Poker är inte helt olikt skrivande

1 kommentar » http://valterego.se/blog/poker-ar-inte-helt-olikt-skrivande/trackback/

Jag fick en förfrågan för en tid sedan om att plöja igenom ett gäng bloggar och kommentera, och komma med tips på hur författaren kunde utveckla sitt skrivande. När jag nu (alldeles för sent) satt mig ner och börjat läsa och fundera, så har det slagit mig att det inte är helt annorlunda mot att tänka poker när man funderar kring hantverket skrivande.

Det finns en del paralleller som går att göra. För det första finns en del givna ramar som man i princip alltid bör hålla sig till. I skrivande är de allmänna skrivreglerna bra att kunna och ha som utgångspunkt. I poker handlar det givetvis om regler som man inte bara bör utan SKA hålla sig till. Därutöver finns också ett antal grundkoncept (att spela efter korrekta odds för att nämna ett exempel)  som man i regel bör följa. Dessa kan dock, precis som skrivreglerna, brytas om det finns ovanliga inslag i situationen som kräver det.

Utöver detta finns ett antal små tips och riktlinjer som inte alls är några måsten, men som i allmänhet faktiskt effektiviserar ditt genomförande. Dessa varierar från person till person, men de flesta som skriver mycket har vissa regler som de mer eller mindre medvetet följer,  som förbättrar deras texter.

För egen del har jag ett gäng sådana små trick och regler som jag stolpat upp i mitt huvud.  Några av dessa skulle med enkelhet lyfta vilken skribents texter som helst en bra bit utan att man behöver läsa en termin svenska på universitetet. Det är skrivandets egna husmorstips.

Sen gäller det, precis som för poker, att numero uno i  alla lägen är praktisera, praktisera, praktisera. Sen kommer självkritik, reflektion och att låta andra analysera ditt arbete. Var inte rädd för kritik!

Holdem är lite småbögigt

6 kommentarer » http://valterego.se/blog/holdem-ar-lite-smabogigt-2/trackback/

Såg på SVTs serie "Leende guldbruna ögon " för en tid sedan. Ruskigt bra. En sak stör jag mig dock på. I varje artikel eller intervju jag läser om serien påstås det att Lennarts hemby Fellingsbro ligger i Närke. Nu måste jag dock leka polis och påpeka att Fellingsbro ligger i Västmanland och ingen annanstans. I Örebro Län, och inte i Västmanlands län, visst. Men landskapsmässigt är vi en knapp mil in i Västmanland när vi passerar Fellingsbros femtioskyltar.

Fellingsbro är en av alla svenska avfolkningsbygder. Några industrier. En folkhögskola . En matvarubutik. En bank eller två. Fellingsbro är känt för nästan ingenting. Lasse-Maja gömde sig visst i skogen intill när det begav sig. Carola sägs ha förlovat sig med Runar i prästgår’n. Man har haft en svensk juniormästarinna i bordtennis, och en manlig veteranmästare i detsamma. Möjligen en juniormästare i styrkelyft också.

I Fellingsbro blir man tillsagd att "Skjuta in stoln te bole" när man ätit klart. Eller "Gelej" om man drygat sig (jfr "Ge dig").

Möjligtvis kan också "nya" pokervarianter som 7-card stud, Omaha, Razz och Texas Holdem anses vara lite småbögiga. Man får ju inte byta kort, så då är det ju bara tur vem som egentligen vinner. Nä, i Fellingsbro är knektöppning det enda riktiga spelet. Om man då är uppkäftig och påpekar att det heter "5-card draw jacks or better" får man en vinge så blon sprutar.

Är det då bara mörker och kloak i samhället? Inte alls. I Fellingsbro kan man - om man är hemmahörande i byn - promenera tryggt hem utan att bli nedslagen och rånad eller våldtagen. Alla känner alla, på ont och gott.

Vuxna vågar åthuta varandras barn om de inte uppför sig. Folk parkerar bilen med tändningen på utanför grillen när de går in och köper korv. Folk bryr sig om varandra, och utanförskapet är obefintligt. På ont och gott.

Holdem anses fortfarande dock vara lite småbögigt.

Får man ta kortleken med sig in i himlen?

4 kommentarer » http://valterego.se/blog/far-man-ta-kortleken-med-sig-in-i-himlen/trackback/

Spel och dobbel har alltid setts med oblida ögon av kyrkans män. Allt som kan ta fokuset från kristenhetens läror har ju kallats irrläror i olika former. Än idag har många frifräsare problem med att fokusera på sitt eget jag, och väljer istället att moralisera över andras vardag. Som - för det mesta - hobbykristen kan jag tycka att kärnan i ett kristet budskap borde vara hur jag behandlar mina medmänniskor, och inte om jag är en sämre människa för att jag till och från tycker att det är kul att slowspela ett floppat set.

Hade en klasskamrat i mellanstadiet som var kristen. Inte så där lagom husbehovskristen, utan total überkristen. En gång i mellanstadiet satt vi under katedern, en kateder av den sorten som bara är öppen mot läraren och har en heltäckande rygg mot salen så ingen ser när man sitter där och talar. Vi hade pratat om vad vi längtade mest efter i livet. Jag längtade typ efter sommar, ett tv-spel eller nya dojjor. Och i smyg möjligtvis att få chans på ett par tre tjejer i klassen.

Hans vision var något mer högflygande.

Först och främst hoppades han på att Jesus skulle komma och ta med de rättrogna (han använde inte just det ordet, även om jag i efterhand insett att det inte direkt var kreti och pleti som fått friplåtar till himmelriket) när jorden sakta men säkert förvandlas till helvetet. Eller om det var så att det redan var helvetet? Han hade talat om att floden Rhen börjat färgas röd, och att det tydligen skulle vara ett säkert tecken på undergången.

Han tyckte nog inte att poker var en Jakobsstege upp till Sankte Per. Däremot hade han ett visst sportintresse.

Det andra killen hoppades på var nämligen att han skulle hinna ta en grand slam-titel i tennis innan undergången, gärna Wimbledon. Han var nämligen för sin ålder en rätt lovande tennisspelare.

Nu, nästan tjugo år senare, har man ju varken sett jordens undergång eller min klasskamrat i Wimbledon.

Hur är det då med pokerspelare? Om det finns något afterlife, vem av oss går först? Gör det någon skillnad på om man är vinnande eller förlorande spelare? Har turneringsspelare lättare att passera pärleporten än cashgame-nissar?

Många år senare fann jag följande stycke i Uppenbarelseboken:

’Den andre ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg slog ner i havet, och en tredjedel av havet blev till blod, en tredjedel av alla levande väsen i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick sönder’.

Mindre muntert alltså. Det där med fartygen var ju inte så konstigt; färjor sjunker och flygplan störtar ju så gott som varje dag, och en sommar när jag och morfar var ute och fiskade flöt en mört förbi; ”en tredjedel av alla levande väsen i havet dog”.

Trots ett visst hopp om en Gudsexistens läser jag hellre pokerhandboken än uppenbarelseboken. Den innehåller mer pragmatiska tips för stunden.

Holdem är lite småbögigt

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/holdem-ar-lite-smabogigt/trackback/

Jag tycker mig ha noterat en rätt obehaglig tendens bland pokerspelare. Vi kan kalla fenomenet Pokerpesten. Under guldruschen som försiggick i Kalifornien och Alaska under mitten av 1800-talet gick myten om ett tillstånd som kallades Guldfeber. Vad som i stora drag hände, var något som inte alls är helt olikt spelsjuka. Beroendet. Guldet, och sökandet efter detsamma, blir viktigare än allt annat, överskuggandes individens hela liv. Rutiner får stryka på foten, moral, hygien, relationer. You name it. Guldfeber eller spelsjuka, mönstret existerar. Få blir rika, många går under.

Pokerpesten är en speciell gren av spelsjukan. Jakten på förväntat värde. Jag har sett den hos vänner. Det här tillståndet drabbar faktiskt främst vinnande spelare. Förlorarna har andra drivkrafter med liknande symptom. När spelarna börjar vinna, räknar de om tiden de plöjer ner i lekandet med kort till reda pengar, och hur mycket man får ut på varje investerad minut.

Konsekvensen av det här är att många av de som tjänar pengar på poker börjkar räkna på hur mycket de förlorar på att inte spela. Det är alltså ett ekonomiskt minuseve på att spela tv-spel, äta middag med tjejen, knulla eller åka till badhuset. Men hela denna struktur bygger på att hjärnan ställer om sig till att rangordna pengar som nummer ett, vilket jag redan där tycker är ett feltänk.

Pengar är ett transaktionsmedel, inget annat. Jag till exempel, har anlitat en städfirma som kommer och städar hos mig varannan vecka. Vad jag köper är egentligen inte att slippa städa, jag köper tid. Om du nu räknar allting i EV, eller förtjänst, kan du ju se hur mycket du värderar andra saker. Det kanske inte är minuseve ur rekreationssynpunkt att spela tv-spel. Det kanske inte är minuseve njutningsmässigt att ha sex? Hoppas jag, i alla fall.

Pokerpesten är den vinnande spelarens djävul på axeln. Pokerpesten drabbar den som väljer att låta pengar vara nummer ett livet. Vi förlorande spelare är lyckligtvis immuna mot just den aspekten av spelsjuka.

Red Sails In The Sunset

5 kommentarer » http://valterego.se/blog/red-sails-in-the-sunset/trackback/

"Brukar du också grinda Jack Vegas mitt emot Åhléns?"

Ovanstående replik utnämner jag härmed till båtresan hems roligaste. Denna trip blev på något sätt ett naturligt crescendo på en tämligen intensiv helg.

Först av allt vill jag med värme gratulera min vän Jens Jadbäck till en hedervärd tredjeplats på Pokerfinnkampen . Konsekvensen av detta blev att femtio pannor Rosenberg skulle agera bodyguard när Jens med tafflig framgång försökte växla till sig 50 lakan i svenska pengar på den rätt sjaskiga färjeterminalen i Tallinn. Kändes so so.

En stund senare skulle jag gå på toaletten på terminalen. När jag öppnar dörren står en medelålders man och kräks i handfatet. Not only in Tallinn, men oddsen är goda här, mina vänner.

Väl ombord på M/S Romantica finner jag mig logerad i en hytt tillsammans med pokerforumprofilen Djens, kvalaren Tobias Dahl som blev min personliga Finnkampsnemesis samt komikern Marcus Palm . Det blir en speciell sorts dynamik när man föser ihop fyra för varandra rätt obekanta människor på fem kvadrat och låter dem bo där några timmar. Inte på något sätt negativt, inte alls, men rätt speciellt som sagt.

Taxfree, Lite barhäng på plan sju, och sen en snabb middag innan det är dags för game igen. Vi samlas i ett hastigt uppbokat konferensrum för en gryta. Ljudnivån blir, när bordet bredvid oss förvandlas till en tusen kronors omahafyllegryta, närmast olidlig. Jag själv, Jack H, Dansken, Söderturken, Palm, Jadbäck, Coxxa. Den ena högljuddare än den andre. Eller så är vi var och en lagom högljudda, men synergin blir audiellt perverterad, eller nåt. Dansken och Jack ÄR emellertid jävligt högljudda även som isolerade företeelser. Jag gillar er som fan ändå, eller möjligen också på grund av det, killar. Sonic not so youth.

Mitt eget spel är denna kväll, liksom som alltid, klandervärt. Marcus Palm, med tämligen lång skådespelarerfarenhet, skakar uppgivet åt mitt obefintliga maskhållande. Repliken "Vad ska han ha?" på min oförmåga att lämna en flopp med pocketess där risken att leda var noll och fimp, var föga förvånande i linje med resten av mina spelade händer . Kukars skymning är ett bra betyg på mitt spel under helgen i Tallinn, men so what? För sällskapet, bordssnacket och underhållningen är inköpet ett billigt pris att betala. Jag spelar inte poker för att bli rik på pengar, men jag gillar den här världen för att jag på ont och gott blir rik på upplevelser.

Jag hoppas definitivt att det blir fler Pokerfinnkamper för min räkning.