som uttalat mål att ta sig dit utan om att tjäna pengar. Detta i sin tur fick konsekvensen att han kunde kliva uppåt.

”Jag spelade 5/10 i ett och ett halvt år och gjorde jättebra pengar där. Det var på den tiden det var mycket engelsmän på sidan. Jag fullständigt krossade de spelen, och jag har förmodligen tjänat större delen av det jag spelat in på 5/10, trots att jag gjort rätt bra resultat högre upp också.”

Jonas berättar medan vi äter vår mat, sittande mitt på ett lång bord i den rätt så befolkade salen. Han har valt någon sorts fisk medan jag körde på ugnsgratinerad kassler. Två dagens till det facila priset av hundra spänn. Vi är fjärran från fina viner och gåslever. Om Jonas helt förfallit till en rock’n’roll lifestyle så döljer han det väl. Jonas arton månaders grindsession på 5/10 var inget medvetet val från början, utan precis som så många andra försökte han snabbt klättra vidare på stakes-stegen. Redan i kön när vi ska ta mat börjar vi prata om hans karriär som spelare, och Jonas konstaterar krasst att han länge haft som mål att bli ekonomiskt oberoende, långt innan pokern blev ett levebröd. När sedan pengarna började rinna in och framgången visade sig, blev det en utmaning i sig att utvecklas.

”I början försökte jag gå upp ganska snabbt. Jag gick upp till 5/10 tre månader efter att jag lärt mig spela ordentligt. Sen försökte jag gå upp på 10/20 men jag blev bränd. När jag försökt tillräckligt många gånger tvingades jag inse att jag hade nått min topp på min utveckling. Jag kan tjäna bra pengar där ändå och ska inte vara missnöjd på något sätt, så jag accepterade det. Jag satt där och spelade 5/10 och trodde att jag hade nått toppen av min utveckling. Ett halvår senare kliver jag upp på 10/20 och krossade där. Sen blev det 25/50 och högre än så.

Det jag inte hade förstått var att utvecklingen gick väldigt snabbt först, för att sedan gå mycket mer långsamt. Under de arton månaderna som jag spelade 5/10 utvecklades jag ändå. Jag märkte ju att jag tjänade mer och mer pengar, men man säger alltid att det handlade om dåliga spelare. När jag gick upp så märkte jag att jag hade en väldig edge där också.”

Det står snabbt klart att Jonas inte är killen som gör något halvhjärtat. Relationen med Ladbrokes har förutom förmögenheten och upplevelserna också resulterat i en mycket uppmärksammad tatuering på skinkan, med just texten ”Ladbrokes”. Jonas har inga planer på att svika företaget framöver heller.

”Ladbrokes har gjort väldigt mycket för mig, och varit väldigt schyssta. Det är en lojalitetsgrej då de har varit med från början och hjälpt till att bygga mig, och jag känner att jag inte har kunnat betala tillbaka det jag vill göra till dem. Jag skulle väldigt gärna vilja vinna en turnering för deras skull. Jag ställer gärna upp i SM eller någon annan prestigeturnering för dem. Sen är det självklart att jag väljer att spela på Ladbrokes online. Om det finns spel där kommer jag att välja dem i första hand, det är jag skyldig dem.”

Branding Jonas Danielsson och den kreativa processen

Bygga varumärket, ja. Jonas verkar inte ha något emot att ha blivit en välkänd profil i Pokersverige. Det känns som om han ser det som en välkommen bonus till den ekonomiska framgångsresa som pokern har tagit honom på. Bloggandet har länge varit en del av hans pokerliv, men riktigt uppmärksammad blev bloggen först när Poker Magazine tog den under sina vingar. Till skillnad från flera andra pokerprofilers bloggar fanns det ursprungligen inget PR-syfte med Jonas skrivande, utan fungerande mer som en ventil för honom och hans spelande.

“Jag började blogga på ett forum som en kille i Strömstad startade upp. Jag tyckte att det var ganska kul att skriva, speciellt när pokerspelandet gick bra. Om man haft en väldigt lång session är det svårt att koppla av direkt när tankarna snurrar runt i huvudet och man är uppe i varv. Då var det ganska skönt att blogga. Det var egentligen som en dagbok för att kunna ha det som ett sätt att hålla koll på vad som hänt, med resultat och så.

“ag gillar att skriva, men inte under press. Det var samma sak på forumet i Strömstad. Jag började skriva, och det var roligt ett tag, men sen blir det lite jobbigt att hålla på att uppdatera den.

Om man inte har skrivit på ett tag så har du mycket du har hunnit tänka och fundera på. Då har du lagrat upp lite, och sen portionerar du ut det. Om man gör det för snabbt, så finns det ingenting att skriva sen.”

Jonas jämför med både etablerade författare och musikartister. Många är de som släppt en bok och sedan försvunnit, eller band som gjort en lysande debutskiva och sen försvunnit ut i prestationsångestens limbo i och med förväntningar på uppföljare.

”Det är väl någon slags kreativ källa som fylls på” , menar Jonas apropå inspirationen till bloggen, ”men för mig har den fyllts på för lite i förhållande till hur mycket som tappats ur den.”

En man med många talanger?

Vi var inne på Jonas läggning att aldrig göra något halvdant, utan istället gå in för det till hundra procent. Det gällde för relationen till Ladbrokes och den nämnda tatueringen, och det kan förklara prestationsångesten kring bloggen. Jonas menar att det är också den egenskapen han till syvende og sist har att tacka för sina framgångar.

”Min styrka har alltid varit att jag är väldigt envis. Om jag brinner för någonting så lägger jag ned väldigt mycket tid på det, och tänker väldigt mycket på det. Då följer det med att jag blivit väldigt bra på att läsa händer och så. Det är nog envisheten som gjort mig bra. Jag tror inte att jag har haft någon större talang egentligen, utan det har mer handlat om att jag har velat slå upp mig och komma upp mig i världen. Den kraften har varit stark.

Det är svårt att definiera talang genom att se på en människa. Om någon är väldigt duktig på någonting är det då medfött eller har han lagt ned väldigt mycket tid på det?

Har man lätt för någonting, och för att lära sig det, så krävs det också att man har en extraordinär ambition för att fortsätta att köra på det. Det är väl bara de som verkligen blir någonting, som Tiger Woods i golf till exempel, som haft både talang och ambition.

Man måste ha båda dessa egenskaper, men ofta blir det precis som du sa. Har man talang så arbetar man mindre än de andra. Jag tror att det var omvänt för mig, att jag fick arbeta mer, och att den glöden kompenserade för talangen.”

Det här är en väldigt intressant approach till förmågan att spela poker. Även nosebleedspelaren Dac ”Urindanger” Dang nämnde i en väldigt läsvärd intervju i Poker Magazine att han tror att det mycket handlar om rutin och erfarenhet snarare än talang. Urindanger menade där att vem som helst kan bli en vinnande spelare även uppåt höga nivåer som 25/50-dollars No Limit Holdem-spel, om man är beredd att satsa hårt på det. Jonas är måhända exemplet på det, om det inte är så att det är bara är blygsamhet som får honom att döda myten om sin egen talang.

Turneringar och den sociala aspekten av poker

Även om de riktiga klonkarna inte har infunnit sig så har Jonas Danielsson några streck i kolven när det kommer till liveturneringar. Förra året blev det tre pengaplaceringar i WSOP, en andraplats i World Headsup Championship i Barcelona samt en tredjeplats i SM i Tallinn.

”Jag hade garanterat tjänat mer om jag hade varit hemma istället. I en tiotusendollarsturnering kanske de bästa spelarna har ett expected value på tiotusen dollar. Då får du väga de pengarna mot en veckas spel hemma.

Sen ska man inte räkna bort att en turnering har en massa andra ekonomiska fördelar, som sponsor- och marknadsföringskontakter. Det är en sak som gör att det blir attraktivt att spela turneringar. Jag spelade ganska mycket turneringar under förra året, och har varit iväg rätt mycket. I Uppsala var jag nog bara en månad förra året, sen var jag ute och reste. Det blir ofta att man tar lite längre tid ute. Vegas tog mig sex veckor förra året. Du träffar dina kompisar, och det är den sociala arbetsplats som finns”.

Att Jonas Danielsson inte bara är respekterad vid pokerborden utan också omtyckte som person råder det inget tvivel om. Ingen jag pratat med har haft något negativt att säga om honom, utan tvärtom verkar det allmänna omdömet vara att han är trevlig, social och intelligent.

”Pokerspelare är generellt jävligt sköna människor, som han har väldigt roligt med, vilket gör det kul att spela turneringar. Jag tror inte jag har träffat någon jag inte har tyckt om. Jag tycker nog nästan bättre om dem än folk man träffar i andra situationer. De är väldigt lättsamma, och ofta ganska roliga.”

Jonas pratar en behaglig västkustdialekt som antagligen slipats av en hel del under åren i Uppsala och på resande fot som professionell spelare. Jag inbillar mig att rösten bryter av mot imagen han har som en något brackig glidare. Kanske är det bara hos mig såväl den nu skingrade fördomen om brackighet som känslan av harmoni i dialekten ligger? Jag förstår hur som helst vad Jonas menar med lättsamheten och den sociala aspekten. Livespelare har en utpräglad vana av att socialisera med andra människor. Ska man umgås i många timmar över ett parti kort så tjänar alla parter på att man har trevligt under tiden.

Samtidigt så är min bild att det också kan bli en tämligen ytlig miljö i många fall, men djupet blir möjligen ett mindre problem om man byter omgivning ofta. Jag tror att Jonas precis som de flesta av oss andra efterfrågar djup hos människor i större utsträckning bland dem som står en nära, medan lättsamhet och social förmåga blir viktiga egenskaper vid ytligare kontakter.

Comeback?

Det senaste året har Jonas lagt väldigt lite tid på poker, men överväger en ”comeback” till nätpokern i en nära framtid. Första kvartalet 2008 låg Jonas på tionde plats på Highstakes db:s lista över de mest vinnande spelarna online, med 569 000 inspelade dollar under perioden. Jag frågar Jonas om det finns ett tävlingsmoment i den typen av listningar, om man sneglar mot de som ligger över en själv?

“Det finns det absolut. Vad man än håller på med så vill man väl bli bäst? Man drömmer om det i alla fall. Så det har det väl absolut funnits, men jag har tappat fokus på det den sista tiden.

Jag vet hur jag blev bra, på grund av hur jag levde mitt liv då. Jag spelade väldigt mycket. Det är väl egentligen det receptet som finns, om man ska bli bra i någonting, nästan oavsett vad det är. Gör man det väldigt mycket så blir man bra i det.

Så det var väl därför jag blev bra, för att jag lade ned så mycket tid i det. På senare år har jag inte lagt ned så mycket tid. Det här är något jag skäms lite över, att jag inte har spelat mycket alls de senaste arton månaderna. Jag har nog spelat mindre de senaste arton månaderna än vad jag gjorde på en månad när jag spelade som mest.

Det är nog för att man blir bekväm; man har nått lite framgång. Då är det lätt att bli det. Man har inte haft någonting från början.

Allt började med att jag och en vän vann en freeroll utan att ha satt in en krona. När man sen kommer upp sig och får det mycket bättre, då är det lätt att bli bekväm, och bli nöjd. Det är inte fel att njuta av det heller, men jag var för oprofessionell helt enkelt.”

Vill du tillbaka dit? Återvända till de högsta nivåerna online och grinda high stakes cash game?

“Det beror på. Jag kommer att undersöka hur mycket det skulle krävas för att ta sig tillbaka, men för mig är det en rent ekonomisk fråga. Om jag tar mig dit upp, hur mycket kan jag tjäna då, och hur mycket kan jag tjäna nu om jag satsar på investeringar?

Det skulle vara en avvägning mellan hur mycket man kan tjäna på andra alternativ. Det har blivit mycket hårdare i pokern. Alla har blivit mycket bättre, även ganska långt ner i nivåerna. På ½ och 2/4 sitter det såna som lever på poker. När det bara sitter såna som lever på det, så måste du själv vara bättre än de andra som lever på det här. Då måste du också lägga ned mer tid än dem, och då ska du veta att de också är hungriga och vill vinna. Det är ingen dans på rosor längre, som det var förr. Det får bli en avvägning. Jag kan inte halvsatsa heller; antingen gäller det att satsa helt, eller så får man byta bransch.”

Om pengar och utgifter

En sak som slår mig under vårt samtal är att Jonas kan prata om vilja att vara ekonomiskt oberoende, om drivkraften att bli bäst, och om att prata om sin egen styrka och framgång som spelare, utan att låta förmäten. Det låter mer som om han analyserar sig själv i form av ett företagsprojekt. Ett projekt med ett av målen att bli ekonomiskt oberoende. Om nu Jonas tjänat så mycket som ryktet säger kan man ju undra varför han fortfarande letar efter en inkomstkälla. Behöver han en försörjning?

”Ja, det behöver jag. Om man tjänar mer pengar gör man ju av med mer pengar. Ibland vet jag inte var pengarna tar vägen, men det är ganska mycket pengar jag gör av med varje år.”

Du har aldrig funderat på att dra in på utgifterna så pass att du kan leva på det du tjänat hittills istället för att hitta nya inkomster?

”Jo, det skulle jag kunna göra, men jag vill ändå ha något bättre än att leva ett vanligt liv. Även om jag inte behövde arbeta så vill jag ändå leva ett bättre liv än så. Man har ju bara ett liv, så det gäller att försöka göra det bästa av det.”

Om du nu gör satsningen på allvar, och börjar spela ordentligt igen, vilken nivå handlar det om till att börja med?

”10/20 kommer jag nog att spela i så fall, men jag kan nog kliva ner lägre om jag känner för det. Eller högre också om jag känner för det. Jag har spelat 25/50 några gånger i somras.”

Holdems eskalerande utveckling, och att följa med i den

Jonas Danielsson har varit uppe och mött världseliten online. Det är ingen överdrift att säga att han var en av de bästa nätpokerspelarna som fanns. Idag är han medveten om att han är omsprungen även bland de bästa spelarna vi har i Sverige idag.

”Jag har kapaciteten, och jag hade inte gjort bort mig om jag hade spelat mot dem, men jag hade inte haft en sådan edge som jag är van att ha. Jag vet att jag har haft det när jag var som bäst. Då hade jag edge mot de flesta, men nu har jag inte det.”

Jonas säger sig inte riktigt följa med i vad som händer i den nationella spelarbasen nu för tiden, när vi kommer in på vilka det svenska toppskiktet utgörs av.

”Jag har ganska dålig koll på det. Jag vet inte riktigt vilka jag har spelat mot, men jag har spelat mot en ganska bra spelare från Sverige som kan ha varit Blom90 eller Gulkines. Gulkines har jag mött tidigare när jag med säkerhet vetat om att det var han. Jag tyckte att han var rätt talangfull, och väldigt kreativ. Blom90 vet jag inte riktigt om jag har mött, men jag tror att det är någon av de två som aspirerar på den titeln. Kanske är det Gulkines just nu.

Sagström har ju visat att han håller, både live och online, och att han är bra på många spel. Han är väl den bäste spelaren sett över de senaste fem åren. Vissa spelare kommer upp, men faller ner och kan inte hitta tillbaka. Johnny Lodden är ett exempel.”

Jonas menar att mycket handlar om att utvecklingen går så otroligt snabbt att många inte hänger med den. I princip det enda sättet att göra det och utvecklas är att spela, och spela mycket. Precis som flera andra jag intervjuat de senaste åren pekar Jonas på att skillnaden mellan de bästa och de sämsta spelarna i No Limit Holdem krymper, och kvaliteten på spelarbasen blir högre längre ned i nivåerna. Edgen har minskat kraftigt även för de bästa spelarna.

”Fast No Limit är gammalt så är det ett ganska nytt spel ändå. Det är först de sista tio åren som så många börjat spela det och kunnat utröna dess hemligheter.

Någonting som börjar hända i No limit är att det mer och mer börjar likna limit. Gör du ett misstag i limit så kan du få arbeta jättelång tid för att återhämta dig från det. Så var det inte tidigare i No limit. Förut kunde du tänka att du inte ville lägga en hand som du behövde 40 procent equity på, även om du satt på ett färgdrag på 35 procent. Då kunde du göra den synen ändå, för att du kunde spela på att du kunde få motståndaren lite tiltad om du suger ut honom. Du steamar upp honom och han spelar sämre vilket gör att du kan vinna mer pengar. Det gjorde inte så mycket om du spelade dåligt ibland, för motståndarna upptäckte att du spelade dåligt och ville spela dåligt.

Så var det för mig i början; alla ville spela mot mig för de tyckte att jag hade sådan otrolig tur. Man kunde leva lite på det. Misstag kunde man omvandla till fördelar.

Nu är spelarna så pass mycket bättre, färre tappar kontrollen och folk värderar situationerna bättre. Nu handlar det mer om procent och matte. Nu får du ställa din hand mot hans range, och då blir det jättelätt. Det är ren matte.

Det här rangetänket bryter ner pokern i småbitar. Det som har hänt är att folk inte längre spelar en specifik hand på ett sätt så att du kan sätta dem på en eller två händer, utan de spelar hela sitt register på samma sätt. Det är lite tråkigt och har blivit lite färglöst. Förut kunde jag nästan känna vilka kort de hade. Jag hade spelat så många händer och varit i samma situation, så jag visste nästan vad de hade för kort ibland. Då var det jättehäftigt, men nu är det omöjligt, för nu är det en ganska bred range som de kan ha.

Folk sätter in det på floppen vid omslag med topp-par, mellanpar, till och med tredjepar ibland.

Hade man hittat poker tidigare och varit väldigt duktig skulle man ha blivit ledsen över hur utvecklingen blivit nu. Titta på Daniel Negreanu. Skillnaden mellan honom och andra spelare har blivit mindre, och han kommer inte att vinna så många turneringar som han gjorde förr. Samma sak för Phil Hellmuth.

De kommer fortfarande att kunna tjäna pengar, men de kommer inte att ha lika mycket glans och stjärnstatus. Det kommer att komma de som helt enkelt är mer erfarna än dem från nätet. Det handlar om hur många situationer du har hamnat i. Det är också en skillnad mellan att spela online och live, även om skillnaden kanske inte är så stor som den har varit.

Det visade sig i High Stakes Poker att onlinespelarna klarade sig väldigt bra. I synnerhet Durrrr har klarat sig jättebra. Daniel Negreanu har varit med alla säsonger, men det här är första gången han har klivit. Han hänger inte med, helt enkelt. Samma sak med Doyle Brunson. Nu är han gammal, så man kan inte lasta honom för det. Han sitter och spelar jättetight. När inte de här onlinespelarna är med så är det inga höga potter över huvud taget.”

För att återgå till den eviga frågan då. Vem är världens bäste pokerspelare? Är det onlinefenomenet Tom ”Durrrr” Dwan som Jonas refererar till?

”Han är i alla fall garanterat den största talangen. Dessutom kommer han att fortsätta utvecklas, för han spelar så otroligt mycket.”

Jonas har mött många av de största namnen på nätet, och jag passar på att be honom jämföra Dwan mot den störste allroundspelaren, pokerns fixstjärna nummer ett, Phil Ivey.

”Jag har bara mött dem i ring games, så jag har ingen egentligen spelerfarenhet mot dem. Skillnaden är kanske att Ivey är lite tightare, medan Durrrr är lite mer kreativ och spelar förmodligen större genomsnittspotter än vad Ivey gör. Men vem som är bäst om de två möts är svårt att säga. Ivey har blicken och kan anpassa sig väldigt bra. Oavsett om han möter en spelare som Durrrr eller någon annan så kan han anpassa sig väldigt snabbt till dem. Han är också en otrolig talang, en sjuk talang. På så sätt är de ganska lika fast de har olika spelstilar.

Jag tror att det är de två som är bäst. Sen finns det ingen som är i samma nivå. Antonius kanske, men jag tycker inte att han är lika bra som dem. Jag tycker ändå att det är en liten bit som skiljer mellan dem.”

Klonk skills

Så småningom kommer vi också in på diskussionen om hur man mäter skicklighet i poker. Oundvikligt sammankopplad med debatten om vad som kräver mest skills. Kontantspel eller turneringar?

”Skicklighet i poker måste mätas på antal beslut som man gör. Säg att du spelar en hand med tvåhundra big blinds. Du höjer floppen, du får ett omslag, du synar. Han bettar potten, du funderar på om du ska syna, lägga dig eller höja. Om du höjer och han bara synar, vad ska du då göra på turn? Det blir mycket fler beslut i cashgame.

Om du bara räknar på antalet beslut du tar så blir det många fler i en hand i cash game, än när du spelar en hand i en turnering. I slutet av en turneringen, när blindsen går upp, blir det ju oftast push eller fold. Då är det bara ett beslut du har.

I cash game tar du beslut före flopp, på flopp, på turn och även på river. Jag skulle utan tvekan säga att det är mer skicklighet involverad i en sådan hand då du fattar fler beslut.”

Skulle man med den här måttstocken kunna säga att enbordsturneringar, sit’n’go, är den lättaste disciplinen att lära sig för en orutinerad spelare?

”En turbo-sit’n’go måste väl vara det lättaste. Besluten blir väldigt få, och det man vinner på är att man fattar bättre beslut än sin motståndare. Det är där hela värdet ligger. Har du fattat bättre beslut i det långa loppet kommer du att vinna.”

Till sist

Svårare än så behöver det inte vara. En timme med Jonas Danielsson har förflutit fort, och varit underhållande. I mina ögon är Jonas varenda spel- och betting-slogan personfieriad. ”Plötsligt händer det”; ”Lätt’å’vinne” och så vidare.

Visst finns det spelare som uppnått samma mytifiering kring sin person, som till exempel Erik Sagström, och visst finns det spelare som till exempel Dödarn som odlat Schtekarimagen lika bra. Däremot finns det väl ingen annan som på samma sätt kunnat kombinera myten och imagen med den faktiska, extrema framgången? Jag tycker Jonas Danielsson hanterar både sitt kändisskap och sin framgång på ett sunt sätt.

Han gillar välfärden och hymlar inte om det, utan att för den skull peka finger åt andras livsstil och eventuella tillkortakommanden. Ska vi nu ha förebilder i spelet som ”lives the dream”, så tycker jag Jonas Danielsson gör det på ett föredömligt sätt. Han visar att det kan vara kul och inte fult att ha mycket pengar, och att det inte behöver förstöra ditt omdöme på något sätt.

//Erik ‘Valterego’ Rosenberg

KORTFAKTA

NAMN: Jonas Danielsson

Född: 1983

Bor: I skrivande stund Uppsala, på väg mot Stockholm

Uppväxt: Strömstad

Spelar på och för: Ladbrokes

Meriter: En av Sveriges mest namnkunniga och framgångsrika highstakesspelare genom tiderna. Vald till Online PokerPlayer 2007 vid Scandinavian Poker Awards, tvåa i World Heads Up Championship i Barcelona 2008, trea i Poker-SM 2008. Vann Ladbrokes Legends Reunion

RÖSTER OM JONAS DANIELSSON:

“Jonas Danielsson personifierar i mångt och mycket den moderna pokerspelaren, och besitter den idag så viktiga förmågan att kunna anpassa sitt spel efter spelare och förutsättningar. Med sin hyperaggressiva och totalt orädda spelstil är han en fasa att möta, även för de allra främsta onlinespelarna i världen. Jonas är utan tvekan en av Sveriges genom tiderna bästa spelare och en ambassadör för svensk poker.”

- Jonas Berg, chefredaktör First Poker

“Jonas är en frisk fläkt i pokervärlden. Han vågar sätta höga mål vilket jag verkligen ger honom respekt för. Han vågar synas och ta för sig vilket gör honom ganska osvensk men det är en bra egenskap. Tillsammans med några få andra svenskar tillhör han toppskiktet av pokerspelare som inte bara har skickligheten utan även förmågan att marknadsföra sig själv.”

- Lina Olofsson, pokerskribent

”De gånger jag mött Jonas har jag uppfattat honom som en glad och trevlig kille som har en egen stil”

- Nalle Hedlund, Pokerproffs för Nordicbet och Kapten i Svenska pokerlandslaget i Nations Cup

”Jonas är en genomsnäll människa utan censur som man kan diskutera precis allt med. Men framförallt är han mycket intelligent och har en stor personlighet. Hans oräddhet, innovativa tänk och briljanta sinne är anledningarna till hans framgångar såväl vid som utanför borden.”

- Robert ”Dödarn” Lux, Pokerproffs och skribent

“Jonas har en avgörande förståelse för pokerns väsen. Han kan inte bara poker, utan förstår mer än de flesta värdet av marknadsföring. Han har ett blixtrande intellekt och såvida han inte tappar intresset för poker kommer han att bli en av de riktigt stora”

- Murat Sahan, chefredaktör Poker Magazine

PEDER MÅNSSON: “Vi har varit för dåliga på att nå ut medialt!”

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/peder-mansson-vi-har-varit-for-daliga-pa-att-na-ut-medialt/trackback/

Ursprungligen publicerad 11 april 2008

Av alla saker jag inte hade velat göra i Pokersverige ligger att byta plats med Peder Månsson hösten 2006 rätt högt. En historia om fusk, uppborrade hotellrumsgolv, en amerikan med högst tvivelaktigt rykte och försök att blåsa bekanta på pengar, började rullas upp under 2006. I centrum stod Pokersveriges än idag (möjligen vid sidan av Dan Glimne) mest kände profil, Ken Lennaard. Fortfarande är de få om någon utanför kretsen av de direkt inblandade som vet vad som egentligen hänt.

Peder Månsson

När Ken som ordförande i Svenska Pokerförbundet avgick i kölvattnet av en av branschens mest rubrikskapande historier blev det den för pokerallmänheten helt okände Peder Månsson som tog över rodret, med uppdraget att städa upp.

Hur i helvete kan man gå med på att ta ett sådant kamikazeuppdrag, och över huvud taget ens tro att man ska kunna åstadkomma något bra av det?

“Styrelsen diskuterade igenom vad vi skulle göra när och om Ken skulle avgå, och den enda som egentligen hade möjlighet att ta över efter honom just då var jag. Jag funderade på det under ett par dagars tid. Jag var ingen etablerad kraft i Pokersverige, och det var ingen som kände till mig. Det är klart att man funderade mycket på om man skulle klara av att göra något bra av det där, men det var ju inte så långt till nästa årsmöte, så…”

Det här var ungefär ett och ett halvt år sedan. Peder Månsson var enligt egen utsago inte tänkt som något annat än en interimslösning. Ändå kandiderar Peder Månsson åter igen till Svenska Pokerförbundets ordförande i år. För andra gången.  För mig känns det som om förbundet faktiskt ridit ut stormen efter Ken. Det känns som ett minne som allt mer bleknar i de svenska pokerspelarnas medvetande.  Samtidigt minns jag att det var en enorm debatt som rasade på de svenska forumen, och ilskan mot Ken spreds snart över samtliga ledamöter i förbundsstyrelsen.

“Det var inte speciellt mycket som vi kunde ha gjort annorlunda. Jag var väldigt nära att avgå, på grund av att jag inte tyckte att det var värt allt som hände. Det kunde man kanske ha gjort, men jag tycker inte att vi gjorde så jättemycket fel som många andra tyckte.

Jag ska tillägga att under den här veckan då framför allt, så jagade jag Christer Johansson och Mads Andersen och de andra inblandade som en galning för att försöka få reda på vad som verkligen, verkligen hänt. Nu lyckades jag inte nå någon av dem.

Men jag vet inte… Vi hade kanske kunnat gå ut med klarare information om varför vi agerade som vi gjorde, men samtidigt kändes det inte som om det spelade någon roll vad vi gick ut med. Allt som vi som skrev kritiserades riktigt hårt i vilket fall som helst. Så fort man över huvud taget var inloggad på forumen så kom det rena personangrepp, bland annat så las våra telefonnummer ut på ett forum . Det gick helt till överdrift, även om det är möjligt att man gjorde något litet fel.”

Borde inte då förbundets ledamöter ha känt någon sorts aversion mot Ken som faktiskt var den faktor som gjort att man nu befann sig i denna minst sagt obehagliga situation? Ken försvann tämligen snabbt från scenen och kvar stod en styrelse hårt ansatt från alla håll av spelarkollektivet, och klubbar och spelare hotade med massflykt på pokerforumen.

“Jag hade förstått det som att han skulle gå ut och bemöta kritiken på ett bättre sätt. När han inte gjorde det, framstod vi i dålig dager, och det var ju ingen lyckad kombination.”

En av de mest påtagliga skillnaderna i styrelsen efter Kens avgång var just det faktum att förbundet nu skulle gå vidare med en ordförande som inte var en av landets mest framträdande pokerprofiler. Peder var ju, som han tidigare nämnde, ingen etablerad kraft, utan en anonym styrelseledamot som nu skulle driva spelaropinionen mot sajterna och politikerna. Det säger sig själv att Ken Lennaard får ett större massmedialt genomslag än Peder Månsson. Den ende person i styrelsen som var ett någorlunda etablerat namn i branschen var Micke Norinder.

“Ja. Skillnaden blir att folk lyssnar på ett annat sätt. Det är ingen politiker som vet vem Micke Norinder är, men bland företag och branschfolk är det viktigt att du har något… affischnamn är fel att säga.  Man vill inte ha med någon bara för att de ska synas, men kontaktnätet är en väldigt stor del av det hela.”

Ett år efter turerna kring Ken Lennaards avgång var det dags igen. Styrelseledamoten Mikael Norinder fick ett uppdrag av Unibet som både innebar att han skulle fungera som konsult och sponsrad spelare. Forumstormen lät inte vänta på sig; röster höjdes - bland annat undertecknads - om Mickes avgång. Denna debatt ledde till att Micke självmant klev av sitt uppdrag som styrelseledamot. Det är alltid en förlust att förlora en ideell kraft, men min fundering är om förlusten av Norinder var extra tung, just på grund av sitt namn i branschen.

“Ja, det var den. Micke har många bra egenskaper, sen kanske han inte riktigt alltid tänker efter alla gånger. Micke är en väldigt bra kraft, på grund av att han tänker fundamentalt annorlunda i de här frågorna än vad jag gör, vilket betyder att man vänder och vrider på frågor på ett bättre sätt än vad man kanske gör utan honom. Ja, han saknas mycket.”

Jag själv var en av de mest kritiska rösterna på forumen i diskussionen kring Mikael Norinders vara och inte vara i styrelsen. Även om jag fortfarande tycker att det var helt rätt att Micke avgick kan jag vara självkritisk och säga att debatten säkert inte hade mått sämre av att man vilat på hanen ett ögonblick och låtit styrelsen överlägga själva ett tag till innan man började ställa krav. Efterdyningar av den historien finns fortfarande kvar i Pokersverige, och Mikael själv har på sin egen blogg varit starkt kritisk till hanteringen och ifrågasättandet av hans roll i styrelsen. Peder är precis som i affären Ken Lennaard kritisk till den opinion som snabbt flammade upp.

“Ja, jag har en klar åsikt. Till att börja med så är det en styrelsefråga hur man löser sådana saker. Jag förstår dem som tycker att Micke skulle avgå, men jag tycker själv att han mycket väl att han kunde ha suttit kvar. Möjligen utan rösträtt. Jag hade inte sett något problem med det.

Vad som hände var att det dök upp en tråd på pokerforum där det blev ramaskri om att han måste avgå. Vad fan, vi kunde väl åtminstone få invänta nästa styrelsemöte, och inte sätta in något extra möte för den frågan? Det fick löjliga proportioner igen.

Sen om folk tycker att vi hade gjort fel om vi låtit Micke sitta kvar, vilket jag inte säger att vi hade gjort, först då kan man kritisera. Då hade det varit en annan sak. Nu börjar man kritisera på grund av att vi inte har agerat innan nästa styrelsemöte, och det tycker jag är absurt.”

Jag tyckte problemet var att förutsättningarna för varför man valde Norinder hade ändrats mitt i en mandatperiod, och att medlemmarna nu borde få ta ställning till den nya situationen.

“Ja, absolut, absolut! Det ligger mycket i det. Ola Brandborn påpekade just det där på ett ganska bra sätt. Dessemellan är det dock framför allt en styrelsefråga. Säga vad man vill om det, och vad man tycker om styrelsens beslut, men det är likväl en styrelsefråga.”

Hela diskussionen bottnar så klart i trovärdighet, och i huruvida man anser att det skulle ha uppstått en jävsituation med Mickes dubbla uppdrag. Samtidigt är det svårt att på en så liten scen som svensk poker faktiskt är, hitta engagerade personer utan ekonomiska intressen i den kommersiella delen av branschen. Å andra sidan, menar Peder, så är ju de faktiska situationerna där jävsituationer skulle kunna uppstå klart begränsad.

“Självklart hade inte Micke fått varit med på upphandlingen av SM. Men jag har lite svårt att se vad han annars skulle använda våra kontakter till. Vad fan skulle han göra för något?”

Peder själv säger att han inte har några ägarintressen i någon aktör i branschen, och påpekar också att han ser uppenbara problem i om det hade förelegat ett sådant förhållande för hans del.

“I de allra, allra flesta sammanhang så hade det nog gjort det. Om inte annat så för att det hela tiden skulle ha förekommit misstankar om jäv. Det är ofta illa nog det”

Peder Månsson ger ett intryck av att vara både genomtänkt och engagerad. Det är två egenskaper som ibland är paradoxer. Här verkar det dock inte vara något större problem. För mig känns det också som att en av Peders goda sidor är att han lyckas behålla sitt lugn även när debatten stormar som mest, och han blivit hårt ansatt av meningsmotståndare. Dessutom är det inget strömlinjeformat uppdrag, där saker och ting löser sig själva. Jag undrar ibland hur han orkar med att kämpa för förändringar, när det ärligt talat ofta går väldigt sakta, och de flesta utanför den lilla ankdammen betraktar större delen av detta fenomen som ickefrågor.

“Jag skulle vilja säga att jag gör detta för att jag tror på det här. Även om vi har växt och så där, så hade jag visioner om att vi skulle vara mycket större, och det är lite frustrerande att vi inte har kommit så långt. Samtidigt så är det ju min uppgift att se till så att det blir så.”

Peder ger när man talar med honom ett lugnt intryck. Han är ofta påläst och reflekterande i sakfrågorna, och räds inte för att vädra sina åsikter, även om han ibland får kritik för uttalanden och ageranden. En invändning mot Pokerförbundet är det inte finns något behov av en organiserad spelarsammanslutning.

Själv har jag snarare varit kritisk mot förbundets agerande än dess existens. Jag menar att man varit osmidiga i sina uttalanden om vilka man representerar, hur man ska agera mot oseriösa klubbar, och framför allt kanske hur enskilda medlemmar uttalar sig i branschfrågor. Samtidigt är ju frågan om förbundets vara eller inte vara högst relevant. Behövs det ärligt talat något förbund?

“Ja, framför allt nu med de politiska problem som finns. När de är lösta så har vi lite spelat ut vår roll. Då får man välja vad man vill göra för något, om man vill jobba vidare med att arrangera SM bland annat. Det kommer upp en massa nya möjligheter att främja klubbverksamheten. Att starta upp en nationell pokertour på klubbar är en av flera saker som man kan jobba med. Men det blir ju inte lika viktigt som det är nu, med de problem vi har.”

Jag frågar Peder vad han tycker är den viktigaste uppgiften för förbundet i dagens läge, med den situation vi faktiskt befinner oss i.

“Ska man ta det väldigt övergripande så är det att främja poker i Sverige på alla plan. Nu har det naturligt blivit så att vi har jobbat betydligt mer med livepoker än onlinepoker, på grund av att det är så mycket lättare att påverka där. Tyvärr faktiskt, för jag hade gärna jobbat mer med onlinepoker.”

När Peder pratar om livepokern, så är det så klart den juridiska situationen han menar. Vi är ett läge där lotteriinspektionen av princip vill ha prejudicerande fall att luta sig på, och där flera juridiska processer äger och har ägt rum. Just nu väldigt aktualiserat i och med Grebbestadsrättegången. Jag frågar Peder hur stor Pokerförbundets del i en eventuell legalisering av livepokern är, enligt honom.

“Till väldigt stor del, större än vad folk tror. Större än vad folk kommer tro när de läser intervjun. Livepoker hade inte varit med i spelutredningen över huvud taget om det inte vore för oss. Det är ingen annan som jobbat aktivt för det på samma sätt som oss och ingen annan som har förutsättningarna eller uppgiften att göra det heller.”

Det borde vara lätt för Peder att känna bitterhet i den situation han befunnit sig i de senaste åren, att så sällan få uppskattning för det arbete som han utför. Det vill han dock inte kännas vid. Jag upplever Peder som en ödmjuk personlighet, och han är tämligen krass i sin analys om huruvida pokerförbundet får för lite cred av spelarkollektivet.

“Nej. Vi har inte nått ut riktigt medialt, det har vi varit för dåliga på. Som människa fungerar man så att man inte gör någonting om man inte kan tjäna något på det själv över huvud taget. Jag förstår att folk är skeptiska när de inte hör exakt vad vi gör.

Sen är det väldigt svårt för man kan inte säga allt eller gå ut med allt vad som sägs mellan politiker och lagstiftare och oss. Då hade vi inte fått prata med dem.”

Det har ju varit en av mina farhågor när jag började skriva om pokerbranschen, att inblandade “profiler” och aktörer i branschen sitter på information som sällan eller aldrig kommit ut. Jag vet ärligt talat inte hur utbrett problemet är, eller om det egentligen ens är ett reellt problem, även om jag tycker att det finns klara indicier på att många håller varandra om ryggen. Hur mycket vet Peder Månsson som vi vanliga smallstakesspelare inte känner till?

“Inte jättemycket, men det finns ju lite saker. Till exempel fick jag bekräftat av högt uppsatta politiker att monopolet finns enbart av ekonomiska orsaker. Det valde jag att gå ut med, fast jag kanske inte borde ha gjort det. Det kan vi aldrig få någon att bekräfta offentligt över huvud taget.

Vad det handlar om idag för politikerna är att lösa intäkterna på något sätt. Vore de lösta så hade en alliansregering avskaffat monopolet direkt.”

Pokerförbundet har flera trådar att dra i. För mig är både juridiken kring livepoker, och problematiken med spelmonopolet hjärtefrågor. Hur väger Peder dessa frågor mot varandra?

“Det beror lite på ur vilket perspektiv man ser det. Båda frågorna är naturligtvis viktiga att lösa. Tittar man ur spelarnas perspektiv nu, så är det ju inga större problem online. De kan ju välja att spela i princip var de vill, och skatten, ja, den är det ju inte så många som betalar. Väldigt mycket på grund av att de inte kan reglerna, och att det inte finns några klara regler. Det är ju inte bara därför naturligtvis, men väldigt mycket beror av det.”

En av Peders uppgifter är att blicka framåt, och lägga upp en kurs för svensk poker utifrån ett spelarperspektiv. Jag ber honom måla upp sin vision av ett framtida pokersverige.

“Live vill jag ha ett tillstånd som ser ut precis som ett utskänkningstillstånd gör. Du får olika rättigheter med olika krav på dig beroende på insats. Man kan tillåta turneringar upp till si och så mycket, med de och de kraven på dem som organiserar det. Det ser jag inga problem med.

Det är inget svårt problem med det, och det finns inget politiskt motstånd mot det heller. Det konkurrerar inte med någon. Det enda ett sådant system åstadkommer är att göra verksamheter på gränsen till legala. Det är inga konstigheter, och livepoker är inte ett särskilt farligt spel att spela.

Tittar man på onlinepokern så finns det aktörer idag som inte är särskilt bra. Aktörer som går in enbart för att tjäna snabba pengar. Där tycker jag att nätverken borde ta ett större ansvar än vad de har gjort, och välja sina partners med lite större noggrannhet.”

Pokerförbundet har ju som Peder sagt, inte synts till speciellt mycket i onlinefrågorna, med några få undantag. Ett av dessa är online-SM, och ett annat är skattefrågor där man kommit med uttalanden. Det är dock sällan som man blandat sig i debatten kring specifika aktörer. Bör pokerförbundet ta ställning mot oseriösa företag på marknaden?

“Ja, det tycker jag absolut. Vi gjorde det till viss del i Absolute Poker-härvan. Om vi utgår från att marknadssituationen ser ut som den gör idag, med en mängd olika aktörer som ingen vet någonting om, så skulle inte jag ha något emot en svart lista. Eller åtminstone en lista med aktörer som vi går i god för. Det hade varit jättebra.”

Hur stort är problemet med oseriösa aktörer i pokerbranschen? Är det ett överdrivet problem?

“Det är absolut ett problem. Sen är det inte alltid skojare det handlar om; ofta är det folk som inte kan branschen. Så är det väl i alla nya branscher? Om man tittar på händelserna på Microgaming till exempel, så är det ingen bra situation. Folk är rädda för att de inte ska få tillbaka sina pengar.”

Vad som hänt på Microgaming är att ett knappt trettiotal Skins slagit igen, och en mängd spelare sitter med pengar låsta på sina konton på dessa sajter.

“Jag är inte säker på att dessa skins har gjort något jättefel i sig, men de använder sig av en leverantör som tydligen gick i konkurs. Man får ju se hur det utvecklar sig, men det är en väldigt, väldigt dålig situation. Framför allt för de spelare som hade pengar inne på sajterna, men även för branschen. Folk börjar tänka att det är osäkert att spela online, vilket det inte är om du väljer en lite större aktör, eller i alla fall en aktör som du väl känner till. Inte bara från ett rakebackforum eller något sånt.”

Är inte spelare ganska rättslösa gentemot företagen? I och med att företagen opererar från utlandet gäller inte samma lagar och regler som i Sverige. Finns det ett problem att spelaren saknar eller i bästa fall inte känner till sina rättigheter?

“Ja, det finns ett problem. Jag har varit med om ett antal fall det senaste året, att spelare inte fått sina xboxar hit och dit. Nu är det naturligtvis spelarnas ansvar också, och jag tycker jag att de borde tänka till lite grann. Om de får åttio procents rakeback istället för sjuttio så betyder det rimligtvis att de här extra tio procenten ska tas någonstans ifrån. Företaget ska ju gå med vinst, på ett eller annat sätt.”

För mig är dessa problem bara ytterligare ett tecken på att vi bör släppa in fler företag inom svensk jurisdiktion. Staten borde snarare syssla med granskning och tillsyn än att tillhandahålla spel.

“Ja, det hoppas jag ju blir lotteriinspektionens framtida uppgift. Sen får de gärna titta till pokerklubbar och så också. Det har jag inget emot. Jag hade gärna sett att Sverige hade gått in och konkurrerat med Malta och alla andra småöar om licensförfaranden, för är det någonting som Sverige hade klarat bra, så är det ett sådant förfarande. Givetvis under rimliga premisser, men det tror jag skulle fungera jättebra. Jag skulle kunna räkna upp femtio bolag som skulle flytta till Sverige idag, om de hade kunnat.

Hade staten haft dessa företag under ett licensförfarande i Sverige så hade det inbringat miljardbelopp. Det är väldigt stora pengar det rör sig om, och det är tråkigt att de ska behöva ha licensen på Malta. För sent vill jag väl inte säga att det är, men ju längre man dröjer med att implementera något liknande i Sverige, ju svårare blir det för företagen att flytta hem tror jag.”

Är det nätverkens eller statens ansvar att agera mot spelmissbruket?

“Alla som erbjuder spel tycker jag har ett visst ansvar. Man måste titta på baksidan också, men det är mycket staten som har skapat den situationen att inte folk tar sitt ansvar.”

Peder Månsson känns ofta äldre än sina nyss fyllda tjugonio år, men samtidigt ska man inte glömma att han verkar i en bransch där en majoritet av användarna är yngre än honom själv. Dessutom är han inte nykomling. Han hade en lång erfarenhet av poker innan sitt nuvarande uppdrag, och det känns som om han fått mycket av sin nuvarande erfarenhet som ordförande den hårda vägen.

Jag tror att förbundet kan få svårt att växa sig större än man är nu, och jag har fortfarande synpunkter på deras arbete. Till detta bör läggas att det finns långt mer högljudda och mer kritiska röster än min, vilket inte kommer att underlätta Peders framtida arbete.

Ändå tycker jag att Peder har rätt i mångt och mycket av det han säger, och är uppriktigt glad att han väljer att kandidera för en mandatperiod till. Är det något som Svenska Pokerförbundet behöver nu, är det i mina ögon kontinuitet. Jag tror nämligen att förbundet har en högst relevant roll att fylla i Pokersverige om man bara fortsätter hitta formerna för det.

//Erik Rosenberg