Alla är vi barn i början…

12 kommentarer » http://valterego.se/blog/alla-ar-vi-barn-i-borjan/trackback/

…en sak som blivit klart tydlig i mitt nya jobb är att det är jäkligt mycket nytt att lära sig. Inte bara i själva rutinerna kring jobbet och sajten, utan också om pokerbranschen. Som bloggare har man kommit undan med en hel del som inte fungerar när man skriver på större sajt, och kravet på texter och fakta blir också ett helt annat. Jag försöker, även om jag säkerligen inte alltid lyckas, att vara ödmjuk inför detta, och ta till mig så mycket jag kan. Både genom att läsa på, leta information, och lyssna på de som hängt med ett tag.

Ett inte allt för ovanligt fenomen i branschen är spelarmotsvarigheten till nyrika. Vi pratar oftast livespelare, ofta turneringsspelare, och ofta är det inte heller jätteunga, utan 30+ eller lite äldre. De klonkar en turnering relativt tidigt, eller har en hygglig rungoodperiod på en klubb eller casino när de fortfarande är relativt färska. Plötsligt inkluderar de sig själva bland de som varit med ett tag, bland de som förstår spelet. Framför allt så distanserar de sig från de som “inte förstår spelet”. Istället för att försöka förklara för (oss) noobs som inte är lika framgångsrika, så är “ni förstår inte det här” ett argument man bemöter all form av kritik eller ifrågasättande av spelet med. Det blir ganska snabbt tydligt vilka som ingår i den här kategorin, och vilka som inte gör det. I mina ögon är den emellertid inte speciellt stor. Värt att notera är att det sällan är de unga spelarna som finns i gruppen, och inte heller de äldre som varit med länge.

På andra sidan av spektrat finns spelare som varit med ett tag, som haft både framgång och motgång. Som förstår att tacka variansen för en stor del av framgångarna. Och som framför allt förstår att vi alla är barn i början. Dessa spelare känner man igen på att de ofta tar sig tid att mer eller mindre pedagogiskt dela med sig av kunskap och erfarenheter till amatörer och nybörjare, och som försöker förklara hur de tänkt och gjort. Jag garanterar att vi alla har olika uppfattningar om vilka som ingår i den här gruppen - och olika uppfattning om vilka som har någon kunskap att dela med sig av - men några spelare som jag upplevt varit duktiga på att ta sig tid för oss mindre rutinerade på olika sätt och i olika kanaler är Ola Brandborn, Bo Sehlstedt, Micke Westerlund, Björn Isberg och William Thorson. Tack!

—

Vill också på att tacka gentlemannen Dan Glimne för lyckönskningarna!

—

Gårdagens homegame bjöd i alla fall på ett lillplus då jag föll headsup mot Dosa till slut. En mycket trevlig kväll, men höjdpunkten var ändå att inte en dag för tidigt få träffa min Xbox- och bloggkamrat Koivulainen IRL.

Tycker också det känns lägligt att parafrasera Ulf Lundell just nu:”En inställd intervju är också en intervju” I morrn blir det årsmöte med pokerförbundet. Ta-ta for now!

Altantaket havererar

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/altantaket-havererar/trackback/

Ett jäkla pusslande är vad det är. På måndag åker jag som jag tidigare nämnt till köpenhamn och blir borta en vecka. Nu på lördag, alltså två dygn innan avfärd, har Pokerförbundet årsmöte i Stockholm. Detta är något jag gärna är med på, samtidigt känns det så där att lägga en lördag på annan ort istället för med familj. Lösningen blir nu familjedag i Stockholm på lördag. Lite promenera med gänget på Skansen i snön, en schysst lunch (nån som har nåt bra förslag nästgårds?), och sedan slänger jag in fru och kids på Junibacken och stolpar i väg till mötet en timme eller två. Sen hemresa.

Apropå Pokerförbundet intervjuade jag ju ordförande Aaron härom dagen. Ett intervju som nu gett eko utanför pokervärlden också.

Jag var ju upp och skottade garagetaket härom dagen, och var lite nervös för både tyngd- och fuktskador. Tyngden avvärjdes bra, fukten är det väl för tidigt att säga nåt om än. Jag vågade mig emellertid inte ut på altantaket vid det tillfället. Grav missbedömning. En tvärgående regel har nu knäckts på mitten, och plasttaket bågnar. Houston, vi har ett haveri på ingång. Om jag inte dyker upp på lördag har jag trampat genom taket och ligger under bråte och snö, bara så ni vet.

Ta-ta for now.

Pokeråret 2009 som jag skriver historien

2 kommentarer » http://valterego.se/blog/pokeraret-2009-som-jag-skriver-historien/trackback/

PROLOG

Som jag berörde en smula lyckades jag under dygnets första timmar dra på mig en hyggligt ofräsch matförgiftning. Magen ville välja krigsstigen, jag bättringsvägen, och lyckligtvis verkar det något dygn senare som om det är mitt stigfinnande som segrat. Nu sitter jag nedslängd i soffan, framför en sproillans ny plasma-TV och tittar på någon lokalsändning av stadens stolthet GoGetters. Bra jävla grejjer för er som gillar old school rockabilly. I do.

Nåväl, nu var det en årskrönika jag skulle knacka ihop. Skulle jag summera mitt pokerår 2009 i ett ord skulle det tveklöst bli: “vänner”. Får jag använda två broderar jag ut mig till “Nya vänner”. Nu är det väl inte så det ska gå till, utan jag ska skriva lite om Isildur1 (Med TonyGs uttalande om att han kommer att stejka killen förklarar det rätt mycket om senaste tidens scoop. WP!), om Ivey, om Sumpas, om WSOP etc. Well, fuck that. Been there, other men (and women) did that.  Eller förresten, Sumpas kommer jag nämna. Men mer ur mitt perspektiv. Detta är nämligen inte bara ett retrospektiv, utan ett egospektiv. Den mer allmänna biten om vad som hänt i pokervärlden skrev jag härom veckan för Poker.se-magasinets räkning. Länk kommer här så fort PDF:en läggs ut.

Okej, då kör vi.

WHERE EVERYBODY KNOWS YOUR NAME….

Jag börjar med det där med vännerna. Det är nämligen så, att Pokeråret 2009 för mig var ett år då jag fick många nya bekantskaper, och de som sitter kvar främst är så klart de som jag fick förmånen att träffa i verkliga livet. Några som bara swischade förbi som ett glatt möte, andra som lämnade mer bestående intryck. Klart är dock att den absoluta merparten var riktigt angenäma upplevelser att i större eller mindre utsträckning få stifta bekantskap med. Jag kommer garanterat att missa några om jag ska försöka lista alla, men jag ska försöka att lyfta fram några stycken som brunnit som klarare fyrar i min resa genom livet, bland de jag träffade för första gången föregående år.

Zenta, min gamle sajberbekant från Prosharks, visade sig vara en man med ett lika stort hjärta som jag hade gissat. En vänskap jag gärna bär med mig ett tag till. Jag hoppas att du får mer av din rättmättiga beskärda del av lycka i livet, än du fick av 2009.

Hygglo. En man som gör skäl för sitt namn. Synd att du inte följde oss till Tallinn. We’ll meet again.

JM_J. Jag kan tycka att det är synd att du har reducerats till “Bombkillen” i en del sammanhang. Vi som träffat dig vet att du är en rolig, ödmjuk och intelligent kille. Men visst, bombhistorien var så klart något av en ögonbrynshöjare i Pokersverige. Du kan som få andra skapa uppmärksamhet, det får man också kreditera dig för.

Ängeln. En man med ett stort hjärta, både för pokern och för människor. Jag är glad att jag fått förmånen att lära känna dig, Jocke! Jag hoppas du vet att jag önskar dig och fru Ängel all möjlig lycka i framtiden. Är det något jag kan göra för er, så har ni mig till hundra procents tillgänglighet. Du har numret. För er som inte känner Ängeln rekommenderar jag ett besök till pokerklubben Engeln.

Aaron Axelsson. Jorå, jag vet att det finns tvivlare, men jag tror fortfarande på Aarons intentioner för Svenska pokerförbundet. Sen tycker jag att även denna styrelse har en del att jobba med när det gäller kommunikationen. Upp med fler kort på bordet! I vilket fall, nu var det Aaron och inte Svepof jag främst tänkte prata om. Aaron är en rak kille med schyssta åsikter och en trevlig attityd.

Illvillja. Okej, vi har ju redan konstaterat att vi står rätt långt från varandra politiskt, men what the heck. Du är en jävligt skön kille, Per, och rätt ofta blir jag både förundrat och imponerad hur du kan ha en sån jäkla positiv inställning till andra människor och till din omgivning.

Sist, men verkligen inte minst, ett gäng som står mig väldigt, väldigt nära med tanke på hur lite tid vi faktiskt tillbringat ihop. Tallinngänget, med vilka jag genomförde en riktigt schysst luciaweekend med. Gissa var, Sherlocks? Kan rekommendera ett besök på Superweekend. Anyway: MikeTime, Crappy, Omalley,  Juggler, Schneidarn, Skanke, JohnH, Torax, Lisa, Jennez, Miata, och TF. Ni är förbannat bra vänner. Varje gång jag inbillar mig att pokervärlden är ytlig tänker jag påminna mig om att pokern förenat oss.

Och en sak till, kepsjäveln i brevlådan värmde så in i helvete i hjärtat

Bland de som jag satt upp på listan över förhoppningsfulla träffar för 2010 som jag ännu inte mött IRL finns i bland annat Schoolbook, Pingvinen, och inte minst David som jag stångas med online varje måndag om erbjudanden och formuleringar Ni är dock fler, och dessutom lär det tillkomma en del jag inte visste att jag skulle träffa.

OLA - EN PERSONLIGHET

Så här skrev jag förra året om ett pris som delades ut:

“I år tippar jag att det står mellan Vegas Groups VD Lasse Kollind och nämnde Brandborn. Något säger mig att den förstnämnde gärna tar emot priset och den andre är glad om han slipper. Det i sig kan nog vara tillräckligt för att fälla utslaget på vem som kommer att få det. För att helgardera mig slänger jag in Micke Norinder som en outsider. För övrigt håller jag med Roffe om att vi är alldeles för lättlurade.”

Jag är hyggligt nöjd att jag till slut kammade mig och inte gick dit, att en av mina hästar höll i gissningen. Ska jag gissa även i år, tror jag att grälet om att gå och inte gå fortsätter, att Ola inte får det då han redan fått det, och att det om det inte delas ut till någon som redan fått det, kommer att bli en batalj mellan Lasse Kollind, Lina Olofsson, och….Micke Norinder som outsider.

Ola, du är för övrigt en stor personlighet, men det behövs det inget pris för att avgöra.

VALTEREGO AWARDS

Årets pokerskribent, är vad folk än tycker, och som Roffe redan skrivit, Dybban. Han är en briljant skribent både till innehåll och språklig hantering, och dessutom är han hygglig kortspelare. Grattis till Sverigerankingen, min vän! Nu kan du även lägga en Valterego Award som årets bästa pokerrelaterade blogg till handlingarna. Runnerup får sägas vara Peter Eichhardt. Bästa icke pokerrelaterade blogg utnämner jag Fashings Eskapader till. Visst, han har berört poker, men bloggen är fanimig ingen pokerblogg, och den blir inte sämre för det. Snarare tvärtom. Kul som fan, lärorik och tankeväckande.

VALTEREGO INVITATIONAL

Jag hann med en Valterego Invitational även 2009, innan jag tills vidare lade ned evenemanget. Min gamle vän Niqlas plockade hem turren. På tre spelade V.I. har han nu en förstaplats, en andraplats (efter deal med Karin), och så åter en förstaplats. Jag har träffat många bra spelare under mina år jag hållit på med poker, men Niqlas är tamigtusan en av de bästa. En av de stora förmågorna en pokerspelare bör besitta är självinsikt och total förståelse för sina egna begränsningar, och få jag har mött har som Niqlas utnyttjat sina skillz så fullkomligt. Du är en av få jag verkligen blivit riktigt, riktigt impad av i Pokersverige.

INTERVJUER

Jag hann med några även 2009. Mitt mål var en i månaden, totalt 12 stycken. Jag hann med en tredjedel. Tre liveintervjuer: Nebuchad, Nalle och Björn Isberg. Sedan intervjuade jag även Kristoffer Thorsson på telefon. Att göra intervjuer är alltid lika roligt, och speciellt intressant blir det när man kommer in på områden och ämnen som man känner här berörts flyktigt eller inte alls tidigare. Tack ni som ställt upp hittills, jag är riktigt nöjd med allihop, och hoppas att ni också är det.

Dessutom fick jag god hjälp av Jello och William Thorson med en artikel om Isildur, där dessa herrar i intervjuer använde sina kunskaper till att analysa fenomenet Isildur. Intressant och underhållande som fan. Tack för hjälpen!

Av naturliga skäl kommer intervjuerna 2010 huvudsakligen publiceras på Poker.se. Har Du några speciella önskemål om vem du vill se som offer? Hör av dig och hjälp mig med uppslag!

IT’S ONLY ROCK’N’ROLL…

…but i like it! Årets platta var tveklöst Rancids “Let The Dominoes Fall”, även om Thåström packade in några riktigt schyssta spår på bonusplattan till sin samlingsbox.

OM FRAMTIDEN VET VI INTET….

Mina förhoppningar för 2010? Well, om 2,5 vecka börjar jag på ett nytt jobb som jag tror kommer att bli hur jävla roligt som helst. Mitt mål är att göra en redan bra sida ännu bättre. I det ingår att få se lite nya platser, att få intervjua intressanta människor, och att få beskriva en värld jag fascineras av. Dessutom tror jag mitt nya liveprojekt Pokerkollo kan bli riktigt roligt.

Sen kommer jag att ta mitt eget spel en smula seriösare. Jag ska försöka utveckla mina egen coachning på nåt sätt (oroa er inte, jag är alltså den coachade), jag ska föra bok över varenda jävla spelad hand, och så ska jag väl plussa en smula också.

Framför allt vill jag emellertid få träffa ännu fler riktigt sköna människor. Det är ju Ni som gör Poker roligt.

PEDER MÅNSSON: “Vi har varit för dåliga på att nå ut medialt!”

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/peder-mansson-vi-har-varit-for-daliga-pa-att-na-ut-medialt/trackback/

Ursprungligen publicerad 11 april 2008

Av alla saker jag inte hade velat göra i Pokersverige ligger att byta plats med Peder Månsson hösten 2006 rätt högt. En historia om fusk, uppborrade hotellrumsgolv, en amerikan med högst tvivelaktigt rykte och försök att blåsa bekanta på pengar, började rullas upp under 2006. I centrum stod Pokersveriges än idag (möjligen vid sidan av Dan Glimne) mest kände profil, Ken Lennaard. Fortfarande är de få om någon utanför kretsen av de direkt inblandade som vet vad som egentligen hänt.

Peder Månsson

När Ken som ordförande i Svenska Pokerförbundet avgick i kölvattnet av en av branschens mest rubrikskapande historier blev det den för pokerallmänheten helt okände Peder Månsson som tog över rodret, med uppdraget att städa upp.

Hur i helvete kan man gå med på att ta ett sådant kamikazeuppdrag, och över huvud taget ens tro att man ska kunna åstadkomma något bra av det?

“Styrelsen diskuterade igenom vad vi skulle göra när och om Ken skulle avgå, och den enda som egentligen hade möjlighet att ta över efter honom just då var jag. Jag funderade på det under ett par dagars tid. Jag var ingen etablerad kraft i Pokersverige, och det var ingen som kände till mig. Det är klart att man funderade mycket på om man skulle klara av att göra något bra av det där, men det var ju inte så långt till nästa årsmöte, så…”

Det här var ungefär ett och ett halvt år sedan. Peder Månsson var enligt egen utsago inte tänkt som något annat än en interimslösning. Ändå kandiderar Peder Månsson åter igen till Svenska Pokerförbundets ordförande i år. För andra gången.  För mig känns det som om förbundet faktiskt ridit ut stormen efter Ken. Det känns som ett minne som allt mer bleknar i de svenska pokerspelarnas medvetande.  Samtidigt minns jag att det var en enorm debatt som rasade på de svenska forumen, och ilskan mot Ken spreds snart över samtliga ledamöter i förbundsstyrelsen.

“Det var inte speciellt mycket som vi kunde ha gjort annorlunda. Jag var väldigt nära att avgå, på grund av att jag inte tyckte att det var värt allt som hände. Det kunde man kanske ha gjort, men jag tycker inte att vi gjorde så jättemycket fel som många andra tyckte.

Jag ska tillägga att under den här veckan då framför allt, så jagade jag Christer Johansson och Mads Andersen och de andra inblandade som en galning för att försöka få reda på vad som verkligen, verkligen hänt. Nu lyckades jag inte nå någon av dem.

Men jag vet inte… Vi hade kanske kunnat gå ut med klarare information om varför vi agerade som vi gjorde, men samtidigt kändes det inte som om det spelade någon roll vad vi gick ut med. Allt som vi som skrev kritiserades riktigt hårt i vilket fall som helst. Så fort man över huvud taget var inloggad på forumen så kom det rena personangrepp, bland annat så las våra telefonnummer ut på ett forum . Det gick helt till överdrift, även om det är möjligt att man gjorde något litet fel.”

Borde inte då förbundets ledamöter ha känt någon sorts aversion mot Ken som faktiskt var den faktor som gjort att man nu befann sig i denna minst sagt obehagliga situation? Ken försvann tämligen snabbt från scenen och kvar stod en styrelse hårt ansatt från alla håll av spelarkollektivet, och klubbar och spelare hotade med massflykt på pokerforumen.

“Jag hade förstått det som att han skulle gå ut och bemöta kritiken på ett bättre sätt. När han inte gjorde det, framstod vi i dålig dager, och det var ju ingen lyckad kombination.”

En av de mest påtagliga skillnaderna i styrelsen efter Kens avgång var just det faktum att förbundet nu skulle gå vidare med en ordförande som inte var en av landets mest framträdande pokerprofiler. Peder var ju, som han tidigare nämnde, ingen etablerad kraft, utan en anonym styrelseledamot som nu skulle driva spelaropinionen mot sajterna och politikerna. Det säger sig själv att Ken Lennaard får ett större massmedialt genomslag än Peder Månsson. Den ende person i styrelsen som var ett någorlunda etablerat namn i branschen var Micke Norinder.

“Ja. Skillnaden blir att folk lyssnar på ett annat sätt. Det är ingen politiker som vet vem Micke Norinder är, men bland företag och branschfolk är det viktigt att du har något… affischnamn är fel att säga.  Man vill inte ha med någon bara för att de ska synas, men kontaktnätet är en väldigt stor del av det hela.”

Ett år efter turerna kring Ken Lennaards avgång var det dags igen. Styrelseledamoten Mikael Norinder fick ett uppdrag av Unibet som både innebar att han skulle fungera som konsult och sponsrad spelare. Forumstormen lät inte vänta på sig; röster höjdes - bland annat undertecknads - om Mickes avgång. Denna debatt ledde till att Micke självmant klev av sitt uppdrag som styrelseledamot. Det är alltid en förlust att förlora en ideell kraft, men min fundering är om förlusten av Norinder var extra tung, just på grund av sitt namn i branschen.

“Ja, det var den. Micke har många bra egenskaper, sen kanske han inte riktigt alltid tänker efter alla gånger. Micke är en väldigt bra kraft, på grund av att han tänker fundamentalt annorlunda i de här frågorna än vad jag gör, vilket betyder att man vänder och vrider på frågor på ett bättre sätt än vad man kanske gör utan honom. Ja, han saknas mycket.”

Jag själv var en av de mest kritiska rösterna på forumen i diskussionen kring Mikael Norinders vara och inte vara i styrelsen. Även om jag fortfarande tycker att det var helt rätt att Micke avgick kan jag vara självkritisk och säga att debatten säkert inte hade mått sämre av att man vilat på hanen ett ögonblick och låtit styrelsen överlägga själva ett tag till innan man började ställa krav. Efterdyningar av den historien finns fortfarande kvar i Pokersverige, och Mikael själv har på sin egen blogg varit starkt kritisk till hanteringen och ifrågasättandet av hans roll i styrelsen. Peder är precis som i affären Ken Lennaard kritisk till den opinion som snabbt flammade upp.

“Ja, jag har en klar åsikt. Till att börja med så är det en styrelsefråga hur man löser sådana saker. Jag förstår dem som tycker att Micke skulle avgå, men jag tycker själv att han mycket väl att han kunde ha suttit kvar. Möjligen utan rösträtt. Jag hade inte sett något problem med det.

Vad som hände var att det dök upp en tråd på pokerforum där det blev ramaskri om att han måste avgå. Vad fan, vi kunde väl åtminstone få invänta nästa styrelsemöte, och inte sätta in något extra möte för den frågan? Det fick löjliga proportioner igen.

Sen om folk tycker att vi hade gjort fel om vi låtit Micke sitta kvar, vilket jag inte säger att vi hade gjort, först då kan man kritisera. Då hade det varit en annan sak. Nu börjar man kritisera på grund av att vi inte har agerat innan nästa styrelsemöte, och det tycker jag är absurt.”

Jag tyckte problemet var att förutsättningarna för varför man valde Norinder hade ändrats mitt i en mandatperiod, och att medlemmarna nu borde få ta ställning till den nya situationen.

“Ja, absolut, absolut! Det ligger mycket i det. Ola Brandborn påpekade just det där på ett ganska bra sätt. Dessemellan är det dock framför allt en styrelsefråga. Säga vad man vill om det, och vad man tycker om styrelsens beslut, men det är likväl en styrelsefråga.”

Hela diskussionen bottnar så klart i trovärdighet, och i huruvida man anser att det skulle ha uppstått en jävsituation med Mickes dubbla uppdrag. Samtidigt är det svårt att på en så liten scen som svensk poker faktiskt är, hitta engagerade personer utan ekonomiska intressen i den kommersiella delen av branschen. Å andra sidan, menar Peder, så är ju de faktiska situationerna där jävsituationer skulle kunna uppstå klart begränsad.

“Självklart hade inte Micke fått varit med på upphandlingen av SM. Men jag har lite svårt att se vad han annars skulle använda våra kontakter till. Vad fan skulle han göra för något?”

Peder själv säger att han inte har några ägarintressen i någon aktör i branschen, och påpekar också att han ser uppenbara problem i om det hade förelegat ett sådant förhållande för hans del.

“I de allra, allra flesta sammanhang så hade det nog gjort det. Om inte annat så för att det hela tiden skulle ha förekommit misstankar om jäv. Det är ofta illa nog det”

Peder Månsson ger ett intryck av att vara både genomtänkt och engagerad. Det är två egenskaper som ibland är paradoxer. Här verkar det dock inte vara något större problem. För mig känns det också som att en av Peders goda sidor är att han lyckas behålla sitt lugn även när debatten stormar som mest, och han blivit hårt ansatt av meningsmotståndare. Dessutom är det inget strömlinjeformat uppdrag, där saker och ting löser sig själva. Jag undrar ibland hur han orkar med att kämpa för förändringar, när det ärligt talat ofta går väldigt sakta, och de flesta utanför den lilla ankdammen betraktar större delen av detta fenomen som ickefrågor.

“Jag skulle vilja säga att jag gör detta för att jag tror på det här. Även om vi har växt och så där, så hade jag visioner om att vi skulle vara mycket större, och det är lite frustrerande att vi inte har kommit så långt. Samtidigt så är det ju min uppgift att se till så att det blir så.”

Peder ger när man talar med honom ett lugnt intryck. Han är ofta påläst och reflekterande i sakfrågorna, och räds inte för att vädra sina åsikter, även om han ibland får kritik för uttalanden och ageranden. En invändning mot Pokerförbundet är det inte finns något behov av en organiserad spelarsammanslutning.

Själv har jag snarare varit kritisk mot förbundets agerande än dess existens. Jag menar att man varit osmidiga i sina uttalanden om vilka man representerar, hur man ska agera mot oseriösa klubbar, och framför allt kanske hur enskilda medlemmar uttalar sig i branschfrågor. Samtidigt är ju frågan om förbundets vara eller inte vara högst relevant. Behövs det ärligt talat något förbund?

“Ja, framför allt nu med de politiska problem som finns. När de är lösta så har vi lite spelat ut vår roll. Då får man välja vad man vill göra för något, om man vill jobba vidare med att arrangera SM bland annat. Det kommer upp en massa nya möjligheter att främja klubbverksamheten. Att starta upp en nationell pokertour på klubbar är en av flera saker som man kan jobba med. Men det blir ju inte lika viktigt som det är nu, med de problem vi har.”

Jag frågar Peder vad han tycker är den viktigaste uppgiften för förbundet i dagens läge, med den situation vi faktiskt befinner oss i.

“Ska man ta det väldigt övergripande så är det att främja poker i Sverige på alla plan. Nu har det naturligt blivit så att vi har jobbat betydligt mer med livepoker än onlinepoker, på grund av att det är så mycket lättare att påverka där. Tyvärr faktiskt, för jag hade gärna jobbat mer med onlinepoker.”

När Peder pratar om livepokern, så är det så klart den juridiska situationen han menar. Vi är ett läge där lotteriinspektionen av princip vill ha prejudicerande fall att luta sig på, och där flera juridiska processer äger och har ägt rum. Just nu väldigt aktualiserat i och med Grebbestadsrättegången. Jag frågar Peder hur stor Pokerförbundets del i en eventuell legalisering av livepokern är, enligt honom.

“Till väldigt stor del, större än vad folk tror. Större än vad folk kommer tro när de läser intervjun. Livepoker hade inte varit med i spelutredningen över huvud taget om det inte vore för oss. Det är ingen annan som jobbat aktivt för det på samma sätt som oss och ingen annan som har förutsättningarna eller uppgiften att göra det heller.”

Det borde vara lätt för Peder att känna bitterhet i den situation han befunnit sig i de senaste åren, att så sällan få uppskattning för det arbete som han utför. Det vill han dock inte kännas vid. Jag upplever Peder som en ödmjuk personlighet, och han är tämligen krass i sin analys om huruvida pokerförbundet får för lite cred av spelarkollektivet.

“Nej. Vi har inte nått ut riktigt medialt, det har vi varit för dåliga på. Som människa fungerar man så att man inte gör någonting om man inte kan tjäna något på det själv över huvud taget. Jag förstår att folk är skeptiska när de inte hör exakt vad vi gör.

Sen är det väldigt svårt för man kan inte säga allt eller gå ut med allt vad som sägs mellan politiker och lagstiftare och oss. Då hade vi inte fått prata med dem.”

Det har ju varit en av mina farhågor när jag började skriva om pokerbranschen, att inblandade “profiler” och aktörer i branschen sitter på information som sällan eller aldrig kommit ut. Jag vet ärligt talat inte hur utbrett problemet är, eller om det egentligen ens är ett reellt problem, även om jag tycker att det finns klara indicier på att många håller varandra om ryggen. Hur mycket vet Peder Månsson som vi vanliga smallstakesspelare inte känner till?

“Inte jättemycket, men det finns ju lite saker. Till exempel fick jag bekräftat av högt uppsatta politiker att monopolet finns enbart av ekonomiska orsaker. Det valde jag att gå ut med, fast jag kanske inte borde ha gjort det. Det kan vi aldrig få någon att bekräfta offentligt över huvud taget.

Vad det handlar om idag för politikerna är att lösa intäkterna på något sätt. Vore de lösta så hade en alliansregering avskaffat monopolet direkt.”

Pokerförbundet har flera trådar att dra i. För mig är både juridiken kring livepoker, och problematiken med spelmonopolet hjärtefrågor. Hur väger Peder dessa frågor mot varandra?

“Det beror lite på ur vilket perspektiv man ser det. Båda frågorna är naturligtvis viktiga att lösa. Tittar man ur spelarnas perspektiv nu, så är det ju inga större problem online. De kan ju välja att spela i princip var de vill, och skatten, ja, den är det ju inte så många som betalar. Väldigt mycket på grund av att de inte kan reglerna, och att det inte finns några klara regler. Det är ju inte bara därför naturligtvis, men väldigt mycket beror av det.”

En av Peders uppgifter är att blicka framåt, och lägga upp en kurs för svensk poker utifrån ett spelarperspektiv. Jag ber honom måla upp sin vision av ett framtida pokersverige.

“Live vill jag ha ett tillstånd som ser ut precis som ett utskänkningstillstånd gör. Du får olika rättigheter med olika krav på dig beroende på insats. Man kan tillåta turneringar upp till si och så mycket, med de och de kraven på dem som organiserar det. Det ser jag inga problem med.

Det är inget svårt problem med det, och det finns inget politiskt motstånd mot det heller. Det konkurrerar inte med någon. Det enda ett sådant system åstadkommer är att göra verksamheter på gränsen till legala. Det är inga konstigheter, och livepoker är inte ett särskilt farligt spel att spela.

Tittar man på onlinepokern så finns det aktörer idag som inte är särskilt bra. Aktörer som går in enbart för att tjäna snabba pengar. Där tycker jag att nätverken borde ta ett större ansvar än vad de har gjort, och välja sina partners med lite större noggrannhet.”

Pokerförbundet har ju som Peder sagt, inte synts till speciellt mycket i onlinefrågorna, med några få undantag. Ett av dessa är online-SM, och ett annat är skattefrågor där man kommit med uttalanden. Det är dock sällan som man blandat sig i debatten kring specifika aktörer. Bör pokerförbundet ta ställning mot oseriösa företag på marknaden?

“Ja, det tycker jag absolut. Vi gjorde det till viss del i Absolute Poker-härvan. Om vi utgår från att marknadssituationen ser ut som den gör idag, med en mängd olika aktörer som ingen vet någonting om, så skulle inte jag ha något emot en svart lista. Eller åtminstone en lista med aktörer som vi går i god för. Det hade varit jättebra.”

Hur stort är problemet med oseriösa aktörer i pokerbranschen? Är det ett överdrivet problem?

“Det är absolut ett problem. Sen är det inte alltid skojare det handlar om; ofta är det folk som inte kan branschen. Så är det väl i alla nya branscher? Om man tittar på händelserna på Microgaming till exempel, så är det ingen bra situation. Folk är rädda för att de inte ska få tillbaka sina pengar.”

Vad som hänt på Microgaming är att ett knappt trettiotal Skins slagit igen, och en mängd spelare sitter med pengar låsta på sina konton på dessa sajter.

“Jag är inte säker på att dessa skins har gjort något jättefel i sig, men de använder sig av en leverantör som tydligen gick i konkurs. Man får ju se hur det utvecklar sig, men det är en väldigt, väldigt dålig situation. Framför allt för de spelare som hade pengar inne på sajterna, men även för branschen. Folk börjar tänka att det är osäkert att spela online, vilket det inte är om du väljer en lite större aktör, eller i alla fall en aktör som du väl känner till. Inte bara från ett rakebackforum eller något sånt.”

Är inte spelare ganska rättslösa gentemot företagen? I och med att företagen opererar från utlandet gäller inte samma lagar och regler som i Sverige. Finns det ett problem att spelaren saknar eller i bästa fall inte känner till sina rättigheter?

“Ja, det finns ett problem. Jag har varit med om ett antal fall det senaste året, att spelare inte fått sina xboxar hit och dit. Nu är det naturligtvis spelarnas ansvar också, och jag tycker jag att de borde tänka till lite grann. Om de får åttio procents rakeback istället för sjuttio så betyder det rimligtvis att de här extra tio procenten ska tas någonstans ifrån. Företaget ska ju gå med vinst, på ett eller annat sätt.”

För mig är dessa problem bara ytterligare ett tecken på att vi bör släppa in fler företag inom svensk jurisdiktion. Staten borde snarare syssla med granskning och tillsyn än att tillhandahålla spel.

“Ja, det hoppas jag ju blir lotteriinspektionens framtida uppgift. Sen får de gärna titta till pokerklubbar och så också. Det har jag inget emot. Jag hade gärna sett att Sverige hade gått in och konkurrerat med Malta och alla andra småöar om licensförfaranden, för är det någonting som Sverige hade klarat bra, så är det ett sådant förfarande. Givetvis under rimliga premisser, men det tror jag skulle fungera jättebra. Jag skulle kunna räkna upp femtio bolag som skulle flytta till Sverige idag, om de hade kunnat.

Hade staten haft dessa företag under ett licensförfarande i Sverige så hade det inbringat miljardbelopp. Det är väldigt stora pengar det rör sig om, och det är tråkigt att de ska behöva ha licensen på Malta. För sent vill jag väl inte säga att det är, men ju längre man dröjer med att implementera något liknande i Sverige, ju svårare blir det för företagen att flytta hem tror jag.”

Är det nätverkens eller statens ansvar att agera mot spelmissbruket?

“Alla som erbjuder spel tycker jag har ett visst ansvar. Man måste titta på baksidan också, men det är mycket staten som har skapat den situationen att inte folk tar sitt ansvar.”

Peder Månsson känns ofta äldre än sina nyss fyllda tjugonio år, men samtidigt ska man inte glömma att han verkar i en bransch där en majoritet av användarna är yngre än honom själv. Dessutom är han inte nykomling. Han hade en lång erfarenhet av poker innan sitt nuvarande uppdrag, och det känns som om han fått mycket av sin nuvarande erfarenhet som ordförande den hårda vägen.

Jag tror att förbundet kan få svårt att växa sig större än man är nu, och jag har fortfarande synpunkter på deras arbete. Till detta bör läggas att det finns långt mer högljudda och mer kritiska röster än min, vilket inte kommer att underlätta Peders framtida arbete.

Ändå tycker jag att Peder har rätt i mångt och mycket av det han säger, och är uppriktigt glad att han väljer att kandidera för en mandatperiod till. Är det något som Svenska Pokerförbundet behöver nu, är det i mina ögon kontinuitet. Jag tror nämligen att förbundet har en högst relevant roll att fylla i Pokersverige om man bara fortsätter hitta formerna för det.

//Erik Rosenberg

LASSE KOLLIND: “Det är klart att man drar en sökning på sitt eget namn en gång i halvåret på Google”

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/lasse-kollind-det-ar-klart-att-man-drar-en-sokning-pa-sitt-eget-namn-en-gang-i-halvaret-pa-google/trackback/

Usprungligen publicerad 25 november 2008

När man ser något nytt projekt presenteras inom poker, eller en ny rubrik på kvällstidningarnas pokersidor, är det nästan så att man börjat fråga sig hur och inte om, Lasse Kollind är inblandad. Det är nämligen inget understatement att Vegas Group och dess VD har intressen i mycket av det som händer i dagens Pokersverige. Han var en av ägarna till en av Sveriges största, mest kända och troligen även bästa pokerklubbar. Han satt tills helt nyligen i styrelsen för Svenska Pokerförbundet, och han är som sagt var också VD för Sveriges enda officiella pokeragentur.

Foto: Jonas Kovacs

Det är måndag, någonstans i brytningen mellan sommar och höst, och ett småjävligt regn har börjat blöta ned mig där jag står utanför restaurang Kungsholmen på Norr Mälarstrand. Inne på restaurangen har vi stämt träff, men när jag kommer dit visar den sig vara stängd för att inte öppna förrän framåt kvällen. Jag kommer på mig själv med att fundera över om Lasse har känningar även här för att få utnyttja inrättningens tjänster, men det visar sig helt enkelt bara vara en misdeal av Lasse. När han och Vegas-kollegan Anders “Bengan” Bengtsson dyker upp får vi snabbt improvisera fram en ny plan, vilket tar sin ände i att vi en stund senare sitter på ett litet lunchkafé bara femtio meter därifrån.

Under vårt samtal blir det tydligt att det är Lasse som håller låda, och Bengan som agerar sufflör. Lasse pratar precis som de flesta av oss, mycket och gärna om den egna verksamheten. Det märks att den engagerar. Han har tagit klivet från att vara en renodlad leverantör av själva spelet, i form av klubbägare, till att bli en leverantör av kringtjänster till såväl spelare, spelleverantörer, och andra kringtjänstleverantörer.

Vegas beskriver sig själva som ett företag som erbjuder “pokerrelaterad agent-, konsulting-, och produktionsverksamhet”. Lasse verkar tycka att den här biten är minst lika motiverande som att driva klubb och arrangera spel, även om jag tror att mixen i sig är en bidragande orsak till glädjen i verksamheten. Lasse fortsätter berätta om produktportföljen. Den delen av verksamheten som fått mest uppmärksamhet på sistone, och tveklöst skapat mest rubriker, om än indirekt, är spelaragenturen.

“Vi tar in spelarna och sköter deras marknadsföring. Sen är det inte säkert att en spelare vi tar in får ett kontrakt direkt, utan det är ofta ett jättearbete.”

Kritiken mot affärsidén lyste inte med sin frånvaro i början. Bland annat handlade det om behovet av den verksamhet som företaget representerade. Dessutom handlade det också om urvalet av de spelare som företaget ursprungligen hade som affischpelare för sin verksamhet.  Jag ska inte sticka under stol med att jag själv tyckte att det var en något märklig mix av folk som företaget samlat under sina vingar, och att jag nu tycker mig se en klarare strategi mot spelare med dokumenterade turneringsresultat.

“Det var mycket kritik i början, bland annat för att vi hade en del profiler i stallet, Anders S Nilsson och Marcus Palm till exempel, som inte är några superproffs.

Det är ju väldigt enkelt, då det finns pokerbolag som letar efter folkliga profiler, och som inte ska ha ett superproffs för det passar inte ihop med deras idé. Då måste vi ha sådana profiler. Sen kommer vi även att använda de profilerna till andra uppdrag och event.”

Bengan släpper besticken, nickar en smula och fyller i samtalet från sin sida av bordet, och menar att kritiken till stor del handlar om ren okunnighet om själva affären i den nya biten av företaget. Man såg helt enkelt inte vad idén med agenturen verkligen var. Lasse instämmer.

“Jag var lite chockad över att det var ett sådant oförstånd till varför vi verkligen finns. Om man tittar på vilken annan bransch som helst, som nöjesbranschen eller affärs-världen, så har de flesta människor som har något att göra med offentligheten över huvud taget en agent.”

Jag ber Lasse berätta om var intaken finns. Hur deras idé på sikt ska generera intäkter till företaget.

“Om vi säljer in en person till Rolex eller Breitling och de får en klumpsumma per år för att visa upp sig med deras klockor, så har vi en procentsats på den summan. Sen har vi procent på vinst på livespel eller onlinespel, när det är vårt kontrakt som gör att en person spelar den turneringen. Betalar någon in sig själv till en tävling så har vi ingenting. Det är vårt uppdrag att se till så vår spelare får pengar av en extern part så han kan spela.

I dagsläget är turneringsvinster den viktigaste intäktskällan för oss. Marknaden i USA är mogen för sponsring av amerikanska spelare. Det har redan börjat hända, men den nordiska marknaden är inte mogen för det.”

Lasse menar att två saker måste till för att öka statusen på spelet, och därigenom också på utövarna. I synnerhet då hans egna spelare, då det av naturliga skäl främst är det skeendet han i första hand kan påverka. Det första är att få mer tv-tid på sina spelare. Där är problemet att det sänds relativt lite poker på tv, och då det väl sänds är det väldigt dominerat av transatlantiska spelare samt spelare från kontinenten. Gus Hansen och Antonius är i princip undantagen från detta. Mycket av detta menar Lasse beror på toppstyrningen från de sponsrande bolagen.

Den andra delen är bristande utrymme i den tryckta dagspressen. Trots en stor mängd utövare på gräsrotsnivå, stora vinstsummor och svenska framgångar lyser nyhetsrubrikerna med sin frånvaro, nätet undantaget.  Lasse jämför med andra aktiviteter i sportbilagan, till exempel isracing med enormt mycket färre utövare, som ändå får både tv-tid och utrymme i printmedia. Pokern har hittills bara fått skapligt med utrymme på internetsajterna.

“Det är där problemet ligger. Pokern måste bli en naturlig del även i den tryckta Sportbilagan. Det behöver inte vara en helsida, utan kan räcka med en halvsida. Varenda dag ska det finnas  nyheter om pokerspelare i tryckt media.

Gemene man borde få reda på att det är en prestation att ta sig till ett finalbord på EPT. Det är en prestation som den här människan har jobbat för i många, många år, tränat, läst böcker, satsat timmar ut och timmar in. Varför ska inte det uppmärksammas?”

En stor del av Lasse Kollinds arbete går ut på att profilera dessa spelare offentligt. Jag har tidigare raljerat en smula över detta, och menat på att Lasse borde stå på Kvällstidningarnas lönelistor då han står bakom en så stor del av det material som publiceras på pokeravdelningarna på deras sajter.

“Det är inte så konstigt då vårt mål är att få medieuppmärksamhet. Kristian Öman kom på finalbord i Sydafrika och fick en halv miljon. Utan vår hjälp hade ingen tagit upp det.  När det gäller Mattssons andraplats i WPT Barcelona, så började det med att vi tog upp det. Innan det stod det inte en rad någonstans om turneringen över huvud taget. Sen plötsligt börjar alla medier att skriva om WPT. Vårt uppdrag är att skapa uppmärksamhet kring de här spelarna”.

Visst. Min kritik mot journalistiken har ju egentligen inte Vegas Group som måltavla.  De utnyttjar de kanaler som finns, och gör det onekligen effektivt.  Samtidigt undrar jag om inte Lasse tycker att det är ett problem att medierna så okritiskt tar in de pressreleaser som levereras. I många fall tämligen oredigerade. Jag har jämfört flera av dem, då de även hamnar i min mailbox.

“Våra spelare är populära, och det är därför kvällstidningarna skriver om dem. Vi skickar inget skräp till dem, utan bara något när det finns något att skriva om. Sen så händer det mycket kring oss och våra spelare för tillfället också. Det är väl ingen nackdel för tidningen att få bra nyheter till pokerdelen som hittills varit lite tråkig att läsa.”

Måhända. Nackdelen i mina ögon är väl snarast att pokerjournalistiken är ett kvalitativt moras. En värld där majoriteten av det som skrivs antingen består av i stort sett oredigerade pressreleaser, eller krystade nyheter där man kokat soppa på en spik av de egna bloggarnas innehåll. Det om något tyder väl på att pokerjournalistiken är under all kritik?

“Fast jag tycker inte att den är under all kritik. Jag tycker inte att det är några dåliga nyheter de tar in. Även om de hade granskat det stenhårt så anser jag att 75 procent av det vi skickar ska in ändå.

Det görs ju inte så mycket grävande journalistik, men det är inte deras roll heller. Det kanske det kan bli när poker blir en mer mogen bransch, så tidningen kan ta ett större grepp om poker. Jag tror att det mer är branschjournalister som ska gräva och se till så saker och ting ställs till rätta, än vad det är kvällstidningarna i det här skedet”

Personligen ser jag ett par problem i det. Lasse menar att pokerjournalistiken på samma sätt som nöjesbilagan ska ses som ren underhållning, och inte “tung” journalistik. Det är möjligt att det är så, men för gemene man så är det ju svårt om man på nätet klickar sig vidare och plötsligt ska “förstå” att en del av ett mediehus sajt inte gäller under journalistikens grundläggande lagar längre. Men visst, jag tror Lasse har en poäng i att man inte utger sig för något annat heller. Det andra problemet är väl att de så kallade branschjournalisterna i detta läge enkom utgörs av de två glossytidskrifterna, som väl aldrig skulle yxa sina tyngsta annonsörer om de inte var nödd och tvungna?

För övrigt så skulle jag vilja vända på Lasses resonemang; i den bästa av världar borde kvällspressen stå för den tunga journalistiken så kan magasinen stå för pokerns feelgoodjournalistik. Men i vårt resonemang så instämmer Lasse i att beroendet mot annonsörerna är ett faktiskt problem, även om han påpekar att det inte är så enkelt.

“Alla pokerbolag köper ju otroliga mängder annonser, men det är ju ett problem överallt. Vad man än gör så finns det ju alltid en motpol som sitter på pengarna.

Kolla till exempel på TV4. Nu tror inte jag att Kalla Fakta eller Nyheterna viker för att publicera en dålig nyhet om en annonsör, men jag tror absolut att det finns i baktanken hos den ansvarige utgivaren. Jag tror att det finns överallt, i allas huvuden, i alla mediehus, att de måste vara försiktiga med sina annonsörer. Så är det ju bara. Man kan skrika högt och hur länge som helst, men jag tror inte det kommer att ändras.”

Vad är den grundläggande drivkraften då? Hur mycket gör man för att det är kul, och hur mycket bara för att det finns stash att hämta i ett projekt?

“Vissa saker gör vi för att vi tjänar pengar, andra gör vi för att överleva och bygga bolaget, och en del gör vi för att det är roligt. På första loggan vi gjorde för Pokerfinnkampen står det “Bring back fun into poker”, och det är orsaken till varför vi startade tävlingen.  Det var också huvudtemat på Pokerklubben Sviten, att det skulle vara kul att spela poker. Det skulle inte vara jättehöga insatser och man ska inte förlora hus och hem. Det ska vara roligt.

Vi vill inte gå back på det vi gör. Det är inte vårt primära mål att tjäna jättepengar, men drar vi in en rimlig summa så vi kan få bolaget och oss själva att rulla, så kan vi göra det.”

Finns det en möjlighet i längden att livnära sig på en så nischad företeelse som poker då? Om man nu har ett företag som i princip enbart skall verka inom de ramarna. Frågan känns allt mer aktuell ju längre tiden går, och desto mer vi passerar krönet på poker.

“Jag är helt övertygad om att pokerboomen dalar, och att det redan har skett till stor del. Branschen mognar, och håller på att bli som vilken annan bransch som helst.

Jag ser inte det som en nackdel om poker stabiliserar sig och blir en naturlig del av vardagen. Då blir det också en naturlig del för företagen att anordna pokerevent istället för att bowla eller vad man nu kan tänkas göra. Om man kan få poker att bli en lika naturlig del som bowling eller biljard så är det lugnt, då är det ingen fara. Om alla slutar spela helt så blir det problem, men det kommer inte att ske.”

Den här delen av Lasses resonemang tycker jag är väldigt intressant och bra. Poker-boomens död nämns för det mesta som något negativt, och hur det kommer att inverka menligt på den svenska scenen. Lasse ser istället potentialen i den utvecklingen, och resonerar kring hur det påverkar det egna företaget och hur man kan dra nytta av det.

Ken Lennaard gav sig själv epitetet Mr Poker. En av anledningarna, förutom ett tämligen gott självförtroende var hans inblandning i en väldigt stor mängd av de pokerprojekt som försiggick i Sverige för några år sedan. Sedan Ken lämnade scenen finns det i princip ingen som har en lika omfattande och spridd inblandning i svensk poker som Lasse Kollind. Handlar det i sig om en vilja att synas, att själv bli ett namn?

“Det är inte en nödvändighet för mig som person, och absolut ingen nödvändighet för företaget att vara i fokus. Vår business bygger på att våra spelare ska vara i centrum. Sen är det väl klart att om vi har ett känt varumärke, och jag på något sätt lyckas bygga mig själv till ett känt namn, så öppnar det dörrar när jag kontaktar spelbolag eller de jag vill göra affärer med. Det kan finnas en vinning med att vi blir kända, men det är kommersiellt.

Jag älskar att synas och höras, det är inga konstigheter. Jag ska inte sticka under stol med att det är klart att man drar en sökning på sitt eget namn en gång i halvåret på Google. Det gör ju alla. Det är alltid kul när man blir tillfrågad om att göra intervjuer, oavsett om det är med dig, eller med Expressen eller om det är någon annan, så är det fantastiskt”.

Jag tror det ligger en hel del i det. Lasses drivkraft är inte det egna kändisskapet på det sätt som det uppenbarligen var för nämnde Ken Lennaard. Samtidigt så blir det ju tveklöst så att han bygger sig själv som person också. Det verkar dock vara en inte helt oangenäm bieffekt av att hjälpa andra nå framgångar. När man ser företagets klienter i medierna i rubriker, bloggar och tävlingsplaceringar, dyker ju frågan ovillkorligen upp om hur mycket spelarna själva styr över sin profilering, och hur mycket av självbestämmande man ger upp när man signar med Vegas Group.

“Vi är en rådgivare. De får bestämma helt själva; vill de inte blogga så behöver de inte. Det är ingenting som vi kan tvinga dem till. Vårt jobb är öppna dörrar och ordna kanaler för dem. Stefan Mattsson är ett exempel. Innan han var hos oss var han en känd pokerspelare, men hade inga mediekanaler. Vi ordnade så att han fick en plats på Expressen, och en på Poker Magazine. Jag tror han hade en där innan, men att han inte varit så aktiv. Vi pushar lite så klart, vi pratar med tidningen och vi pratar med Mattsson, och kommer överens om att det ska ske från en viss tidpunkt.”

Finns det några direkta ekonomiska incitament för Vegas Groups spelare att blogga, eller handlar det enbart om att bygga varumärke och kännedom?

“Det går inte någon betalning åt något håll när det gäller bloggandet. Om det däremot är så att någon hör av sig och skulle vilja göra video tutorials eller något liknande, så blir det en ersättning.

Det flesta pokerspelare idag har förstått att det är ett yrke. Att spela poker är det som gör deras framgång, men för att ha framgång även med sitt varumärke och få sponsorkontrakt och kunna leva på poker som ett yrke så måste man se media och PR som en del i yrket. ”

Samtidigt ska man inte överskatta effekten bloggande har på kändisskapet hos en spelare. Det är inget annat än en blogg; en persons tankar i text, begränsat till sina egna erfarenheter och förmåga att uttrycka sig. Det finns betydligt bättre sätt att bli känd på än att börja blogga, om än i den största av medier. Johan Ocklind är ett väldigt bra exempel på detta, menar Lasse.

“Ibland glömmer man bort att tv-mediet är väldigt, väldigt starkt. Han är redan ett namn, men det som är det viktiga är vad man sen gör av det.  Dessutom är Johan Ocklind en väldigt duktig pokerspelare. Du kan skriva din blogg varenda dag och ha tiotusen besökare, men det räcker med att du är i tv i två timmar så har du fått lika mycket uppmärksamhet och lika mycket kännedom. Sen är det väl klart att Johan Ocklind skulle behöva synas mer på livescenen än vad han gör, men det är hans eget beslut.”

Mycket av Lasses jobb bygger i slutändan på att skaffa sponsorer åt sina spelare. En fundering som dyker upp är så klart vilka överväganden man gör som rådgivare åt en spelare när ett företag dyker upp i det möjligas horisont. Säg att ett minst sagt kontroversiellt namn som T6 Poker skulle kontakta Vegas Group och vilja signa en eller flera spelare för spel på den internationella touren. Hur agerar man i en sådan fråga som agent?

“Som det var innan sommaren, när det fortfarande var spel på T6, så hade man kanske kunnat överväga det om priset hade varit den rätta. Det skulle ha varit en väldigt bra prislapp för att det skulle ha varit värt att överväga. Men det är klart att det finns en prislapp, annars hade ju inte folk tagit dealen. Kravchenko spelade ju för T6, så det är ju uppenbart så att de betalar väldigt bra.

Om ett bolag som har ett lite skamfilat rykte kommer till en spelare och säger att man får spela alla EPT:er, alla WSOP-tävlingar och att man utöver det får en miljon dollar om året, då blir det nog affär. Det blir svårt att tacka nej. Hade T6 kommit idag så hade det varit helt omöjligt, för de har inget spel. Sajten är nästan stängd. Det var väl det man misstänkte skulle hända, och därför hade det varit lite svårt att berättiga. Hade jag gjort en sådan affär till en spelare hade jag krävt allt upfront, därför att jag hade varit orolig att sajten skulle dö Jag vet inte riktigt vad som hänt med T6, jag är inte så jävla insatt. “

Lasse verkar sova gott på natten. Han har inställningen att det handlar om affärer, det handlar om att utbyta varor och tjänster, och det handlar om byggandet av image. Och i grunden har han ju rätt; ett företag med tvivelaktiga affärer, oavsett om de heter T6 eller något annat, kommer ju att påverka namnet hos en person på en viss kommersiell nivå, och den nivån torde vara mätbar. Sen kan man diskutera i all oändlighet om den etiska aspekten i resonemanget.

När vi börjar nå slutet av vårt möte är det inte längre september utan oktober. Bengan är inte längre närvarande vid intervjun. Den första sittningen avbröts efter ungefär tre kvart, då Lasse hade en rätt diger lista av ärenden som skulle utföras innan han dagen efter begav sig till Europatourtävlingen i Barcelona. Jag och Lasse avslutade vårt möte över en bit mat på Hard Rock Café i Stockholm någon månad senare. Samtalet mynnar mot slutet ut i ett resonemang om situationen för svenska pokerklubbar, och innehåller en del av förklaringen till att Lasse numera får titulera sig före detta klubbägare.

“Det finns ju massor av pokerklubbar kvar fortfarande, som agerar olagligt i dagens samhälle. Och de kommer ju inte att försvinna, och då är det väl bättre att göra det lagligt så att folk kan känna sig säkra? Om man kör en pokerklubb lagligt, så innebär det att du kan ha ett kontrakt mot din hyresvärd, om att du har en pokerklubb. Har du ett öppet kontrakt så innebär det att du kan få ett så bra hyreskontrakt att du kan våga investera en massa pengar i din lokal för säkerhet etcetera, som du inte vågar idag.

Oftast så har du en kompis som du hyr av, som jobbar på något fastighetsbolag eller någonting annat, som har gjort att du har fått det hör kontraktet Sitter man på ett hyreskontrakt där du vet att om det kommer fram till högsta hönset att det är en pokerklubb som bedrivs, så åker du ut. Har du då investerat 300 000 eller en halv miljon eller ännu mer på säkerhet så känns det lite som pengar i sjön, och därför drar sig många för att göra de nödvändiga sakerna, som att installera kameror och dörrar och slussar och vad det nu är som behövs. Har man inte det så är man en easy target, som vi var.”

Lasse medger också att kontanthanteringen är ett stort problem, men påpekar att det dock går att kringgå genom betalning via klientlösningar.  Lasse har brunnit i flera år för pokerklubbskulturen och frågorna kring detta.

“Det är ett av skälen till att jag satt i styrelsen för Svepof. Nu har jag precis klivit av, för vi ska göra en upphandling för SM 2009. Så jag är inte med i styrelsen längre, men det är ett av skälen till att jag gick med, för att vi skulle legalisera pokerklubbar. Vi har varit på ett möte med spelutredningen och de lyssnade på oss, och jag gav argument för och emot. Det finns ju jättemånga argument för varför man inte ska legalisera. Bland annat på grund av att det finns så mycket lycksökare som då skulle öppna pokerklubb, och inte redovisa och inte göra saker och ting rätt. Men så är det ju inom alla branscher”.

Här håller jag med Lasse helt och fullt. På andra punkter när det gäller svensk poker skiljer våra åsikter sig markant åt. Samtidigt finns det flera gemensamma nämnare. Jag tror att vi bland annat delar drivkraften att det är ett förbannat roligt spel, och en fascinerande värld. För mig känns Lasse som en person som gett sig in i spelet med devisen den som blandar sig i leken får leken tåla, och sedan verkar inom de ramar som industrin ställt upp. Jag tror inte att Lasse på något sätt är dålig för svensk poker, tvärtom. Han brinner för spelet, och han har bidragit till flera nya plattformar för livespel för många svenskar, som alternativ till Cosmopol. Sviten, Pokerfinnkampen och nu sist Deep Stack Cruises är alla produkter som Lasse varit högst inblandad i.

Däremot är jag inte hundra på att alla hans idéer kommer att bära sig i längden. Jag undrar dock om Lasse själv ligger sömnlös för det heller. Precis som de flesta entreprenörer verkar risktagandet vara ett naturligt vardagsmoment. En sak som Lasse sa vid vårt första möte, tar jag emellertid till mig, och jag tycker den säger rätt mycket om Lasse och hans vision om Pokersverige, och dessutom en del om hur han ser på branschen idag.

“Den stämpel som poker haft som smutsig börjar luckras upp. Och när den är borta om ett år eller något sådant, så kan man komma ut i tryckt media. Ett drömscenario om tre år vore att Sportspegeln eller något annat program tar upp en tvåminutare en gång i veckan om vad som hänt med våra pokerprofiler. Det kommer inte att hända så länge inte folk börjar behandla den här branschen seriöst, och slutar kasta ägg på varandra i bloggarna.”

//ERIK ROSENBERG

Tack till Othello, Juggler, HeFo och Fairgrove för bullshit detection och granskning.