Det finns en bra klubb i Västerås

2 kommentarer » http://valterego.se/blog/det-finns-en-bra-klubb-i-vasteras/trackback/

Idag tog jag det tämligen odramatiska beslutet att sluta arrangera home games. Kanske inte sluta med de sporadiska turneringarna, typ Valterego Invitational, men i alla fall grytorna som i och för sig också blivit rätt sporadiska numera. “Okay, but why?” kanske vän av ordning nu undrar. Jo, så här är det. Igår hade jag övertalat min vän Koivulainen att ta med mig till den lokala klubben här i stan (Vi snackar Västerås nu) på en turre. Jag hade aldrig besökt stället förr, men haft en del kontakt med R som driver klubben. Nu blev det i alla fall premiär.

Jag har hört mycket gott om klubben, och vet att R är en seriös kille. Ändå blev jag trots högt ställda förväntningar positivt överraskad. Aqva har två av de tre attribut som krävs för att vara en framgång som pokerklubb.

Pro primo. Den är välskött. Ska man driva en klubb är det en klar fördel om man vet hur det arrangeras turneringar, att man kan regler för turneringstrukturer, att man har koll på pengar, att det finns tydliga direktiv för hur saker och ting ska gå till. Av det lilla jag sett verkar klubben här uppfylla detta helt klanderfritt. Dessutom har man en sympatisk och informativ hemsida som också fungerar som en nätverksenhet för medlemmarna, vilket jag är övertygad fungerar som en lojalitetskapande åtgärd, om vi nu ska snacka business marketing.

Pro secundo. Det finns en eldsjäl. Så många organisationer och verksamheter med grunden i en hobby eller ett intresse har falerat på att det inte finns en riktig eldsjäl som dra det tyngsta lasset, som gör lite mer än vad som förväntas. Det är synd att det ska behöva vara så, men nutidsmänniskan är bekväm av sig och de flesta av oss vill få rätt mycket serverat. Då krävs det tyvärr att det finns folk som ger lite mer än de får. Det verkar finnas på Aqva.

Som en parentes vill jag tillägga att jag tror att punkt ett och två tillsammans sätter ribban för vilket klientel man får i mång och mycket. Sen handlar det om att få lite volym på klientelet.

Pro tertio. Medlemsuppslutning. Inga spelare, inget game. Det är här jag inte har riktig koll på hur det ligger till, men kärnan i detta är den stora anledningen till att jag inte ser någon poäng med att rådda ihop ett homegame. Det verkar som att det finns en hygglig uppslutning av folk på turneringarna, men jag vet att det skulle kunna vara fler, och jag vet att Rille gärna skulle se att det kom fler.Jag ser inte någon anledning till att sitta på en annan plats i samma stad och spela slaskpoker på 5-6 man, om det finns en riktigt bra klubb med modesta turneringsinköp, som dessutom är välkomnande till nya medlemmar. Därför vill jag meddela att casa Rosenbergs dörrar fortfarande är öppna för mina vänner, men inte för att dra en spader som morfar skulle sagt.

Turneringen i sig då? Jo, jag är nöjd om än något förvirrad . I morgon ska jag berätta mer i detalj om en av de underligaste turneringar jag spelat.

Ta-ta for now!

I en annan del av Kumla…

12 kommentarer » http://valterego.se/blog/i-en-annan-del-av-kumla/trackback/

…Eller som bloggen också kan kallas “En tajt man från Västmanland”.

Vi snackar alltså en hobbyturre någonstans på Närkeslätten. Arrangör var, precis som så många gånger tidigare, mannen med Pokersveriges öppnaste dörr, MikeTime. Han kanske inte alltid är forum-Sveriges smidigaste kille, men han har ett hjärta av guld och en gästfrihet storlek XXXL.

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna göra ett omtag på den här aktuella kvälla’, så jag sejfar lite och presenterar min sida av historien i form av en topplista. Här är lördagkvällens tio mest minnesvärda ögonblick, människor och företeelser according to Valterego:

X. The Whole Shebang. Mikes turrar är en upplevelse för alla sinnen. Har du inte varit där, åk för fan dit. Jag vågar nästan garantera att dörren är öppen för dig om du är i tid.

IX. Det går troll i bountys. Det ryktades om att det fanns en kille vid bord tre som det inte var bounty på.

VIII. Appel ställer på allt, skriker tillmälen och okvädingsord åt alla, förklarar sin kärlek och odelade respekt till Doris, och däckar därefter över cashgamebordet. Priceless.

VII. Undertecknad spelar ca åtta händer på lika många timmar, och bluffar sedan tom bort HeyLisa ur potten, och chockas till och med själv av tilltaget. Återgår till att vara tajtast i Bergslagen. “Sit’n’go-nit” mumlade den alltid lika sympatiske Nordqvist.

VI. Dybban. Mannen som har såna jävla skillz att han klonkar till och med när han bustar. Den här gången gav en tjugotredjeplats enkom av slump en Tallinnresa.  Respekt.

V. The epic fail of the parking lot. En smalt plogad väg upp till gårdsplanen. Ca tio bilar på gården, och sen en rad av bilar packade på vägen upp. Inte jack shit till chans att det går att ta ett möte där. Jag var tamejfan inblandad i varenda bilflytt under kvällen, inalles ca 5 stycken i arton minusgrader. Mina skosnören frös ihop. Hittar någon ett par fingrar som glömts kvar är det mina. Nästa gång borde jag fan få provision på det där, Micke.

IV. Robin. En av turrens tystaste killar. Bara smyger sig fram till en vinst. På vägen faller storkäftar och fyllon som furor. Men Robin bara satt där under sin korkek och log och luktade på blommorna. Eller var det TF som luktade? Anyhow, snygg hand och bra spel!

III. Håkan. Om  trygghet vore en närking så vore det nog sjutton Håkan. Vilken jäkla floorman. Tack som fan för all support!

II. JM_J:S förmåga att alltid flytta gränsen för vad som är möjligt i termer av politisk inkorrekthet. Vi pratar om mannen som när vi andra råkar välta ett glas på fyllan, just-for-the-sake bombhotar Tallinnplanet. Denna gång bestod en del av bountyn av en tröja med texten “Good boys comes to heaven. Bad boys comes to Pattaya”. Och ändå en stor liten man med både hjärta och hjärna.

I. Mannen från Borlänge pratar konstant, artig mot alla. Tippar i sig flaskan han hade som bounty på sig själv INNAN han är ute ur turren. Lovar mig sovplats hos honom i sommar som kompensation för en bounty jag aldrig förtjänat, förklarar för en kvinnlig deltagare på plats att hennes pojkvän har sexig röst. Däckar sedan i en gästsäng som redan tingats av någon annan. Hardcore ftw.

And thats all folks!

Svenska pokerklubbar

4 kommentarer » http://valterego.se/blog/svenska-pokerklubbar/trackback/

För några veckor sedan funderade jag kring de svenska pokerklubbarna. Man går dit, spelar lite poker, hänger med sköna människor och äter kanske en bit mat. Spenderar lite tid på eventuella sidospel och kringaktiviteter. Så långt är de rätt lika på pappret.

Jag har ingen jätteerfarenhet av pokerklubbar, men ett par stycken har jag besökt, företrädesvis på landsorten. Skillnaderna är inte speciellt stora i mina ögon, något som kommer att visa sig i denna text. Generellt gäller också det som brukar gälla för poker, eller varför inte för social interaktion i största allmänhet? Är du trevlig blir du trevligt bemött.

Jag upplever att många vars erfarenhet av poker sträcker sig till lite nätspel på låga nivåer samt kanske lite köksbordsslask, kan känna att det känns som ett stort steg att söka sig till en klubb för att spela. En del väljer bort klubbspel av anledningar som juridiskt läge och / eller rånrisk. Det är ett argument jag även hört från etablerade spelare med stor rutin av livespel. Min erfarenhet är att det som med det mesta man tar sig för i första hand handlar om att välja sitt sällskap. Självklart kan inte ens den mest anonyma och välskötta klubb garantera din säkerhet till hundra procent. På en liten klubb med rätt rutiner och spel på modesta nivåer vill jag dock påstå att du spelar relativt tryggt.

Om man nu kommer över den tröskeln så kan det vara rutinerna som skrämmer. Hur gör man? Vad kostar det? Hur fungerar allt? Det är generellt sett inte så mycket mer avancerat än köksbordspokern, även om det finns vissa rutiner kring betalningar och house rules med mera. Sådant är klubbens uppgift att informera dig som gäst om.

Det andra då? Det du kanske inte tänker på som besökare, men det som är ordnat för att möjliggöra funktionalitet och trivsel? I och med att jag själv arrangerat en del turneringar av mindre karaktär fanns det lite frågor jag var nyfiken på hur klubbarna löst. Jag har ju själv fått ta ställning till dessa frågor.

Jag kontaktade därför fyra representanter för olika klubbar i mellansverige, och lät dem svara på lite frågor. Anders, Micke, Jocke och Peter har alla olika drivande roller i sina respektive föreningar.  Det här får alltså bli någon sorts “beginners guide to besöka a pokerklubb near you”, presenterad av klubbarna själva med lite ledande frågor från yours truly.

Ekonomi
Min första fråga rörde hur de bekostade klubben. Var i ligger ekonomin i att driva klubb? Även om man nu inte har planer på att tjäna några stora pengar på det handlar det om att i alla fall inte gå back på det.

Anders:
”Klubben drivs som en förening utan vinstintressen. Vi tar hundra kronor om året i medlemsavgift, där hälften går till årsfinalen. Vid turneringar tar vi trettio kronor i rake per person, av vilka tjugo också går till årsfinalen. Vi tar ingen rake på cashgame”

Micke:
”Vi bekostar drivandet av vår klubb genom årliga medlemsavgifter på 150 kronor per medlem. Dessa betalar sedan ingen rake; däremot får gäster betala en avgift på 40 kronor per gång. När vi kör pokerkvällar i klubbens regi är cash game förbjudet eftersom vi har ett par medlemmar med grava spelmissbruksproblem.

När jag själv arrangerar turneringar  tar jag åtta till tio procent i avgift för turneringar och mellan tjugofem och trettio kronor i engångsavgift för cash game. Då ingår alkoholfria drycker, snacks och kaffe i avgiften.”

Jocke:
”De kostnader vi har finansieras genom att vi tar en rake på turneringarna. Vi har en avgift på tio procent plus tio kronor..

Dessutom krävs det att du är medlem i vår egen eller någon annan pokerklubb. Detta ska kunna styrkas med medlemskort eller liknande. Medlemsavgiften är på 150 kronor per kalenderår. Vi har också ett “prova på”-medlemskap för nya besökare som vill komma och prova om vår klubb är något för dem. Denna avgift är på 30 kronor och kan maximalt utnyttjas två gånger av varje person. Om spelaren väljer att lösa medlemskap samma kväll som “prova på”-medlemskapet lösts drar vi av de 30 kronorna från årsavgiften.
Medlemmar har även rätt att ta med upp till två gäster till våra turneringar. Dessa gäster måste då betala “prova på”-medlemskapet.

När det gäller cash game  tar vi ut en timpenning på 25 kronor  per spelare om vi inte har möjlighet att hålla med dealer. I de fall  vi har dealer tillgänglig tar vi ut 5 procent , med ett tak på 50 kronor, per pott. Raken tas endast ut då floppen läggs upp.”

Peter:
”Klubben finansieras av rake i form av tio procent påslag på turneringsavgiften samt avgift ifrån cash game enligt samma princip som på kasinot, det vill säga fem procent med ett maxtak på femtio kronor, per pott. Vi har även intäkter från cafét men de är marginella.”

Lokal
I och med det juridiska läget är det inte helt lätt att få tag i ett ställe att hålla till på.  Den vanligaste varianten är att få tag i en lämplig lokal att hyra, men i till exempel Mickes fall har man löst det mer handgripligt.

Micke:
”Jag har byggt en liten turneringslokal på trettiotvå kvadratmeter och bekostat den med pokervinster. Oftast är vi där när vi lirar men det händer även att andra klubbmedlemmar ställer upp med lokaler. Den som står för lokalen ersätts med tvåhundra kronor per kväll.”

Jocke:
”För tillfället hyr vi en lokal varje gång. Vi letar dock efter en fast lokal men vill samtidigt inte dra på oss för stora fasta kostnader. Det är en ekvation som är svår att få ihop.”

Anders berättar att de hyr sin lokal för trehundra kronor per gång.  Även Peters klubb hyr en tvåhundrafyrtio kvadratmeter stor lokal, och har nu haft kontraktet i tre år.

Musik
Vad har klubbarna för inställning till musik under spelet? Är det tyst när när spel pågår, eller föredrar man att ha bakgrundsmusik? Har det förts någon diskussion om detta? För egen del är jag lite kluven i frågan. Spelar jag nätpoker är det toppen att ha musik på, företrädesvis musik med lite drag i på en sjujävla volym. Så länge ljudet är bra så kan det nästan inte bli för högt. Spelar jag livepoker är jag nog mer för det tysta alternativet för att istället fokusera på att umgås med folk, även om det inte är någon stor fråga för mig. Det blir dock lätt så att ljudnivån vrids upp ett par snäpp för att trycka bort musikens bakgrundsmatta. Därför väljer jag också bort musik när jag själv arrangerar turneringar, även om det kan åka på något på anläggningen om vi kör ett ordinärt homegame.

Vad jag förstått är detta emellertid en fråga med väldigt varierande inställning. En del personer störs oerhört av musiken och hög ljudvolym, medan andra tycker att det är som att spela på ett begravningskaffe om det inte finns lite toner back there.

I Anders och jockes klubbar kör man ingen musik. Jocke påpekar att man inte har någon musikanläggning i den hyrda lokalen men att ”det ändå brukar vara rätt bra bakgrundsljud från alla spelare”. Anders säger att man apropå ljudnivå får lägga en stor blind i böter om mobiltelefonen ringer under spel.

Micke:
”Oftast har vi lite bakgrundsmusik. Inget vi diskuterat utan alla verkar nöjda med det upplägget.”

Peter:
”Vi brukar blanda ganska friskt. Ofast kör vi musik, men inte alltid. Musiken som brukar rulla är mest U2, coldplay kryddat med lite mainstreamhits. Vi har också 3 stycken 32″ teve och en projektor som visar sport där ljudet brukar vara på. Detta är helt i linje med vad medlemmarna själva önskar.”

Mat
Mat brukar vara en vanlig fråga, speciellt under längre sittningar som turneringar. Hur har man löst det, och hur bekostas det?

Anders:
”Vid vanliga turneringar har vi korv med bröd, kaffe, dricka och godis. När vi kör större turnering har vi matpaus. Då fixar vi mat för en billig peng. I höst kommer vi att anlita restaurangen i närheten. Vi kommer troligtvis också att fixa en micro för snabbmat”

Micke:
”Oftast beställer vi käk från någon närbelägen pizzeria eller från McDonalds. Ibland tar vi utkörning och ibland får någon nykter stackare som redan åkt ur turneringen åka och hämta.

Händer även att vi tar med eget käk och grillar eller att den som står som värd fixar ihop lite sallad, kallskuret eller liknande som de andra får köpa för självkostnadspris. Det brukar fungera rätt så bra eftersom klubben är liten, och bara har 30 medlemmar.”

Jocke:
”I vår turneringsavgift ingår fritt kaffe och kokt korv med bröd. Hittills har korven alltid räckt och vi uppfattar det som att våra spelare uppskattar att korv och kaffe är kostnadsfritt.”

Peter:
”Vi köper in enklare mat och säljer i cafét.”

Sidospel och inköpsnivåer
Det kommer ju ofta till en punkt när man sitter där i losersoffan. Förnedrad och grundlurad. Utdragen på en enoutare av någon tomte från en landsända man inte trodde existerade. Nu har man några val; antingen bryter man ihop och går hem, eller så railar man kvarvarande kamrater. Eller också sätter man sig ner och fördriver tiden med något av de sidospel som oftast erbjuds av klubben. Både enbordsturneringar och cash game brukar tillhandahållas i mån av efterfrågan. Nivåerna varierar, men när man kommer till en klubb handlar det ofta om nivåer som passar de flesta.

I Mickes klubb spelar man som tidigare nämnts inget cash game, men man erbjuder sit and go’s (grytor) som sidospel. ´

”De reguljära Turreinköpen ligger på 300 - 1K. De vanliga månadsrankingturrarna har alltid ett inköp på 300:-.

När jag själv arrangerar turrar brukar det vara inköp runt femhundringen, ev med en rebuy eller add-on. Cash gamet ligger då på 5/5, 5/10 eller 10/20.”

Anders:
”Klubben har en till två  turneringar i månaden, Vi spelar  fyra  mästerskap: Omaha, Texas HU, Online, och Poängliga. Sistnämnda pågår hela året med final för de bästa. Turneringarna kostar mellan 230 kronor och 430 kronor beroende på spel. Klubben adderar 1000 kronor till varje mästerskap och pokaler delas ut till vinnarna.
En 1100 kronors turnering brukar anordnas varje år med större startstack och längre blindsperioder. Cash game brukar variera mellan 1/2 till 5/5. På cash gamen spelas Texas Holdem eller Dealers Choice.”

Jocke:
” vi erbjuder cash game när önskemål uppstår. Det är inte alltid så är fallet men oftast blir det någon form av sidospel. De senaste gångerna har det blivit Sit’n’Go men dessa har vi hittills inte tagit ut någon avgift för. Hur det blir med det i framtiden beror på om det blir ett vanligt inslag på klubben.

Nivån på turneringarna har hittills legat på fyrahundra till sexhundra kronor plus rake, och 5/5 eller 5/10 på cash game. Taket på cash game har vi satt till 10/20 men denna nivå har ännu inte efterfrågats. Inköpet på SnG har varit hundra till tvåhundra kronor  de gånger det spelats.”

Peter berättar att sidospelen mest är cash game, med nivåer från 1/2 ända upp till 50/50, men att det vanligen handlar om 5/5. Antingen som No Limit Holdem eller i form av Pot Limit Dealers Choice. Turneringarna är har låga avgifter. Det handlar oftast om trehundra kronors freezeout eller hundra kronor rebuy.

Även om jag för denna text bara pratat med fyra klubbar är min bild ändå att det ser ut så här på merparten av de svenska hobbyklubbarna. Det finns större klubbar med avsevärt mer professionella organisationer där man har ren restaurangverksamhet och rutinerade dealers, och det finns undergroundklubbar med skyhöga inköp i kontantspelen. Är det så att du råkar på en lokal klubb som inte är tokanonym är emellertid sannolikheten hög att deras verksamhet ser ut ungefär som det som beskrivits här.

Har du hört den förut? - Saker man får höra i poker

1 kommentar » http://valterego.se/blog/har-du-hort-den-forut-saker-man-far-hora-i-poker/trackback/

Det är inte så att du fått svaret “Ungefär startstack” när du frågar en spelare hur mycket de har i marker, i en paus eller liknande? Tänkte väl det. När man sen börjar göra en tämligen ovetenskaplig undersökning visar det sig att i stort sett alla - som inte är utslagna - antingen ökat rejält eller ligger på omkring startstack. Ingen, jag säger ingen, ligger fan under. Under turneringens gång förändras nämligen entiteten startstack  från att innebära exakt det värde marker man får att röra sig med vid turneringens början (alltså en “STARTstack”), till att innebära någonstans mellan 55-95 procent av vad som var startstacken när startstacken faktiskt var en….startstack.  Isn’t it strange?

Startstacken är liveturneringens motsvarighet till när du frågar en amatörnätnisse hur det gått i nätpokern, och han svarar “plusminus noll ungefär”. Då vet man att han ligger back, om än inte hur mycket. Det är samma sak med startstacken.

Den här då? Du sitter i ett sällskap som INTE är pokerspelare. Varken proffs, profiler, entreprenörer, eller glada donerande amatörer. De är bystanders, som noterat det här med nätpoker, och att det är en stor grej. Sen råkar man nämna att man spelar. Då kommer ofelbart kommentaren “Alltså, jag känner en som tjänat jättemycket, flera tusen”. Ibland lägger de också till “Du kanske känner till honom?” Om jag skulle ha fått en cent för varje gång jag hört någon av de kommentarerna, då jävlar….

Roligast var dock svärmor, som i helgen efter att just en dialog som ovan utspelat sig i sommarstugan där gäster till svärföräldrarna var på besök, utbrister till mig: “Hörde du, Erik? Man kan tjäna pengar på poker också!” Det är nästan så jag börjat fundera på om hon levlade mig.

Nu ska jag bara fundera ut HUR man tjänar pengar.

Apropå Grebbestad

1 kommentar » http://valterego.se/blog/apropa-grebbestad/trackback/

Detta skrevjag i en blogg på Prosharks för två år sedan:

“Nyhetsuppläsaren i Sveriges Radio säger i lördagens nyhetssändning “Det blir allt vanligare med den här typen av olagliga turneringar”. Det här är kanske den mest sorgliga punkten i hela historien. Vad hände med oskyldig till motsatsen har bevisats? Vidare säger man också i inslaget “Arrangören hade inte sökt något tillstånd för turneringen. Detta skulle man inte heller ha fått då det är olagligt att arrangera pokerspel om pengar”. Kafka hade pöst av stolthet över sina adepter.

Mitt tips är: not guilty. Men vägen dit kommer att vara lång, smärtsam och bitvis hopplös. Vi kommer att få se många exempel på den svenska dumheten under tiden, både från de egna leden och från myndigheterna.”

Jag tycker att min prediktion inte var helt långt från sanningen så länge….