LASSE KOLLIND: “Det är klart att man drar en sökning på sitt eget namn en gång i halvåret på Google”

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/lasse-kollind-det-ar-klart-att-man-drar-en-sokning-pa-sitt-eget-namn-en-gang-i-halvaret-pa-google/trackback/

Usprungligen publicerad 25 november 2008

När man ser något nytt projekt presenteras inom poker, eller en ny rubrik på kvällstidningarnas pokersidor, är det nästan så att man börjat fråga sig hur och inte om, Lasse Kollind är inblandad. Det är nämligen inget understatement att Vegas Group och dess VD har intressen i mycket av det som händer i dagens Pokersverige. Han var en av ägarna till en av Sveriges största, mest kända och troligen även bästa pokerklubbar. Han satt tills helt nyligen i styrelsen för Svenska Pokerförbundet, och han är som sagt var också VD för Sveriges enda officiella pokeragentur.

Foto: Jonas Kovacs

Det är måndag, någonstans i brytningen mellan sommar och höst, och ett småjävligt regn har börjat blöta ned mig där jag står utanför restaurang Kungsholmen på Norr Mälarstrand. Inne på restaurangen har vi stämt träff, men när jag kommer dit visar den sig vara stängd för att inte öppna förrän framåt kvällen. Jag kommer på mig själv med att fundera över om Lasse har känningar även här för att få utnyttja inrättningens tjänster, men det visar sig helt enkelt bara vara en misdeal av Lasse. När han och Vegas-kollegan Anders “Bengan” Bengtsson dyker upp får vi snabbt improvisera fram en ny plan, vilket tar sin ände i att vi en stund senare sitter på ett litet lunchkafé bara femtio meter därifrån.

Under vårt samtal blir det tydligt att det är Lasse som håller låda, och Bengan som agerar sufflör. Lasse pratar precis som de flesta av oss, mycket och gärna om den egna verksamheten. Det märks att den engagerar. Han har tagit klivet från att vara en renodlad leverantör av själva spelet, i form av klubbägare, till att bli en leverantör av kringtjänster till såväl spelare, spelleverantörer, och andra kringtjänstleverantörer.

Vegas beskriver sig själva som ett företag som erbjuder “pokerrelaterad agent-, konsulting-, och produktionsverksamhet”. Lasse verkar tycka att den här biten är minst lika motiverande som att driva klubb och arrangera spel, även om jag tror att mixen i sig är en bidragande orsak till glädjen i verksamheten. Lasse fortsätter berätta om produktportföljen. Den delen av verksamheten som fått mest uppmärksamhet på sistone, och tveklöst skapat mest rubriker, om än indirekt, är spelaragenturen.

“Vi tar in spelarna och sköter deras marknadsföring. Sen är det inte säkert att en spelare vi tar in får ett kontrakt direkt, utan det är ofta ett jättearbete.”

Kritiken mot affärsidén lyste inte med sin frånvaro i början. Bland annat handlade det om behovet av den verksamhet som företaget representerade. Dessutom handlade det också om urvalet av de spelare som företaget ursprungligen hade som affischpelare för sin verksamhet.  Jag ska inte sticka under stol med att jag själv tyckte att det var en något märklig mix av folk som företaget samlat under sina vingar, och att jag nu tycker mig se en klarare strategi mot spelare med dokumenterade turneringsresultat.

“Det var mycket kritik i början, bland annat för att vi hade en del profiler i stallet, Anders S Nilsson och Marcus Palm till exempel, som inte är några superproffs.

Det är ju väldigt enkelt, då det finns pokerbolag som letar efter folkliga profiler, och som inte ska ha ett superproffs för det passar inte ihop med deras idé. Då måste vi ha sådana profiler. Sen kommer vi även att använda de profilerna till andra uppdrag och event.”

Bengan släpper besticken, nickar en smula och fyller i samtalet från sin sida av bordet, och menar att kritiken till stor del handlar om ren okunnighet om själva affären i den nya biten av företaget. Man såg helt enkelt inte vad idén med agenturen verkligen var. Lasse instämmer.

“Jag var lite chockad över att det var ett sådant oförstånd till varför vi verkligen finns. Om man tittar på vilken annan bransch som helst, som nöjesbranschen eller affärs-världen, så har de flesta människor som har något att göra med offentligheten över huvud taget en agent.”

Jag ber Lasse berätta om var intaken finns. Hur deras idé på sikt ska generera intäkter till företaget.

“Om vi säljer in en person till Rolex eller Breitling och de får en klumpsumma per år för att visa upp sig med deras klockor, så har vi en procentsats på den summan. Sen har vi procent på vinst på livespel eller onlinespel, när det är vårt kontrakt som gör att en person spelar den turneringen. Betalar någon in sig själv till en tävling så har vi ingenting. Det är vårt uppdrag att se till så vår spelare får pengar av en extern part så han kan spela.

I dagsläget är turneringsvinster den viktigaste intäktskällan för oss. Marknaden i USA är mogen för sponsring av amerikanska spelare. Det har redan börjat hända, men den nordiska marknaden är inte mogen för det.”

Lasse menar att två saker måste till för att öka statusen på spelet, och därigenom också på utövarna. I synnerhet då hans egna spelare, då det av naturliga skäl främst är det skeendet han i första hand kan påverka. Det första är att få mer tv-tid på sina spelare. Där är problemet att det sänds relativt lite poker på tv, och då det väl sänds är det väldigt dominerat av transatlantiska spelare samt spelare från kontinenten. Gus Hansen och Antonius är i princip undantagen från detta. Mycket av detta menar Lasse beror på toppstyrningen från de sponsrande bolagen.

Den andra delen är bristande utrymme i den tryckta dagspressen. Trots en stor mängd utövare på gräsrotsnivå, stora vinstsummor och svenska framgångar lyser nyhetsrubrikerna med sin frånvaro, nätet undantaget.  Lasse jämför med andra aktiviteter i sportbilagan, till exempel isracing med enormt mycket färre utövare, som ändå får både tv-tid och utrymme i printmedia. Pokern har hittills bara fått skapligt med utrymme på internetsajterna.

“Det är där problemet ligger. Pokern måste bli en naturlig del även i den tryckta Sportbilagan. Det behöver inte vara en helsida, utan kan räcka med en halvsida. Varenda dag ska det finnas  nyheter om pokerspelare i tryckt media.

Gemene man borde få reda på att det är en prestation att ta sig till ett finalbord på EPT. Det är en prestation som den här människan har jobbat för i många, många år, tränat, läst böcker, satsat timmar ut och timmar in. Varför ska inte det uppmärksammas?”

En stor del av Lasse Kollinds arbete går ut på att profilera dessa spelare offentligt. Jag har tidigare raljerat en smula över detta, och menat på att Lasse borde stå på Kvällstidningarnas lönelistor då han står bakom en så stor del av det material som publiceras på pokeravdelningarna på deras sajter.

“Det är inte så konstigt då vårt mål är att få medieuppmärksamhet. Kristian Öman kom på finalbord i Sydafrika och fick en halv miljon. Utan vår hjälp hade ingen tagit upp det.  När det gäller Mattssons andraplats i WPT Barcelona, så började det med att vi tog upp det. Innan det stod det inte en rad någonstans om turneringen över huvud taget. Sen plötsligt börjar alla medier att skriva om WPT. Vårt uppdrag är att skapa uppmärksamhet kring de här spelarna”.

Visst. Min kritik mot journalistiken har ju egentligen inte Vegas Group som måltavla.  De utnyttjar de kanaler som finns, och gör det onekligen effektivt.  Samtidigt undrar jag om inte Lasse tycker att det är ett problem att medierna så okritiskt tar in de pressreleaser som levereras. I många fall tämligen oredigerade. Jag har jämfört flera av dem, då de även hamnar i min mailbox.

“Våra spelare är populära, och det är därför kvällstidningarna skriver om dem. Vi skickar inget skräp till dem, utan bara något när det finns något att skriva om. Sen så händer det mycket kring oss och våra spelare för tillfället också. Det är väl ingen nackdel för tidningen att få bra nyheter till pokerdelen som hittills varit lite tråkig att läsa.”

Måhända. Nackdelen i mina ögon är väl snarast att pokerjournalistiken är ett kvalitativt moras. En värld där majoriteten av det som skrivs antingen består av i stort sett oredigerade pressreleaser, eller krystade nyheter där man kokat soppa på en spik av de egna bloggarnas innehåll. Det om något tyder väl på att pokerjournalistiken är under all kritik?

“Fast jag tycker inte att den är under all kritik. Jag tycker inte att det är några dåliga nyheter de tar in. Även om de hade granskat det stenhårt så anser jag att 75 procent av det vi skickar ska in ändå.

Det görs ju inte så mycket grävande journalistik, men det är inte deras roll heller. Det kanske det kan bli när poker blir en mer mogen bransch, så tidningen kan ta ett större grepp om poker. Jag tror att det mer är branschjournalister som ska gräva och se till så saker och ting ställs till rätta, än vad det är kvällstidningarna i det här skedet”

Personligen ser jag ett par problem i det. Lasse menar att pokerjournalistiken på samma sätt som nöjesbilagan ska ses som ren underhållning, och inte “tung” journalistik. Det är möjligt att det är så, men för gemene man så är det ju svårt om man på nätet klickar sig vidare och plötsligt ska “förstå” att en del av ett mediehus sajt inte gäller under journalistikens grundläggande lagar längre. Men visst, jag tror Lasse har en poäng i att man inte utger sig för något annat heller. Det andra problemet är väl att de så kallade branschjournalisterna i detta läge enkom utgörs av de två glossytidskrifterna, som väl aldrig skulle yxa sina tyngsta annonsörer om de inte var nödd och tvungna?

För övrigt så skulle jag vilja vända på Lasses resonemang; i den bästa av världar borde kvällspressen stå för den tunga journalistiken så kan magasinen stå för pokerns feelgoodjournalistik. Men i vårt resonemang så instämmer Lasse i att beroendet mot annonsörerna är ett faktiskt problem, även om han påpekar att det inte är så enkelt.

“Alla pokerbolag köper ju otroliga mängder annonser, men det är ju ett problem överallt. Vad man än gör så finns det ju alltid en motpol som sitter på pengarna.

Kolla till exempel på TV4. Nu tror inte jag att Kalla Fakta eller Nyheterna viker för att publicera en dålig nyhet om en annonsör, men jag tror absolut att det finns i baktanken hos den ansvarige utgivaren. Jag tror att det finns överallt, i allas huvuden, i alla mediehus, att de måste vara försiktiga med sina annonsörer. Så är det ju bara. Man kan skrika högt och hur länge som helst, men jag tror inte det kommer att ändras.”

Vad är den grundläggande drivkraften då? Hur mycket gör man för att det är kul, och hur mycket bara för att det finns stash att hämta i ett projekt?

“Vissa saker gör vi för att vi tjänar pengar, andra gör vi för att överleva och bygga bolaget, och en del gör vi för att det är roligt. På första loggan vi gjorde för Pokerfinnkampen står det “Bring back fun into poker”, och det är orsaken till varför vi startade tävlingen.  Det var också huvudtemat på Pokerklubben Sviten, att det skulle vara kul att spela poker. Det skulle inte vara jättehöga insatser och man ska inte förlora hus och hem. Det ska vara roligt.

Vi vill inte gå back på det vi gör. Det är inte vårt primära mål att tjäna jättepengar, men drar vi in en rimlig summa så vi kan få bolaget och oss själva att rulla, så kan vi göra det.”

Finns det en möjlighet i längden att livnära sig på en så nischad företeelse som poker då? Om man nu har ett företag som i princip enbart skall verka inom de ramarna. Frågan känns allt mer aktuell ju längre tiden går, och desto mer vi passerar krönet på poker.

“Jag är helt övertygad om att pokerboomen dalar, och att det redan har skett till stor del. Branschen mognar, och håller på att bli som vilken annan bransch som helst.

Jag ser inte det som en nackdel om poker stabiliserar sig och blir en naturlig del av vardagen. Då blir det också en naturlig del för företagen att anordna pokerevent istället för att bowla eller vad man nu kan tänkas göra. Om man kan få poker att bli en lika naturlig del som bowling eller biljard så är det lugnt, då är det ingen fara. Om alla slutar spela helt så blir det problem, men det kommer inte att ske.”

Den här delen av Lasses resonemang tycker jag är väldigt intressant och bra. Poker-boomens död nämns för det mesta som något negativt, och hur det kommer att inverka menligt på den svenska scenen. Lasse ser istället potentialen i den utvecklingen, och resonerar kring hur det påverkar det egna företaget och hur man kan dra nytta av det.

Ken Lennaard gav sig själv epitetet Mr Poker. En av anledningarna, förutom ett tämligen gott självförtroende var hans inblandning i en väldigt stor mängd av de pokerprojekt som försiggick i Sverige för några år sedan. Sedan Ken lämnade scenen finns det i princip ingen som har en lika omfattande och spridd inblandning i svensk poker som Lasse Kollind. Handlar det i sig om en vilja att synas, att själv bli ett namn?

“Det är inte en nödvändighet för mig som person, och absolut ingen nödvändighet för företaget att vara i fokus. Vår business bygger på att våra spelare ska vara i centrum. Sen är det väl klart att om vi har ett känt varumärke, och jag på något sätt lyckas bygga mig själv till ett känt namn, så öppnar det dörrar när jag kontaktar spelbolag eller de jag vill göra affärer med. Det kan finnas en vinning med att vi blir kända, men det är kommersiellt.

Jag älskar att synas och höras, det är inga konstigheter. Jag ska inte sticka under stol med att det är klart att man drar en sökning på sitt eget namn en gång i halvåret på Google. Det gör ju alla. Det är alltid kul när man blir tillfrågad om att göra intervjuer, oavsett om det är med dig, eller med Expressen eller om det är någon annan, så är det fantastiskt”.

Jag tror det ligger en hel del i det. Lasses drivkraft är inte det egna kändisskapet på det sätt som det uppenbarligen var för nämnde Ken Lennaard. Samtidigt så blir det ju tveklöst så att han bygger sig själv som person också. Det verkar dock vara en inte helt oangenäm bieffekt av att hjälpa andra nå framgångar. När man ser företagets klienter i medierna i rubriker, bloggar och tävlingsplaceringar, dyker ju frågan ovillkorligen upp om hur mycket spelarna själva styr över sin profilering, och hur mycket av självbestämmande man ger upp när man signar med Vegas Group.

“Vi är en rådgivare. De får bestämma helt själva; vill de inte blogga så behöver de inte. Det är ingenting som vi kan tvinga dem till. Vårt jobb är öppna dörrar och ordna kanaler för dem. Stefan Mattsson är ett exempel. Innan han var hos oss var han en känd pokerspelare, men hade inga mediekanaler. Vi ordnade så att han fick en plats på Expressen, och en på Poker Magazine. Jag tror han hade en där innan, men att han inte varit så aktiv. Vi pushar lite så klart, vi pratar med tidningen och vi pratar med Mattsson, och kommer överens om att det ska ske från en viss tidpunkt.”

Finns det några direkta ekonomiska incitament för Vegas Groups spelare att blogga, eller handlar det enbart om att bygga varumärke och kännedom?

“Det går inte någon betalning åt något håll när det gäller bloggandet. Om det däremot är så att någon hör av sig och skulle vilja göra video tutorials eller något liknande, så blir det en ersättning.

Det flesta pokerspelare idag har förstått att det är ett yrke. Att spela poker är det som gör deras framgång, men för att ha framgång även med sitt varumärke och få sponsorkontrakt och kunna leva på poker som ett yrke så måste man se media och PR som en del i yrket. ”

Samtidigt ska man inte överskatta effekten bloggande har på kändisskapet hos en spelare. Det är inget annat än en blogg; en persons tankar i text, begränsat till sina egna erfarenheter och förmåga att uttrycka sig. Det finns betydligt bättre sätt att bli känd på än att börja blogga, om än i den största av medier. Johan Ocklind är ett väldigt bra exempel på detta, menar Lasse.

“Ibland glömmer man bort att tv-mediet är väldigt, väldigt starkt. Han är redan ett namn, men det som är det viktiga är vad man sen gör av det.  Dessutom är Johan Ocklind en väldigt duktig pokerspelare. Du kan skriva din blogg varenda dag och ha tiotusen besökare, men det räcker med att du är i tv i två timmar så har du fått lika mycket uppmärksamhet och lika mycket kännedom. Sen är det väl klart att Johan Ocklind skulle behöva synas mer på livescenen än vad han gör, men det är hans eget beslut.”

Mycket av Lasses jobb bygger i slutändan på att skaffa sponsorer åt sina spelare. En fundering som dyker upp är så klart vilka överväganden man gör som rådgivare åt en spelare när ett företag dyker upp i det möjligas horisont. Säg att ett minst sagt kontroversiellt namn som T6 Poker skulle kontakta Vegas Group och vilja signa en eller flera spelare för spel på den internationella touren. Hur agerar man i en sådan fråga som agent?

“Som det var innan sommaren, när det fortfarande var spel på T6, så hade man kanske kunnat överväga det om priset hade varit den rätta. Det skulle ha varit en väldigt bra prislapp för att det skulle ha varit värt att överväga. Men det är klart att det finns en prislapp, annars hade ju inte folk tagit dealen. Kravchenko spelade ju för T6, så det är ju uppenbart så att de betalar väldigt bra.

Om ett bolag som har ett lite skamfilat rykte kommer till en spelare och säger att man får spela alla EPT:er, alla WSOP-tävlingar och att man utöver det får en miljon dollar om året, då blir det nog affär. Det blir svårt att tacka nej. Hade T6 kommit idag så hade det varit helt omöjligt, för de har inget spel. Sajten är nästan stängd. Det var väl det man misstänkte skulle hända, och därför hade det varit lite svårt att berättiga. Hade jag gjort en sådan affär till en spelare hade jag krävt allt upfront, därför att jag hade varit orolig att sajten skulle dö Jag vet inte riktigt vad som hänt med T6, jag är inte så jävla insatt. “

Lasse verkar sova gott på natten. Han har inställningen att det handlar om affärer, det handlar om att utbyta varor och tjänster, och det handlar om byggandet av image. Och i grunden har han ju rätt; ett företag med tvivelaktiga affärer, oavsett om de heter T6 eller något annat, kommer ju att påverka namnet hos en person på en viss kommersiell nivå, och den nivån torde vara mätbar. Sen kan man diskutera i all oändlighet om den etiska aspekten i resonemanget.

När vi börjar nå slutet av vårt möte är det inte längre september utan oktober. Bengan är inte längre närvarande vid intervjun. Den första sittningen avbröts efter ungefär tre kvart, då Lasse hade en rätt diger lista av ärenden som skulle utföras innan han dagen efter begav sig till Europatourtävlingen i Barcelona. Jag och Lasse avslutade vårt möte över en bit mat på Hard Rock Café i Stockholm någon månad senare. Samtalet mynnar mot slutet ut i ett resonemang om situationen för svenska pokerklubbar, och innehåller en del av förklaringen till att Lasse numera får titulera sig före detta klubbägare.

“Det finns ju massor av pokerklubbar kvar fortfarande, som agerar olagligt i dagens samhälle. Och de kommer ju inte att försvinna, och då är det väl bättre att göra det lagligt så att folk kan känna sig säkra? Om man kör en pokerklubb lagligt, så innebär det att du kan ha ett kontrakt mot din hyresvärd, om att du har en pokerklubb. Har du ett öppet kontrakt så innebär det att du kan få ett så bra hyreskontrakt att du kan våga investera en massa pengar i din lokal för säkerhet etcetera, som du inte vågar idag.

Oftast så har du en kompis som du hyr av, som jobbar på något fastighetsbolag eller någonting annat, som har gjort att du har fått det hör kontraktet Sitter man på ett hyreskontrakt där du vet att om det kommer fram till högsta hönset att det är en pokerklubb som bedrivs, så åker du ut. Har du då investerat 300 000 eller en halv miljon eller ännu mer på säkerhet så känns det lite som pengar i sjön, och därför drar sig många för att göra de nödvändiga sakerna, som att installera kameror och dörrar och slussar och vad det nu är som behövs. Har man inte det så är man en easy target, som vi var.”

Lasse medger också att kontanthanteringen är ett stort problem, men påpekar att det dock går att kringgå genom betalning via klientlösningar.  Lasse har brunnit i flera år för pokerklubbskulturen och frågorna kring detta.

“Det är ett av skälen till att jag satt i styrelsen för Svepof. Nu har jag precis klivit av, för vi ska göra en upphandling för SM 2009. Så jag är inte med i styrelsen längre, men det är ett av skälen till att jag gick med, för att vi skulle legalisera pokerklubbar. Vi har varit på ett möte med spelutredningen och de lyssnade på oss, och jag gav argument för och emot. Det finns ju jättemånga argument för varför man inte ska legalisera. Bland annat på grund av att det finns så mycket lycksökare som då skulle öppna pokerklubb, och inte redovisa och inte göra saker och ting rätt. Men så är det ju inom alla branscher”.

Här håller jag med Lasse helt och fullt. På andra punkter när det gäller svensk poker skiljer våra åsikter sig markant åt. Samtidigt finns det flera gemensamma nämnare. Jag tror att vi bland annat delar drivkraften att det är ett förbannat roligt spel, och en fascinerande värld. För mig känns Lasse som en person som gett sig in i spelet med devisen den som blandar sig i leken får leken tåla, och sedan verkar inom de ramar som industrin ställt upp. Jag tror inte att Lasse på något sätt är dålig för svensk poker, tvärtom. Han brinner för spelet, och han har bidragit till flera nya plattformar för livespel för många svenskar, som alternativ till Cosmopol. Sviten, Pokerfinnkampen och nu sist Deep Stack Cruises är alla produkter som Lasse varit högst inblandad i.

Däremot är jag inte hundra på att alla hans idéer kommer att bära sig i längden. Jag undrar dock om Lasse själv ligger sömnlös för det heller. Precis som de flesta entreprenörer verkar risktagandet vara ett naturligt vardagsmoment. En sak som Lasse sa vid vårt första möte, tar jag emellertid till mig, och jag tycker den säger rätt mycket om Lasse och hans vision om Pokersverige, och dessutom en del om hur han ser på branschen idag.

“Den stämpel som poker haft som smutsig börjar luckras upp. Och när den är borta om ett år eller något sådant, så kan man komma ut i tryckt media. Ett drömscenario om tre år vore att Sportspegeln eller något annat program tar upp en tvåminutare en gång i veckan om vad som hänt med våra pokerprofiler. Det kommer inte att hända så länge inte folk börjar behandla den här branschen seriöst, och slutar kasta ägg på varandra i bloggarna.”

//ERIK ROSENBERG

Tack till Othello, Juggler, HeFo och Fairgrove för bullshit detection och granskning.