Nordic Masters och annat

4 kommentarer » http://valterego.se/blog/nordic-masters-och-annat/trackback/

Updating….updating.

Ber om ursäkt att det tagit tid sedan jag skrev sist, men det har varit en smula hektiskt. Har varit i Stockholm och bevakat Nordic Masters of Poker.  Intressant på många sätt och vis. Vår bit av arbetet ägde rum under main event, vilket var de tre speldagarna torsdag till söndag. Jag kom till Stockholm på torsdag förmiddag, tog in på hotellet och tog sedan en kaffe med Oskar Silow på Espresso House. Jag håller på med en intervju med Oskar som det här samtalet var en del av. Den kommer så småningom upp på Poker.se. Före det - denna vecka är det tänkt - ska jag få arslet ur vagnen och färdigställa intervjun med Stefan Diös. Om du inte vet vem Stefan är kan jag milt uttrycka det som att han är en av svensk pokers verkliga pionjärer. Stefan uppskattar att han spelade Texas Hold’em första gången 1984, och det i sig är rätt coolt. Durrrr är född 1986 för den som vill ha något att relatera till. För övrigt har jag några riktigt, riktigt intressanta namn på gång i vår som kommer dyka upp i intervjuform om allt går i lås.

funderar på att köpa mig en enkel filmkamera för att göra lite rörliga grejer. Framför allt kortare intervjuklipp i samband med olika events. Har ni förslag på något billigt, bra och lättanvänd så hojta till för all del!

Funderar också på lite olika coachningsprojekt, men måste hitta någon form att presentera dessa i. Alternativen jag pendlar en smula mellan är bloggen, PSE i någon form, och en db på forumet. Ska suga lite på det. Coachfrågan i sig är nog rätt klar, även om den formella frågan bör ställas.

Panelen som vi drog igång på poker.se igår är jag riktigt nöjd med, tror det kan bli förbannat bra!

Som alltid när man är iväg på jobb händer det en hel del roliga saker:

“Kan du gå fram till killen på stol 7:2 och fråga vad han heter”, säger min kollega Johan. Kilen låg nämligen tvåa i vår chipcount och när vi får data från turneringens dealers får vi dem som stolsnummer. Jag går fram till den snaggade, lite försynte killen som ser rätt grön ut, och frågar om hans namn. Mats Gavatin säger han.Han hade lika gärna kunna sagt Harry Potter. Mats Gavatin är något av svensk pokers Keyser Söze.

För er som inte känner till Mats Gavatin kan jag säga att han har tio WSOP-cashar varav två finalbord, en EPT-seger, och drygt $750K i inspelade pengar på liveturrar. Killen är alltså INTE en gröngöling. Jag upprepar - INTE en gröngöling. Till saken hör att han också är en av pokersveriges verkliga doldisar, som inte bloggar, inte är aktiv på några communities, inte spelar på de svenska klubbarna eller kasinona. Och ingen verkar känna honom. Och här sitter en försynt kille och påstår sig vara Mats Gavatin. Jag blev tvungen att googla det. Och ja, han talade sanning.

Begreppet styvmoderlig behandling fick en helt ny innebörd i min hantering av Nordic Masters-vinnaren Mikael Heideman. Helt okänd, men bevisligen tämligen rutinerad, tog han sig till finalbord som chiptvåa efter Kent Lundmark. Heideman har segrar i de stora söndagsturneringarna i bagaget, liksom en $260K-vinst från FTOPS, så han hisnar inte direkt av att sitta och spela om de här summorna, även om han var enormt glad över segern.anyhow, i min presentation av finalbordet på Poker.se utelämnade jag Mikael - av misstag of course - helt. Hur osnyggt är inte det? Sen ska jag revanschera mig och skriver genomgående Mikael Åkerman i den “inför finalbordet”-intervju jag gjorde med Mikael. Denne Åkerman fanns visserligen med djupt i turren, men var inte samma kille. Pinsamt pinsamt, men jag hoppas det inte är några hard feelings, Mikael.

På lördagen, innan finalbordet skulle börja, lyckades jag tack vare Anton Wigg, frirulla middag på kasinorestaurangen. Jag promenerade förbi utan att veta att han satt där, och han berättade när vi möttes att alla finalister blev bjudna på middag innan sista dagens spel, och att de dessutom fick ha en gäst med sig. Anton hade ingen gäst, utan frågade om jag hade lust att göra dem sällskap. Så det slutade med att jag petade i mig en riktigt schysst grillad tonfisk i sällskap av Anton, Kent Lundmark och en polare till Kent. Sämre uppvärmningar inför en dag på jobbet kan man ha.

En dag på jobbet. Fr v: Kent Lundmark, Mats Gavatin, Mikael Heideman, Hero.

Under andra dagens spel inträffade en situation efter en hand där den vinnande spelaren på ganska osnyggt sätt firade pottens hemtagande, en bra bit över gränsen för vad som är schysst beteende. Anton Wigg  - som inte var med i potten - markerade klart och tydligt, utan att vara otrevlig, att han inte tyckte det var ett snyggt beteende, och den rutinerade spelaren borde veta bättre än så. Det gladde mig, jag tycker att Anton, i det jag sett på forum, EPT Köpenhamn och Nordic Masters, är mycket bra exempel på good sportsmanship, och som jag sagt tidigare en bra representant för modern livepoker. Han är inte ensam, myten om de unga, framgångsrika spelarnas attityd och arrogans i verkliga livet är betydligt överdriven. Ibland undrar jag om inte personer kring 40-strecket har svårare att hantera utlandsresor, (för) mycket pengar och obegränsad tillgång till sprit, än killarna (det är en väldigt mansdominerad värld) kring 20-25.

Själv är jag rätt nöjd med att vara en 35-årig tvåbarnsfarsa som står utanför akvariet med näsan tryckt mot rutan.

Ta-ta for now.

Veckan är över

4 kommentarer » http://valterego.se/blog/veckan-ar-over/trackback/

Efter en hård vecka i Köpenhamn har jag varit lite i ofas med vardagen under hela veckan. Jag hoppas att jag är lite mer på tå nästa vecka. Det var hur som helst en riktigt najs helg. Fredagen ägnades åt myskväll med la familia då vårt middagssällskap lämnade återbud efter en hård vecka, och med tanke på att jag som sagt var inte heller kände mig helt hundra klagade jag inte ett dugg. Chips, läsk och teve när nöten helt enkelt.

Torsdagskvällen ägnades åt att styra upp gamla tv-spelsgänget och beta vidare på vår Borderlandskampanj. vi har en förbannat dålig frekvens med spel i snitt nån gång i månaden, men har nu bestämt att det ska bli lite action numera. Spel minst en gång i veckan är det som gäller nu.

Ungarna har sportlov och i slutet av kommande vecka deporteras de till mina föräldrar torsdag till lördag, så jag tänkte hitta nåt schysst livegame att delta i på fredag kväll. Gärna en turnering. Hittar jag inget lokalt är jag väl beredd att åka en bit. Har ni förslag, just let me know. Gärna ett modest inköp på någon femhunka eller så.

Igår kompenserades frun för uteblivet 39-årsfirande (jag var i Köpenhamn när hon fyllde) med ett besök på stans bästa restaurang, Frank. De har en skön idé om att man kan lägga sitt öde i deras händer och de serverar vad de känner för, med reservation för allergier och sånt man inte alls fixar. Det var taget, och det blev en fyrarätters. För min del öppnade de med rökt, rå röding som förrätt ett, och halstrad pilgrimsmussla som numero due. Huvudrätten var jäkligt otippat nog Surkål med fläsk på gourmetvis. Splendid faktiskt. Avrundningen var husets egna banana split i modern tappning. Lite synd när man inte dricker alkohol är ju att den flytande biten aldrig kan komma upp till matklassen, utan man får skölja ned med mineralvatten eller lättöl. Frun gick emellertid loss på husets vinpaket som är samma koncept som maten; de väljer vin till varje rätt. hon var inte direkt missnöjd, om an sajjah’. Det var inte gratis, men det var fan värt varenda krona. Lustigt nog gick notan på nästan exakt samma summa som det kostade mig att ta en taxi hem från Stockholm när SJ epicfailade i veckan.

Det verkar vara mer eller mindre klart att jag och Johan igen får leka Batman och Robin, och sidekicka ihop på Nordic Masters i Stockholm om ett par veckor. Ska bli skitkul både jobbmässigt och att få hänga med Johan igen.

Well, well. Det var väl inte den största av veckor, men tack vare en grymt najs helg får den klart godkänt ändå.

Ta-ta for now.

Hemliga agenter och vem är Paul Szyszko?

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/hemliga-agenter-och-vem-ar-paul-szyszko/trackback/

MOMMY, CAN I GO OUT AND KILL TONIGHT?

Innan jag går vidare vill jag vara väldigt tydlig på en punkt. Min liverapportkollega Johan är en jävla klippa. Han är tryggheten själv, och det finns ingen jag byter honom mot “på fältet”. Jag kan inte nog poängtera detta.

Jag och Johan känner inte varandra speciellt bra. Faktum är att innan vi påbörjade vårt Köpenhamnsäventyr tillsammans hade vi bara träffats en gång tidigare. En sen kväll i Linköping i ett större sällskap för att spela lite kort och äta en bit mat. Då pratade vi tämligen lite med varandra. Vi kan alltså konstatera att vi inte känner varandra närmare.  Nu skulle vi alltså jobba ihop 15 timmar om dygnet i en vecka i sträck, och större delen av den övriga tiden på dygnet tillbringade vi i ett dubbelrum på hotellet eller över en bit mat i baren. Det vill alltså till att man fungerar ihop socialt. Det visade sig tursamt nog att det gick alldeles utmärkt på den punkten med. Johan är en skön kille som är helt okomplicerad att umgås med.

Nu till saken. När man blir ihopföst med en människa så här vill man INTE få några obehagliga överraskningar. Man vill inte vakna tre på natten av att ens rumskamrat sitter upp i sängen och säger att han lyckats skaka av sig de hemliga agenterna, och avvärjt konspirationen. Om ens son på tre år börjar prata om sånt, fine. Om en människa du känt i fyra dagar gör det är det inte avspänt. INTE avspänt. Exakt den sitsen fann jag mig i i lördags natt.

Nu var det inte så illa som det låter. Johan är ingen psykotisk galning, utan en rejält hög feber, antagligen i kombination med det tuffa jobbschemat tog ut sin rätt, och han satt alltså och bokstavligt talat yrade. Det var rejält obehagligt, men tveklöst mer synd om Johan än om mig. Efter 18 timmars sömn var han dock fit for fight igen, och vi kunde avsluta arbetsveckan stylish.

RESTBLOOPER: VEM ÄR PAUL SZYSZKO?

Sitter på läktaren och railar Anton när han - så småningom - plockar hem EPT Köpenhamn. Börjar språka lite med killen till vänster om mig. Det visar sig att han spelat turneringen. “Aha”, säger jag. “Gick det bra?” Jo vars, menar killen, och berättar att han kom tia. Man kan tycka att en liverapportör borde hållit koll på de topplacerade, men till mitt försvar hade vi delat borden mellan oss, och på den delen jag bevakade dök faktiskt Paul Szyszko aldrig upp. Han visade sig emellertid vara en trevlig bekantskap som nu skulle fortsätta sin liveodyssé. Detta var hans första liveturnering någonsin, och nu är nästa stopp EPT Berlin. Lycka till och ha det så kul, Paul!

Bloopers

1 kommentar » http://valterego.se/blog/bloopers/trackback/

GILLAR DU NÄR DET GÅR BRA SUMPAS?

Ibland slår tröttheten igenom. Ett exempel var när jag började intervjun med Kristoffer “Sumpas” Thorsson med att säga:

“Du är svensk chipleader och ligger fyra totalt sett. Går det som förväntat?”

Kristoffer, som alltid svarar artigt på frågorna försöker väl så gott han kan: “Njae…..jag tycker väl det går lite bättre än förväntat…..”

Om jag ändå bara kunnat slängt ur mig en vanlig klyscha som “Hur känns det?”

—————————–

SVENSKA MÄSTERSKAPEN I STYVMODERLIG MEDIABEVAKNING

Vi hittar Erik Tamm, en av de svenska spelarna, först i slutet av dag två. Det sker genom att jag frågar en dansk: “Ursäkta, är du Erik Tamm?”. Då säger killen bredvid honom. “Nej, det är han inte. Jag är Erik Tamm”. Dag tre hälsar jag på Erik Tamm strax innan start och när spelet drar igång går jag för att hämta mitt block i pressrummet. På vägen tillbaka möter jag Erik Tamm mellan toaletterna och spellokalen och nickar glatt. Fem minuter senare går jag bort till Tamms bord, där också Anton Wigg sitter. Tamm är emellertid inte där. Var är Tamm undrar jag. Anton meddelar att han slogs ut första handen; det var alltså en bustad Tamm jag nickat åt några minuter tidigare.

—————————–

NOW YOU SEE ME, NOW YOU DON’T

Okej, hörde just att ElkY, Sumpas och Wigg placerats på samma bord. Nu när det ändå är middagspaus för spelarna kan jag gå in och kolla om det stämmer. Väl i lokalen inser jag att det är svårt att se vem som sitter var när spelarna är borta. Apsvårt, faktiskt.

Tack för kaffet, Freddy

3 kommentarer » http://valterego.se/blog/tack-for-kaffet-freddy/trackback/

Dagen började något udda men minnesvärt. Efter frukost sätter jag mig nere i en ganska tom hotell-lobby för att gå igenom en färsk seatinglista över andra dagen i Köpenhamn. Ut från hissen kommer en väldigt fritidsklädd Freddy Deeb. Jag frågar om han vill se placeringarna, men han nöjer sig med att få reda på vad han har för placeringsnummer. Sen säger han “I am going to buy a coffee in the bar. You want one?”

Eh,ja. Så han går till baren,  kommer tillbaka, ger mig en kaffe och säger sen att han ska gå upp på rummet och dricka sin kaffe. Där sitter jag med en kopp kaffe som Freddy Deeb köpt. Det tycker jag var lite coolt

Vi är klart piggare idag än igår, och det avspeglar sig även i rapporteringen tycker vi. I rapporteringen återfinns även mitt livs första videointervju. Vi fick med gott tekniskt bistånd från danska Pokernyheterna chans att fixa lite rörliga bilder, och det tyckte vi definitivt att vi skulle slå till på, så jag gjorde en tvåminutare med Stefan Mattsson. Förhoppningsvis kommer även en intervju vi gjorde med Ramzi Jelassi upp under  natten eller morgondagen.

Okej, är jag nöjd eller är jag nöjd över bilden jag tog på Oskar Silow när han bustade ur turneringen?

Speciellt mycket skvaller har jag inte att bjuda på mer än att en vältankad Nalle Hedlund återfanns i lobbyn igår kväll spelandes piano iklädd hawaiiskjorta. Han var i bra form.

Ta-ta for now.