Welcome to the working week

2 kommentarer » http://valterego.se/blog/welcome-to-the-working-week/trackback/

Sjukt hektiskt. Hem från Tallinntrippen i söndags. Jobba ett par dagar, sen till Göteborg där jag deltog i SVT:s Vem vet mest? Jag är klart nöjd  med min insats. Det faktiska utfallet kan du se i teve den 23 mars. Han dessutom med att käka en trevlig liten middag med Torsknacken och hans entourage, och kolla lite på hans casa. Det är alltid roligt att trigga honom, så jag ljuger säkert ihop en specifik blogg om själva lägenheten.

Sen hem igen, jobba lite till, och sedan helgstressen. Dessutom hann jag klämma in ett par intervjuer också. Jag har intervjuat William Thorson och Kristoffer “Sumpas” Thorsson för Poker.ses räkning, och dessutom knackat ihop ett par artiklar. Bland annat en om fenomenet Isildur, där jag fick hjälp med insikter av William och pokerforumiten Jello. Till på köpet tycker jag nog att jag lärt mig en del också, och sånt är alltid kul. Tack för att ni delade med er, killar

Resultatet av mitt skrivande återfinner ni i Poker.ses kommande magasin.

Ta-ta for now!

P.S. Min vän Olof Berg kör även i år sin traditionsenliga julklapp med att bjuda på ett stycke skönlitteratur. Förra året var det i form av en julkalender. I år dunkar han ut hela berättelsen på ett bräde. Smaklig spis! D.S.

Sista natten med gänget (för den här gången)…

4 kommentarer » http://valterego.se/blog/sista-natten-med-ganget-for-den-har-gangen/trackback/

….avslutades med en 1100 EEK sit’n’go. Min vän Peter fick den tveksamma äran att knipa den nedersta utbetalningsplatsen, och jag och bordets ende finne gjorde upp om den kvarvarande prissumman. Efter några coinflips fram och tillbaka fann vi oss i ett läge där vi hade i stort sett jämnbördiga markerstaplar. Möjligen med en viss fördel åt min sida.

“You wanna flip?” säger finnen och tittar på mig. En öppen hand, tvåtusen EEK blir i princip flippen om med tanke på att vi ju var garanterade tre kå var i det läget. Visst, säger jag. Det rådde nog inget tvivel om att finnen var den bättre spelaren av oss två, så det var väl någon form av perverterad rättvisa som gjorde att att hans sjutvåa offsuit fick bitchslappa min ått-tia. TY GG WP.

I den stora turren fick vi in två i gänget i pengarna. Grattis Fredrik till en fjordondeplats, och Mike till en elfteplats! Bra jobbat som fan. Vidare tycker jag att det var extra kul att Jörgen som driver pokerklubben i grannkommunen dingade in en femteplats, och den mycket sympatiske Nordicbet-arbetaren Hanna knep trean.

Helgen i helhet då? Enda nackdelen jag kan komma på nu är att den är över och att det kommer ta några månader att få se mina vänner igen. Jag har träffat en helvetes massa människor genom pokern. En del passerar bara som bystanders, en del blir ytligt bekanta, något färre kan man nog kategorisera som polare, och en handfull blir genuina vänner. Mitt ressällskap jag gjort Tallinn med i helgen, vi som planerat Superweekend hela hösten, tillhör definitivt den senare kategorin.

Ta-ta for now.

P.S. Det luktar för övrigt björngrotta i Skankes rum! D.S.

P.P.S. Någon som verkligen tror på att Jussi Förlorarens “farsa” finns på riktigt och inte bara är en inhyrd balt? D.D.S.

In medias res

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/in-medias-res/trackback/

Drygt tre timmar in i turren har vi nu ett break för uppchippning. Jag spelar en stack på cirka 13 000 mot ett snitt på 10 000. Vi är omkring hundratalet spelare kvar, och kortsnittet börjar sakta vända. Det har varit ett pissande i motvind i 150 minuter minuter i början av turren.

Ta-ta for now.

Dags för turnering nummer två i Tallinn

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/dags-for-turnering-nummer-tva-i-tallinn/trackback/

Okej, nu är det dags för helgens "stora" turnering. 3000 EEK i inköp och 30 minuter kvar till start. 150 personer har köpt in vilket borde göra ett förstapris på omkring 120 000 EEK, och tolv timmars spel till seger. Vi har värmt på rummet med några 300 EEKs grytor, med riktigt hyggligt utfall för undertecknad. Två stycken headsupdealar för att ingen orkade spela jämna stackar till slutet. Tvingas tyvärr erkänna att mitt kortsnitt var overkligt bra. Tre pocketess på två grytor var bara toppen på en hög mylla.

Jag återkommer inom kort med rapport från turneringen och kvällen i allmänhet.

Ta-ta for now!

Det var ju själva djävulen…

3 kommentarer » http://valterego.se/blog/det-var-ju-sjalva-djavulen/trackback/

…mitt facit från turneringen var att jag lyckades agera out of turn två gånger (har inte hänt på två år tidigare). Lyckligtvis drabbade det bara mig som tappade en helt del potentiella marker på det. Sen gjorde jag ett rätt kasst spel, och plötsligt fann man sig tvungen att spela push / fold.Vi kan väl säga att jag spelade min roll som noob lite för bra

Strukturen i de här turneringarna är rätt jäkla brant. Vi började med en startstack på 5000 och en stor mörk på 50. Vi hade alltså hundra stora att spela på. Sedan ökade vi från 50 till 100 till 200 på två perioder. Spelvänligheten är si-så-där. Å andra sidan så blir det ju en hel del action för de som är junkies. Anyhow, med drygt tio stora kvar kände jag mig tvungen att ställa, och när jag hittade ess-sjuan i hjärter låg det också en all-in i samma paket så klart. Blixtsyn av pocketknektarna, och blankad bräda, så var min saga all.

Jag var i och för sig måttligt nedslagen över detta, utan jag, Jug och Omalley bestämde oss för att hoppa på en gryta med det acceptabla inköpet 1100 EEK (ca 750 spänn). Höll mig rätt passiv till en början, och spelade inte många händer. Så småningom dök  essen upp i tidig position, och efter en höjning från mig fick jag mothugg från en sen shortstack som ställde.  Drömläge så klart när han visade upp kungar, och det höll till rivern. Tjena doomswitch. Sen var det mest en transportsträcka tills jag defilerade ut på åttonde plats.

Poker i all ära, men mest roligt är det ju att observera alla människor. Det är en fantastisk blandning av folk, och stämningen är god även om alkoholhalten är en smula hög här och där. Det är baltiska morfäder som synfoldar sig ut ur turneringarna, svenska klubbspelare som besöker toaletten och inte klarar alkoholkontrollen på väg tillbaka in (och den nivån är rätt tolerant ändå kan jag meddela), och fan och hans moster. Casinot i Tallinn är, på ett rätt skönt sätt, en pokervärld fjärran från glamouren som beskrivs i medierna. Det är väldigt lite rock’n’roll life style, och det finns inget negativt i det konstaterandet.