Alla är vi barn i början…

12 kommentarer » http://valterego.se/blog/alla-ar-vi-barn-i-borjan/trackback/

…en sak som blivit klart tydlig i mitt nya jobb är att det är jäkligt mycket nytt att lära sig. Inte bara i själva rutinerna kring jobbet och sajten, utan också om pokerbranschen. Som bloggare har man kommit undan med en hel del som inte fungerar när man skriver på större sajt, och kravet på texter och fakta blir också ett helt annat. Jag försöker, även om jag säkerligen inte alltid lyckas, att vara ödmjuk inför detta, och ta till mig så mycket jag kan. Både genom att läsa på, leta information, och lyssna på de som hängt med ett tag.

Ett inte allt för ovanligt fenomen i branschen är spelarmotsvarigheten till nyrika. Vi pratar oftast livespelare, ofta turneringsspelare, och ofta är det inte heller jätteunga, utan 30+ eller lite äldre. De klonkar en turnering relativt tidigt, eller har en hygglig rungoodperiod på en klubb eller casino när de fortfarande är relativt färska. Plötsligt inkluderar de sig själva bland de som varit med ett tag, bland de som förstår spelet. Framför allt så distanserar de sig från de som “inte förstår spelet”. Istället för att försöka förklara för (oss) noobs som inte är lika framgångsrika, så är “ni förstår inte det här” ett argument man bemöter all form av kritik eller ifrågasättande av spelet med. Det blir ganska snabbt tydligt vilka som ingår i den här kategorin, och vilka som inte gör det. I mina ögon är den emellertid inte speciellt stor. Värt att notera är att det sällan är de unga spelarna som finns i gruppen, och inte heller de äldre som varit med länge.

På andra sidan av spektrat finns spelare som varit med ett tag, som haft både framgång och motgång. Som förstår att tacka variansen för en stor del av framgångarna. Och som framför allt förstår att vi alla är barn i början. Dessa spelare känner man igen på att de ofta tar sig tid att mer eller mindre pedagogiskt dela med sig av kunskap och erfarenheter till amatörer och nybörjare, och som försöker förklara hur de tänkt och gjort. Jag garanterar att vi alla har olika uppfattningar om vilka som ingår i den här gruppen - och olika uppfattning om vilka som har någon kunskap att dela med sig av - men några spelare som jag upplevt varit duktiga på att ta sig tid för oss mindre rutinerade på olika sätt och i olika kanaler är Ola Brandborn, Bo Sehlstedt, Micke Westerlund, Björn Isberg och William Thorson. Tack!

—

Vill också på att tacka gentlemannen Dan Glimne för lyckönskningarna!

—

Gårdagens homegame bjöd i alla fall på ett lillplus då jag föll headsup mot Dosa till slut. En mycket trevlig kväll, men höjdpunkten var ändå att inte en dag för tidigt få träffa min Xbox- och bloggkamrat Koivulainen IRL.

Tycker också det känns lägligt att parafrasera Ulf Lundell just nu:”En inställd intervju är också en intervju” I morrn blir det årsmöte med pokerförbundet. Ta-ta for now!

Pokeråret 2009 som jag skriver historien

2 kommentarer » http://valterego.se/blog/pokeraret-2009-som-jag-skriver-historien/trackback/

PROLOG

Som jag berörde en smula lyckades jag under dygnets första timmar dra på mig en hyggligt ofräsch matförgiftning. Magen ville välja krigsstigen, jag bättringsvägen, och lyckligtvis verkar det något dygn senare som om det är mitt stigfinnande som segrat. Nu sitter jag nedslängd i soffan, framför en sproillans ny plasma-TV och tittar på någon lokalsändning av stadens stolthet GoGetters. Bra jävla grejjer för er som gillar old school rockabilly. I do.

Nåväl, nu var det en årskrönika jag skulle knacka ihop. Skulle jag summera mitt pokerår 2009 i ett ord skulle det tveklöst bli: “vänner”. Får jag använda två broderar jag ut mig till “Nya vänner”. Nu är det väl inte så det ska gå till, utan jag ska skriva lite om Isildur1 (Med TonyGs uttalande om att han kommer att stejka killen förklarar det rätt mycket om senaste tidens scoop. WP!), om Ivey, om Sumpas, om WSOP etc. Well, fuck that. Been there, other men (and women) did that.  Eller förresten, Sumpas kommer jag nämna. Men mer ur mitt perspektiv. Detta är nämligen inte bara ett retrospektiv, utan ett egospektiv. Den mer allmänna biten om vad som hänt i pokervärlden skrev jag härom veckan för Poker.se-magasinets räkning. Länk kommer här så fort PDF:en läggs ut.

Okej, då kör vi.

WHERE EVERYBODY KNOWS YOUR NAME….

Jag börjar med det där med vännerna. Det är nämligen så, att Pokeråret 2009 för mig var ett år då jag fick många nya bekantskaper, och de som sitter kvar främst är så klart de som jag fick förmånen att träffa i verkliga livet. Några som bara swischade förbi som ett glatt möte, andra som lämnade mer bestående intryck. Klart är dock att den absoluta merparten var riktigt angenäma upplevelser att i större eller mindre utsträckning få stifta bekantskap med. Jag kommer garanterat att missa några om jag ska försöka lista alla, men jag ska försöka att lyfta fram några stycken som brunnit som klarare fyrar i min resa genom livet, bland de jag träffade för första gången föregående år.

Zenta, min gamle sajberbekant från Prosharks, visade sig vara en man med ett lika stort hjärta som jag hade gissat. En vänskap jag gärna bär med mig ett tag till. Jag hoppas att du får mer av din rättmättiga beskärda del av lycka i livet, än du fick av 2009.

Hygglo. En man som gör skäl för sitt namn. Synd att du inte följde oss till Tallinn. We’ll meet again.

JM_J. Jag kan tycka att det är synd att du har reducerats till “Bombkillen” i en del sammanhang. Vi som träffat dig vet att du är en rolig, ödmjuk och intelligent kille. Men visst, bombhistorien var så klart något av en ögonbrynshöjare i Pokersverige. Du kan som få andra skapa uppmärksamhet, det får man också kreditera dig för.

Ängeln. En man med ett stort hjärta, både för pokern och för människor. Jag är glad att jag fått förmånen att lära känna dig, Jocke! Jag hoppas du vet att jag önskar dig och fru Ängel all möjlig lycka i framtiden. Är det något jag kan göra för er, så har ni mig till hundra procents tillgänglighet. Du har numret. För er som inte känner Ängeln rekommenderar jag ett besök till pokerklubben Engeln.

Aaron Axelsson. Jorå, jag vet att det finns tvivlare, men jag tror fortfarande på Aarons intentioner för Svenska pokerförbundet. Sen tycker jag att även denna styrelse har en del att jobba med när det gäller kommunikationen. Upp med fler kort på bordet! I vilket fall, nu var det Aaron och inte Svepof jag främst tänkte prata om. Aaron är en rak kille med schyssta åsikter och en trevlig attityd.

Illvillja. Okej, vi har ju redan konstaterat att vi står rätt långt från varandra politiskt, men what the heck. Du är en jävligt skön kille, Per, och rätt ofta blir jag både förundrat och imponerad hur du kan ha en sån jäkla positiv inställning till andra människor och till din omgivning.

Sist, men verkligen inte minst, ett gäng som står mig väldigt, väldigt nära med tanke på hur lite tid vi faktiskt tillbringat ihop. Tallinngänget, med vilka jag genomförde en riktigt schysst luciaweekend med. Gissa var, Sherlocks? Kan rekommendera ett besök på Superweekend. Anyway: MikeTime, Crappy, Omalley,  Juggler, Schneidarn, Skanke, JohnH, Torax, Lisa, Jennez, Miata, och TF. Ni är förbannat bra vänner. Varje gång jag inbillar mig att pokervärlden är ytlig tänker jag påminna mig om att pokern förenat oss.

Och en sak till, kepsjäveln i brevlådan värmde så in i helvete i hjärtat

Bland de som jag satt upp på listan över förhoppningsfulla träffar för 2010 som jag ännu inte mött IRL finns i bland annat Schoolbook, Pingvinen, och inte minst David som jag stångas med online varje måndag om erbjudanden och formuleringar Ni är dock fler, och dessutom lär det tillkomma en del jag inte visste att jag skulle träffa.

OLA - EN PERSONLIGHET

Så här skrev jag förra året om ett pris som delades ut:

“I år tippar jag att det står mellan Vegas Groups VD Lasse Kollind och nämnde Brandborn. Något säger mig att den förstnämnde gärna tar emot priset och den andre är glad om han slipper. Det i sig kan nog vara tillräckligt för att fälla utslaget på vem som kommer att få det. För att helgardera mig slänger jag in Micke Norinder som en outsider. För övrigt håller jag med Roffe om att vi är alldeles för lättlurade.”

Jag är hyggligt nöjd att jag till slut kammade mig och inte gick dit, att en av mina hästar höll i gissningen. Ska jag gissa även i år, tror jag att grälet om att gå och inte gå fortsätter, att Ola inte får det då han redan fått det, och att det om det inte delas ut till någon som redan fått det, kommer att bli en batalj mellan Lasse Kollind, Lina Olofsson, och….Micke Norinder som outsider.

Ola, du är för övrigt en stor personlighet, men det behövs det inget pris för att avgöra.

VALTEREGO AWARDS

Årets pokerskribent, är vad folk än tycker, och som Roffe redan skrivit, Dybban. Han är en briljant skribent både till innehåll och språklig hantering, och dessutom är han hygglig kortspelare. Grattis till Sverigerankingen, min vän! Nu kan du även lägga en Valterego Award som årets bästa pokerrelaterade blogg till handlingarna. Runnerup får sägas vara Peter Eichhardt. Bästa icke pokerrelaterade blogg utnämner jag Fashings Eskapader till. Visst, han har berört poker, men bloggen är fanimig ingen pokerblogg, och den blir inte sämre för det. Snarare tvärtom. Kul som fan, lärorik och tankeväckande.

VALTEREGO INVITATIONAL

Jag hann med en Valterego Invitational även 2009, innan jag tills vidare lade ned evenemanget. Min gamle vän Niqlas plockade hem turren. På tre spelade V.I. har han nu en förstaplats, en andraplats (efter deal med Karin), och så åter en förstaplats. Jag har träffat många bra spelare under mina år jag hållit på med poker, men Niqlas är tamigtusan en av de bästa. En av de stora förmågorna en pokerspelare bör besitta är självinsikt och total förståelse för sina egna begränsningar, och få jag har mött har som Niqlas utnyttjat sina skillz så fullkomligt. Du är en av få jag verkligen blivit riktigt, riktigt impad av i Pokersverige.

INTERVJUER

Jag hann med några även 2009. Mitt mål var en i månaden, totalt 12 stycken. Jag hann med en tredjedel. Tre liveintervjuer: Nebuchad, Nalle och Björn Isberg. Sedan intervjuade jag även Kristoffer Thorsson på telefon. Att göra intervjuer är alltid lika roligt, och speciellt intressant blir det när man kommer in på områden och ämnen som man känner här berörts flyktigt eller inte alls tidigare. Tack ni som ställt upp hittills, jag är riktigt nöjd med allihop, och hoppas att ni också är det.

Dessutom fick jag god hjälp av Jello och William Thorson med en artikel om Isildur, där dessa herrar i intervjuer använde sina kunskaper till att analysa fenomenet Isildur. Intressant och underhållande som fan. Tack för hjälpen!

Av naturliga skäl kommer intervjuerna 2010 huvudsakligen publiceras på Poker.se. Har Du några speciella önskemål om vem du vill se som offer? Hör av dig och hjälp mig med uppslag!

IT’S ONLY ROCK’N’ROLL…

…but i like it! Årets platta var tveklöst Rancids “Let The Dominoes Fall”, även om Thåström packade in några riktigt schyssta spår på bonusplattan till sin samlingsbox.

OM FRAMTIDEN VET VI INTET….

Mina förhoppningar för 2010? Well, om 2,5 vecka börjar jag på ett nytt jobb som jag tror kommer att bli hur jävla roligt som helst. Mitt mål är att göra en redan bra sida ännu bättre. I det ingår att få se lite nya platser, att få intervjua intressanta människor, och att få beskriva en värld jag fascineras av. Dessutom tror jag mitt nya liveprojekt Pokerkollo kan bli riktigt roligt.

Sen kommer jag att ta mitt eget spel en smula seriösare. Jag ska försöka utveckla mina egen coachning på nåt sätt (oroa er inte, jag är alltså den coachade), jag ska föra bok över varenda jävla spelad hand, och så ska jag väl plussa en smula också.

Framför allt vill jag emellertid få träffa ännu fler riktigt sköna människor. Det är ju Ni som gör Poker roligt.

BJÖRN ISBERG: ” Att bli känd av den stora massan har inget större värde”

5 kommentarer » http://valterego.se/blog/bjorn-isberg-%e2%80%9d-att-bli-kand-av-den-stora-massan-har-inget-storre-varde%e2%80%9d/trackback/

Han är vad som på skribentspråk kallas för en av Pokersveriges ”bäst bevarade hemligheter”. Trots att den 46-årige Stockholmaren är en av världens femtio mest framgångsrika cashgamespelare online de senaste två åren, är det få utom de insnöade som känner till namnet.  En förklaring är så klart att cash game inte skapar samma rubriker som turneringsspel. En annan är också att han själv inte är ett dugg intresserad av att få någon stjärnstatus. Björn Isberg är världsspelaren som nästan ingen känner till, trots att han har mött och därtill väl matchat de största nätspelarna i Omaha de senaste åren.

”Jag har nog väldigt litet ego jämfört med de andra spelarna. Det är klart att det är viktigt att få uppskattning, men då är det viktigast bland andra bra spelare. Att bli känd av den stora massan har inget större värde.

För tre, fyra år sedan så var det ingen som tyckte att jag var bra, utan att jag bara hade tur. Det är ju kul att få uppskattning, men jag tjänar mindre pengar på det. Jag föredrog hur det var tidigare”.

Vi sitter på restaurangen Gowindas runt hörnet av Fridhemsplans tunnelbanestation i Stockholm. Björn Isberg stoppar i sig av den vegetariska maten med god aptit, medan jag själv i vanlig ordning när jag är fokuserad på något mest rör runt sakerna på tallriken. Övervåningen där vi sitter i strumplästen på varsin kudde känns i mina ögon väldigt Isbergsk. Anspråkslös och harmonisk.

Björn har figurerat både i Stockholms klubbvärld, och på casinot. Dessutom har han ett och annat inhopp på de internationella storturneringarna. I det svenska pokeretablissemanget är Björn Isberg ett välkänt och respekterat namn.

”Jag skulle tro att jag är respekterad för att jag har bra självkontroll, bra money management, och för att jag är en bra shortstackspelare. Det håller jag med om, men jag är ju till exempel inte alls bra på turneringar längre, för att jag inte spelar det längre. Jag var det en gång i tiden.”

Karriären för en av Sveriges bästa och framför allt stabilaste highstakesspelare genom tiderna börjar i mitten av nittiotalet, till stor del på den legendariska pokerklubben Oxen.

”Nittiofem började jag, så jag har spelat i tretton år. Jag spelade Texas första månaderna, sen blev det Omaha ganska snabbt. Jag har alltid tyckt mer om det, och det var väldigt populärt på Oxen redan på nittiotalet. Mörkpoker förekom ju också, men jag tyckte aldrig om det. Jag spelade det väldigt sällan, och dessutom var jag nog en förlorande spelare i det.”

Redan på den här tiden lades grunden till Björn Isbergs stora trademark i pokervärlden. Det framgångsrika spelet med liten stack i Omaha cashgame. Anledningarna var flera.

”Dels spelar jag mer matematisk poker, och en del spelare man spelar mot är väldigt duktiga på att läsa folk. Har man stor stack så blir det svårare att spela om motståndarna är bra på att läsa.

Sen var det väl också en riskmanagement-grej att jag inte ville riskera för mycket. Från början, när jag var nybörjare, så var det ganska självklart att jag köpte in för så lite som möjligt. Både för att jag inte hade råd, och för att jag ville dra fördel av mina motståndare. Jag satt och väntade på bra kort och stoppade in, och det funkade ganska bra med liten stack.”.

Pokerspelet på spelklubben Oxen var vid den här tiden inte anpassad till deltagarnas bankrullar på samma sätt som idag då man vanligen normalinköper för hundra big blinds. Det fanns ett bord för Omaha, och de flesta tvingades mer eller mindre att shortstacka.

”Standardinköpet på Oxen var ofta tjugo gånger stora blind. Det kanske var det som påverkade lite grann? Vi spelade 25/50 oftast, och de flesta tog upp en tusenlapp för att de inte hade så mycket pengar. Efter några timmar blev ju stackarna större.”

När Internetpokern gjorde sitt intåg tog Björn Isberg sitt shortstackkoncept och påbörjade sin framgångssaga online på Ladbrokes. Han lade mycket tid på att fundera över fördelarna med att spela shortstackat, och hur han hade agerat gentemot aggressiva spelare under sin tid på Oxen. Björn nämner Ola Brandborn som ett exempel på en spelare som han behövde hitta fungerande strategier mot.

”Ola var en av dem som var väldigt bra på att spela med stor stack, och som spelar väldigt aggressivt. Det gäller att ha en strategi som funkar emot dem, så jag tänkte mycket på hur man skulle hitta en, och upptäckte att det var lättare att spela mot dem med liten stack.

Det tog ett tag innan jag förstod att det är en väldigt stor fördel om det finns många stora stackar. Speciellt om det var aggressivt spel så hade man en stor fördel om man hade en liten stack.  Det kommer jag inte riktigt ihåg när jag insåg, men det var nog på Ladbrokes för fyra, fem år sedan.”

Björn dementerar att han, tillsammans med Rolf Slotboom, skulle vara den som ”uppfunnit” framgångsrikt shortstackspel vid cashgamespel online.

”Samantha på Ladbrokes var nog den som hittade på det från början, tror jag. Jag kopierade bara hans strategi”

Björn Isberg verkar under vårt samtal noga med att inte framhäva sig själv som någon stjärna, eller utmåla sig själv som ett pokeress. Istället pekar han på att han utnyttjat vissa faktorer i spelets dynamik för att skapa sig en edge gentemot de större talangerna. Samtidigt är det svårt för honom att bortse från att något i hans person faktiskt gjort att det är just han och inte någon annan som under en längre tid varit regular på Full Tilts $200/$400 PLO-bord.

Han poängterar flera gånger under vårt timslånga samtal vikten av att lära sig av andra. Han menar att man visst kan lära sig en del av att läsa böcker, och att spela själv, men att diskutera och ta råd från andra spelare är oslagbart när det kommer till personlig utveckling.

”Jag själv har ju lärt mig otroligt mycket från olika personer. Hade jag kommit från landsbygden där man var ensam som pokerspelare, hade jag inte varit i närheten av den jag är idag. Det bästa man lär sig är det man lär av kompisar, genom att observera hur de spelar, prata med dem och försöka att utvecklas.

Det hände något med mig när jag började med nätpoker. När jag spelade live var jag en otroligt försiktig och tajt spelare, men en person som betydde mycket för mig personligen när jag började spela nätpoker är ’Dared’, Per-Werner Svensson. Han är en fantastisk människa som delade med sig av sin kunskap. Jag är väldigt tacksam, för det är han som har hjälpt och utvecklat mig mest”.

Genom samtal med Per-Werner, både via MSN och i någon mån även i verkliga livet, fick Björn hjälp att utveckla ett spel som fungerade på nätet.

“’Dared’ var superaggressiv, och vann nästan alltid. Varje dag satt jag och funderade på hur han funkade och hur han gjorde. Jag insåg mer och mer att jag behövde byta spelstil och bli mer aggressiv. Jag utvecklades väldigt mycket från en tajt och tråkig spelare till att kunna spela lite aggressivt ibland i alla fall. Jag anses ju fortfarande vara tajt, men utvecklades i alla fall från övertajt till lite mer växlande.”

Genom att analysera sitt eget spel, och titta på hur hans motståndare spelade utvecklades Björn allt mer. I likhet med många andra framgångsrika highstakesspelare berättar han att böcker inte varit någon stor del av hans pokerlärande.

”Jag har läst väldigt lite böcker, förutom Slotboom, som tänker ungefär som jag. Annars är det svårt att hitta böcker som är på högre nivå. När man är nybörjare och på medelnivå så är det viktigt att läsa böcker, men på högre nivå är det svårt att hitta av förklarliga skäl.

Jag tror inte att man blir en bra pokerspelare av att kunna teorin bara. Jag har varit doktorand i finansiell ekonomi, så jag älskar teori, men jag tror att det viktigaste för att bli bra på poker är att ha spelkänsla, psykologi, och att leta efter dåliga motståndare. Det är svårt att lära sig i en bok.”

Onekligen. Men Björn hittade teknikerna som fungerade. Han säger sig själv vara Ladbrokes mesta spelare sett till tid, efter William Thorson, under den tid han var aktiv på sajten.

”När jag spelade på Ladbrokes för tre, fyra år sedan, så var det mycket lättare. Då var det få bra spelare, och väldigt många dåliga. Jag spelade tio till tolv timmar per dag, och tog alldeles för lite pauser.

Men då var spelet så mycket enklare. Alla synade på allt, så jag satt och väntade på en bra hand. Det krävdes mycket mindre hjärnförmåga och bra spel, så det gick att spela det när man var så trött. Det sliter på kroppen väldigt mycket att spela så mycket.”

Att spela korta pass har nu blivit en de faktorer Björns nu pekar på när det gäller sin egen framgång. Alltför få, menar Isberg, tar hänsyn till de fysiska påfrestningar poker innebär, och relationen mellan koncentration och kroppsligt välbefinnande.

”En del inser ju det. Johan Storåkers till exempel är ju väldigt seriös, och sover, och sköter sig innan tävlingar för att vara koncentrerad. Erik Sagström har ju tränat väldigt mycket, och har inte spelat så långa, sjuka pass som en del andra gjort. När han spelade som mest på Ladbrokes spelade han bara några timmar, sen tog han en paus.

Patrik Antonius har en bra disciplin. Han tränar mycket och tiltar mindre. Jag har aldrig sett honom spela längre än 4-5 timmar i sträck. Jag tror att de spelare som sköter sitt liv har mycket större chans att klara sig, och sen mår de bättre som människor och kan få mer ordning på livet.  Patrik Antonius och Erik Sagström är två väldigt bra exempel på det”.

När Björn slutligen bestämde sig för att byta sajt, och på allvar mäta sig med de största namnen på Full Tilts high stakes-bord, lade han själv om taktiken för att skapa sig mesta möjliga edge. Sessionerna kortades ner, och alla aspekter som var möjliga att analysera bearbetades av Björn.

”Jag var tveksam om jag skulle spela där över huvud taget. Nu gick det ju bra i alla fall, men jag var väldigt rädd när jag började spela $200/$400. År 2007, när det gick som bäst, så spelade jag bara mellan en halv- och en timme i taget. När jag hade dubblat eller tripplat upp slutade jag. Det var min strategi, och fördelen är att jag får en paus att tänka och sträcka på mig.

När jag spelar mot väldigt, väldigt bra motstånd måste jag koncentrera mig till max, och verkligen spela mitt bästa spel och vara försiktig med att inte spela mot några bättre spelare. Dessutom ska man alltid fundera på om man har en edge eller inte. Jag lade väldigt mycket tid på att analysera mina motståndare, och gick igenom alla händer jag spelat, och tittade på hur mina motståndare hade spelat.”

Bilden av Björn Isberg som en ultraanalytisk spelare som tagit den vetenskapliga pokern till en ny dimension bekräftas av andra personer jag talat med. På forumen har shortstackstrategierna diskuterats flitigt, och därtill även betraktats både med ilska och med skepsis. En del anser att det är oetiskt att anamma en spelstil som kan liknas vid en hit’n’runtaktik, och att det förstör det verkliga spelet.

Personligen anser jag att Björn på ett intelligent sätt, klart inom ramarna för det korrekta, har anammat och vidareutvecklat en vinnande strategi. Det finns inget omoraliskt i det, utan är helt enkelt bara en ny faktor som spelarna måste ta hänsyn till när de ska anpassa sitt spel. På samma sätt som Björn anpassade sitt när han mötte aggressiva storstackspelare. Dessa spelare har Björn inte bara fått acceptera, utan ser dem även som en fördel när han letar upp bra spel.

”Jag tycker om när det finns några aggressiva spelare kring bordet. De får upp snittpotterna, och det blir mer aggressivt spel. Vad jag söker med table selection är höga snittpotter. För mig funkar strategin med små inköp och stora potter bra. I regel så är det en eller två aggressiva spelare vid bordet som driver upp tempot så potterna blir högre.”

Jag tog upp det tidigare i denna intervju, men för oss smallstejkare är det så svindlande siffror att det förtjänar att nämnas igen. Björn Isberg har varit regular på Full Tilts bord där den stora mörken ligger på 400 dollar. Det är vad som på pokerspråk kallas för nosebleed. På de nivåerna är merparten av dem som återfinns på stolarna etablerade elitspelare, inte sällan med stjärnstatus även bland dem som inte är vana onlinerailare. Jag frågar Björn om han någon gång känt att han inte rår på en spelare, att motståndet påtagligt har varit för tufft.

”Ja, ofta när man spelar high stakes där det är de bästa spelarna i världen som spelar. Den skillnaden blir bara större och större. När highstakesspelarna i Texas gick över till Omaha så räknade jag med att kunna vinna mot dem. Jag trodde att de skulle spela dåligt men de var bra redan från början, vilket är ett mysterium för mig, då de fyra bara hade spelat Texas innan”.

’De fyra’ i det här fallet, är den mest beryktade kvartetten av High Stakes-spelare i onlinevärlden när det kommer till PLO. Tom ”Durrrr” Dwan, Phil ”OMGClayAiken” Galfond, Hac ”Trex313” Dang, och Di ”Urindanger” Dang.

”De spelar väldigt aggressivt och är bra på att läsa folk, och de kom långt på det. De flesta börjar ju på låg nivå, men de började på låg nivå i Texas och gick upp till $200/$400, och sen började de direkt att spela $200/$400 Omaha. Det är ju helt otroligt. Framför allt Durrrr har blivit mycket bättre.”

Det hetaste namnet i den internationella highstakesvärlden den senaste tiden är Tom ”Durrrr” Dwan. En spelare med så mycket självförtroende att han har satt upp en stående utmaning att vem som helst får utmana honom över 50 000 händer till oddset 3:1 i utmanarens favör. Speltekniskt nämner Björn Isberg Durrrr som nummer ett när jag försöker forcera honom att peka ut vem han tycker är den bäste spelaren idag.

”När jag spelade med honom för två år sedan tyckte jag att han var dålig, men han hade tur och vann då i alla fall. Men för varje månad blir han bara bättre och bättre.

Skulle jag spela mot honom så skulle det inte räcka med 3:1. Det skulle nog inte räcka med 10:1 i handikapp heller. Det viktiga i poker är ju att veta vilka som är bättre och sen undvika dem. Det tycker jag är en otroligt viktig sak som en del spelare överskattar lite grann.”

Ur den aspekten så är det inte Tom Dwan som får den största respekten av Björn Isberg. Istället vägs de aspekter in som gjort honom själv till den vinnande spelare han är, och där självkännedom är en avgörande faktor.

”Då tycker jag Phil Galfond är bäst. Han är ingen gambler, utan är superseriös på alla sätt utifrån det jag kan se av hans spel. Han tiltar aldrig, och verkar väldigt stabil. Jag har alltid tyckt att han varit väldigt bra, och nu i år blev han en av de tre största spelarna. Jag är inte förvånad, för den killen har jag alltid varit väldigt imponerad av. Han är bra på table selection, tiltar inte och så spelar han bra också.”

Många av de andra bra, från Patrik Antonius till Phil Ivey, är ju gamblers uti fingerspetsarna. De är ruskigt bra på allt vad spel heter, men de tycker om att gambla och det finns det en risk att de kan gå gula förr eller senare”.

Beskrivningen av Phil Galfond liknar som tidigare nämnts mycket det man skulle kunna säga om Björn Isberg. Just påståendet att han ”aldrig tiltar” är något som gärna appliceras på honom. Björn invänder milt, men påpekar att det finns en viss sanning i ryktet om tiltfrånvaron, eller ”att gå i maskin” som är uttrycket han själv ofta föredrar att använda.

”Jag skulle inte vilja säga att jag aldrig går i maskin, men däremot tror jag att jag är den som går i maskin minst ofta av highstakesspelarna. Det är en väldigt stor fördel. Sen har jag även varit väldigt noga med table selection. Det gör nog nästan ännu mer. Men självklart gör man misstag. Det viktigaste är i alla fall att komma till insikt och att minimera eller om möjligt sluta med dem så snabbt som möjligt”.

Björn är ett namn i lång rad av framgångar inom high stakes cash game, där man bland flera andra i alla fall bör nämna måste nämna Bengt Sonnert, Erik Sagström, Micke Thuritz, Jonas Danielsson, Texas Limit King och Slaktarn. De är en del av det så kallade svenska pokerundret, där dessa får representera high stakes-framgångarna. Samtidigt har det diskuterats om stagnationen inom svensk poker, och att allt färre svenska stjärnor och success stories kommer. Björn själv tror inte att det är slut på framväxande svenska stjärnor.

”Det kommer alltid nya spelare. Jonas Danielsson hade mycket talang, men han verkar vara lite ambivalent ibland, eller instabil eller hur man nu ska uttrycka det. Det kommer att komma nya stjärnor både nu och i framtiden. Framför allt i poker där det går så snabbt att bli stjärna. Det går snabbt att bli bra eller bara ha tur och klonka en turnering.”

För egen del verkar det som om Björn Isberg börjar se slutet på sin pokerkarriär, i alla fall uppe på toppen. Han berättar att han backade förra året, även om det för nivåerna var ett rätt modest minusresultat, och han upplever flera anledningar till att det börjar bli allt svårare att motivera ett engagemang i själva spelandet.

”Jag är inte så hungrig längre, men någon gång kan det vara kul att spela lite grann, men suget är ganska litet. Sen är det väldigt svårt, och en annan grej är ju att det har förekommit fusk på en del sajter. Man vet inte hur mycket det förekommer, men jag är rädd för att fusket växer i alla fall. Så det är en sak som jag är orolig för”.

Flera större fuskskandaler har uppdagats de senaste åren, där Absolute Poker- och UltimateBet-härvorna är de absolut största. Vittnesmål om collussion och andra former av organiserat fusk känns allt vanligare. Jag frågar Björn om han sällar sig till dem som tror att fusket kommer att ta död på nätpokern i en förestående framtid.

”Jag vill väl uttrycka mig lite mer diplomatiskt, men jag tror tyvärr att det är så illa. Förr i tiden när alla vann lätt behövde man inte fuska. Nu blir det svårare och svårare att vinna, och de som inte gör det längre får två alternativ. Antingen lägger de av, eller så börjar de fuska. Då tror jag tyvärr att en och annan väljer att fuska. Det är fortfarande få människor som gör det, men om det finns 5-10 procent som är fuskare, så är det väldigt, väldigt allvarligt. Edgen för en bra spelare är så liten att den krymper till noll eller blir negativ om fusket blir mer utbrett.”

Tiden att fundera över framtiden har verkligen funnits, och det låter som en ganska osentimental inställning till den uteblivna vinsten när Björn nu berättar om sin nuvarande situation.

”När man känner att man inte är någon vinnande spelare längre, eller att det i alla fall är väldigt svårt att tjäna pengar, så får man fundera på att göra någonting annat. Antingen att jobba med något helt annat än poker, eller också satsa på att bli coach. Det är de två valen jag har nu. Jag tänkte parallellt nu i vår jobba som coach på nätet, och testa det och se hur det går, och samtidigt att jobba med en gammal tradingmodell. Men jag kommer knappt att spela någon poker.”

Man kan frestas att tro att begrepp som spelmissbruk och beroende är helt främmande för Björn Isberg, och att han har antagit en helt vetenskaplig approach till spelet. Han medger dock att han precis som de flesta andra har en något osund inställning till pokern.

”Fast man är väldigt försiktig, så är man lite av en spelmissbrukare innerst inne. Om man är en spelare så tänker man hela tiden på spelet, och blir väldigt fokuserad på det, för det måste man för att bli bra. Jag skulle vilja minska på spelandet och göra andra saker i livet. Det känns att det blir för mycket spel för mig, och det är nog många som känner likadant. Men därifrån, att känna det och komma till den insikten, till att göra något åt det är ett jättestort steg. Många av ens vänner är spelare, roliga och trevliga människor, och att byta till ett annat liv är svårt”.

Björn berättar att han trappat ner och börjat spela på $25/$50-nivåerna, dock i väldigt liten skala. I somras skapade Björn Isberg viss debatt på pokerforumen när han gick ut och erbjöd sina coachingtjänster till svenska spelare, och erbjöd en introduktion kostnadsfritt. Jag är nyfiken på hur idén om pokercoaching först föddes, och hur tankarna gick när han bestämde sig för att börja projektet.

”Man hörde att en del av de andra highstakesspelarna i USA coachade. Sen var det en artikel som Birgitta Ländin skrev i Poker Magazine, där hon tyckte att det borde finnas coachning. Det var en bra idé, och det var den som inspirerade mig.

Jag tror på livecoachning, och att det är ett mycket bättre sätt att lära sig på. Den enda coachning som finns idag är ju nätcoachning. Sen blev jag minst sagt chockad när jag såg på en sajt att de bästa coacherna tjänar upp till 1500 dollar per timme. Då trodde jag att de kanske inte har så många timmar, men det har de”.

Intresset blev dock inte så stort som Björn först hoppats på, även om han långt ifrån har gett upp än. Björn konstaterar lite roat att han fått berättat för sig att anledningen till oviljan att betala för coachning i Sverige är samma som orsaken till att han tjänat så pass mycket som han gjort på att spela spelet: Folk överskattar sin egen förmåga, och spelar över sin kapacitet. Det handlar helt enkelt om brist på självinsikt, och att man inte ser eller förstår luckorna i sitt kunnande.

Jag undrar hur han motiverar att han ska kunna ta betalt för sina tjänster som pokercoach om han själv inte längre kan vinna med sina egna kunskaper. Vilka luckor och behov kan han möta hos de spelare som behöver hans hjälp?

”Det är en bra fråga. Det jag skulle vilja hjälpa till med är de saker jag är duktig på, som table selection, risk management och att inte tilta. Att lära folk att spela bättre är jag inte särskilt intresserad av, för det är inte min starka sida. Jag har fått intrycket av att de flesta som coachar på nätet, tittar bara på spelet, och försöker förbättra det. Jag tror inte att det är mer än en fjärdedel av spelet. Jag tror att de andra tre grejerna är viktigare tillsammans. Det är så jag har tjänat mina pengar, och det är det jag vill hjälpa till med”.

Tiden med Björn rinner iväg, och det är ett synnerligen intressant samtal. Att höra Björn berätta om sin syn på highstakesvärlden ur ett förstapersonsperspektiv är lika sakligt och fritt från attityd och uppblåsthet som att höra en längdskidåkare på högre amatörnivå berätta om preparering inför Vasaloppet. Isberg verkar inte ha någon ambition att utmåla sig eller spelet som något annat än det är. En aktör som inom det moraliska och juridiska regelverket försöker hitta största möjliga edge. Att han gör det med inlevelse och stor kunskap gör inte underhållningsvärdet mindre. Jag tror att Björn Isberg är en större person i pokervärlden än han själv inser.

//Erik Rosenberg

Biståndsgruppen: Othello, HeFo, TotalFarsa, Juggler, Baronen och Perfect.  Tack!

Gears Of War, Pokerförbundet och gamla vänner

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/gears-of-war-pokerforbundet-och-gamla-vanner/trackback/

Intervjun med Björn Isberg är i stort sett klar, och det är i princip bara några smådetaljer kvar innan jag kan dunka ut den på intervjubloggen. Tyvärr ligger intervjuerna, till skillnad från denna lilla historia kvar på hopplöshetens sista utpost, blogg.se. Min förhoppning är att hitta något alternativ till det, men tills vidare kommer intervjuerna även fortsättningsvis att publiceras där (här ).

Vidare hann jag med en intervju med Gia Carneström, numera PAF -anställd, men även en välkänd profil i Stockholms pokerliv. Det blev ett intressant samtal om Pokerförbundet , gamla klubbanekdoter och pokerprofiler då och nu. Tyvärr blev ljudet på min bandupptagning katastrofalt dåligt, men med hjälp av lite fragment, ett gott minne, och kanske lite fill-ins från Gia ska det nog kunna bli en bra text av det med.

Jag tycker lite synd om Pokerförbundet just nu faktiskt, även om jag tror att det kommer att bli ett bra SM även i Tallinn. Åland hade emellertid suttit fint.

Vidare håller jag som den maniske statistiknörd jag är på att grotta ner mig i de två senaste årens highstakes-spel via Highstakes-DB , och tittar på forumkurvor, good- respektive badrunners, och svenska insatser bland de stora elefanterna.  Mycket underhållande. Med lite tur kanske det går att publicera lite popcorntrivia på bloggen om några dagar.

Jag lägger allt för mycket tid på XBox live för närvarande; i synnerhet på Gears Of War II . Men det är våldsamt underhållande. Med betoning på våldsamt. Jag och bloggkollegan Ferdi har haft några synnerligen underhållande kvällar. Fler XBox Live addicts out there? Hör av er. Min gamertag är - surprise - Bloggomann .

Ikväll blir det födelsedagsfirande med barndomsgänget hemifrån byn. Dock inte i byn.

Angående badrum, Guillermo Del Toro och de sociala aspekterna av nätpoker

2 kommentarer » http://valterego.se/blog/angaende-badrum-guillermo-del-toro-och-de-sociala-aspekterna-av-natpoker/trackback/

Just nu är det lite att mickla med på hemmaplan. På grund av en vattenskada i kategorin apstor har vi för tillfället inget badrum. Vidare råkade cirkulationen i radiatorerna upphöra när handukshängren demonterades, och trots återinkoppling så förblir elementen kalla efter två dygn. Snabb vända till Biltema för inhandling av två eldrivna diton (Fasar för DEN elräkningen), samt ett lånat av faderskapet. I morgon kommer dock rörpularen för att få snurr på grejerna igen.

Därtill har jag en febersjuk sexåring hemma. Något politiskt inkorrekt måste jag tillstå att det var lättare när hon hade närmare fyrtio graders feber, än nu när hon är nere på drygt trettioåtta. Det kräver två helt olika typer av insatser som pappa, och den första är klart lättare att kombinera med datorverksamheter som arbete eller poker.

Spelade faktiskt en hel del under gårdagen. Min gamle vän Svejk var över, och vi körde en nostalgigrind. Mest priotierade jag turneringar i olika varianter på Stars. Totalt sett en backkväll, men för en gångs skulle brydde jag mig föga, då det var det sociala som var i fokus. Även om resultaten uteblev denna kväll så måste jag konstatera att jag är en avsevärt bättre nätspelare när jag har sällskap. Jag kan helt enkelt inte hålla fokus på spelet speciellt länge när jag är solo. Nätpoker är helt enkelt rätt grått i längden.

Jag måste slå ett slag för världens just nu främste filmregissör, Guillermo Del Toro. Visst, Mimic var väl ingen höjdare, men sen! Hellboy, Devils Backbone och Pans Labyrint. Tre mästerverk, som Del Toro krönte med att stå som producent för Barnhemmet. En av de bästa skräckfilmerna på många, många år. Inte sedan David Fincher (Se7en, Fight Club, Alien III) har jag känt att en filmskapare lika mycket kunnat stå som garant för att jag ska gilla filmen.

Ska försöka få klart intervjun med Isberg i veckan.