Poker - turneringsresa för dummies del I

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/poker-turneringsresa-for-dummies-del-i/trackback/

Okej, låt oss säga att vi har en kille som kanske spelar ett par kvällar i veckan online på låg nivå. Spelar en gång i månaden om nån hundralapp vid köksbordet. Har aldrig besökt en klubb eller ett casino. Nu har han kvalat in till Nordicbet Superweekend via en 30$ satellit. Det spelas två turrar på plats nu till ett värde av ca 1000 SEK resp 2000 SEK. Hela paketet hade kostat drygt 600 euro att köpa direkt istället.

Det här är en tämligen alldaglig pokerresa, av den typen som de flesta sajter eller nätverk arrangerar.  I och med att jag nu råkar befinna mig på dylik resa i Nordicbets regi får den agera exempel för hela denna serie. Jag tog hjälp av tre personer som har stor vana av turneringspoker, för att fråga vad vår vän i exemplet, vi kan kalla honom Conny, kan få för ord på vägen.

Nordicbets eget proffs, Peter “Nalle” Hedlund, gav följande råd:

1. Spela disciplinerat med bra start händer
2. Ta reda på hur dina motståndare spelar
3. Ta reda på hur du ligger till i händerna
4. Tänk positivt och våga vinn när det är dags

Bloggaren och sit’n’go-specialisten Johan “Indiscreet” Kretz har också en hel del liveerfarenhet innanför västen.  Han var mer specifik i sina tips om vad man bör tänka på när det kommer till strategi:

1. Studera blindstrukturen i förväg. Är det en snabb turnering där du måste ta risker tidigt, eller har du gott om tid? Om turneringen är långsam hinner du skaffa dig mycket information om dina motståndare innan du tvingas fatta svåra beslut. Är den snabb ska du inte vara rädd för att åka ut. Du kommer att behöva tur i ett antal flips och race, så det är bara att börja!

3. Bedöm regelbundet dina motståndares stackstorlekar (och räkna i big blinds). Stackdjupet styr inte bara ditt utan även deras agerande, och om du först på floppen får klart för dig hur mycket fienden har är risken stor att du redan begått ett misstag.
När du själv hamnar nedåt 20 big blinds och det är många kvar till bubblan - ge dig själv chansen och var inte rädd för att åka ut!

Ola Brandborn, trefaldig svensk mästare, pokerteoretiker och antagligen en av Sveriges mest framgångsrika satellitspelare, valde att istället fokusera på upplevelsen i första hand. Han gav också några råd om hur man anpassar köksbordsspelet till de större “scenerna”:

1: Du är här för att ha kul. Spela ditt spel, det du är bekväm med, utan att försöka imitera några proffs

2: Var övertydlig: Livenoobens standardmisstag är att stringbetta eller liknande. Om du tydligt säger vad du vill göra innan du gör det, så undviker du de flesta misstag. “I raise to 1000″ innan du slänger in markerna

3: Spela tight i början men var inte rädd att spela löst och aggressivt i slutet - du kanske inte är bäst vid bordet, men på detta sätt så ger du dig själv chansen att bli tursam i rätt ögonblick.

Med dessa råd i ryggen skulle det då vara dags för vår vän Conny att bege sig mot spellokalen. Jag får sätta mig in i hans roll och agera noob här. Det lär inte bli så svårt

Väl nere i casinot får man legitimera sig vid entrén till spellokalerna. När man är registrerad får man ett bonuskort och sedan beger man sig vidare mot kassan. Har man, som i vårt exempel, kvalat in finns man redan registrerad och betald. Fram med legitimationen igen, och du får din turneringsbiljett.

To be continued.

Fem snabba skrivtips…

28 kommentarer » http://valterego.se/blog/fem-snabba-skrivtips/trackback/

Jag läser en helvetes massa bloggar och pokersidor, och har noterat några klassiska skrivmissar som är enkla att åtgärda.  Du som tycker att det är helt oväsentligt - eller till och med jävligt töntigt - att ha ett bra skriftspråk kan sluta läsa nu, men följande fem husmorstips gör underverk med din text:

1) Nästan alla “så” och “ju” går att ta bort. Jag tar ett exempel. “Förra året så vann Peter Eastgate WSOP, detta vill vi ju så klart  uppmärksamma”. Meningen blir markant bättre med tidigare nämnd korrigering: Förra året vann Peter Eastgate WSOP; detta vill vi så klart uppmärksamma. Notera också att jag gjorde ett litet utbyte av kommat till ett semikolon.

2) Kör en rättstavningskontroll i word på långa texter. Numera är denna kontroll så pass bra att den även hanterar viss grammatik. Just detta förvånar mig mycket att inte pokersajterna gör som ofta är sämre stilistiskt sett än många amatörbloggar.

3) Kolla upp ord och uttryck du är osäker på hur de stavas. De vanligaste orden att stava fel på i pokervärlden verkar vara statistik (inte “Statestik “) och intervju (inte “interjuv ” eller “intervjuv “).

4) Skriv ut förkortningar, och i viss mån även tecken och siffror. ofta kan det ge bättre flyt i en text. Exempel: MTP att det var en $1000 guarantee, skrivs ibland (det finns alltid undantag) bättre “Med tanke på att det var en tusendollars garantiturnering”.

5) Om du inte är bombsäker på hur du ska använda “de” respektiva “dem”, gör det då inte. Det ger ett slafsigt intryck. Använd “Dom” genomgående istället. Det finns emellertid ett enkelt trick för att kolla om det är “de” eller “dem”. Byt ut ordet mot “Vi”; låter det bra ska det vara “De”. Låter det konstigt, testa med “oss”. i så fall ska det vara “dem”. Exempel: Dom skulle gå ut i skogen, men någon stoppade dom”. Första dom i texten funkar att byta mot “vi”, men inte “oss”, andra tvärtom. Det vill säga: “Vi skulle gå ut i skogen, men någon stoppade oss”. Alltså är det korrekt att skriva: “De skulle gå ut i skogen, men någon stoppade dem”.

Några exempel på pokerbloggare med ett riktigt bra skriftspråk: Lapproffe , Dybban , Peter Eichhart och Indiscreet . Kolla gärna hur de arbetar med orden; de är väldigt olika inbördes, men alla är jäkligt duktiga stilister.

EDIT: Ska förtydliga att jag INTE pratar om språk i t ex ett foruminlägg, där prio ett är att göra sig förstådd, inte att komponera någon form av tryckbar pampflett.

Hotter than hell - One night on the landsbygd pt I

4 kommentarer » http://valterego.se/blog/hotter-than-hell-one-night-on-the-landsbygd-pt-i/trackback/

Kapitel I - I vilken vår hjälte sitter och snyftar i losers lounge, bittert utdragen på turn av ett högre set än det egna floppade.

Kukars skymning. Så kan vi väl bäst beskriva de tankar som snurrar genom kroppen.  Eller nja, att jag skulle ut innan pengarna var redan statistiskt säkerställt, det var bara frågan om när och hur. Var hade redan på något sjutal meter när redan konstaterats.

Jag, Indiscreet, hans kollega T samt den dynamiska duon theadmin och lille stridsvagnen har tagit oss till MikeTimes i Sverige tämligen unika klubblokal, några mil utanför Örebro, utkastat på Närkeslätten. Mike har gjort en utbyggnad på sitt garage, stor nog att rymma tre pokerbord, en liten loungehörna, en turneringsledardisk samt en luftkylare som får arbeta jävel under kvällen. 25 personer i lokalen kräver nämligen sin tribut av temperaturen, och det blir snabbt djävulskt varmt härinne.

Konceptet är en rätt basic story. Ett inköp på 500+60 ger 12 000 i marker. 300 spänn till kan valfritt spenderas på antingen en rebuy när stacken krupit ner under hälften av vad man börjat kvällen med, eller en addon efter fyra perioder. Strukturen är i mina ögon långsam och spelvänlig, och även om jag bara känner en tredjedel av församlingen, är stämningen glad och vänskaplig.

Mike har som en liten lära-känna-övning arrangerat en liten musiktävlning som sammankomsten inleds med. Jag har ett visst rykte av att ha koll på musik, men om det är sant eller ej visade i alla fall sig inte den här gången. Vårt lag kom sist. Ingen skugga över Mike, quizet var precis som kvällen so far ett sympatiskt drag.

En av de stora uppsidorna med livepoker är alla människor man träffar, och inte minst de osannolika ställena man ibland hamnar på. Hur ofta går man ut från ett bord i en fullt utrustad turnerningslokal för en pisspaus, och står och urinerar blickandes över en äng i solnedgång med ett hönshus några meter åt höger? Mike, jag gillar dig. Därför kan jag ärligen medge ett sånt styng av avund att det nästan tar sig en fysisk smärta när jag sitter här. Om nån av alla tomtar som läser den här bloggen är den riktige tomten önskar jag mig härmed en egen pokerklubb på vischan.

Själva turneringen var en simpel historia för undertecknads del. Jag var ute efter 3 timmars spel. Dessförinnan hade jag fått in markerna med ett öppet stegdrag och överkort. Får syn av samma stegdrag, med sämre överkort. Sen får jag in stacken med esskung i färg. Syn av damer, som fick stå. Bara att göra återköpet alltså.

“Jamen,  hur många stora mörkar hade du i stacken då om du ställer?”, undrade Indi, uppenbart fundersam över mitt drag. Jag räknade inte. Två steg till höger om mig hade jag en dam som med framgång körde approachen “full tjej”. Inget ont om henne, hon var både ödmjuk och trevlig, men hon hade avsevärt bättre koll än vad hon ville ge sken av. Dock spelade hon tämligen löst, och de tre händerna jag referade till var alla gentemot henne. Jag skulle nog spela i stort sett likadant alla dagar i veckan, om det var mot just henne.

Anyhow, jag är ute och det är inte hon. Hon är en möjlig chipledare i skrivande stund. Det kanske säger nåt att jag sitter där jag sitter nu, och hon där hon sitter.

Jag återkommer med utförligare rapport när jag har något nytt att berätta om kvällen.

Ola Brandborn årets pokerpersonlighet mot sin vilja

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/ola-brandborn-arets-pokerpersonlighet-mot-sin-vilja/trackback/

En grymt spännande Hand utspelade sig häromdagen. Jag sitter under pistolen med fickraketerna i näven och en helvetes massa marker stackade framför mig på filten. Fi bombar på ur position, och jag steker ett långt tag. Känner att jag börja gå i maskin, tittar upp och letar efter tells på fisken som…..

Nä, jag driver bara med er. Det här är fortfarande ingen handhistorikblogg.

Två galor som skapade ett jäkla kackel i hönshuset är avklarade. Jorå, så att serru, visst var jag en av storhönorna. Den första fnurran var Skandinavian Poker Awards och kölvattnet av utnämningen av Skandinaviens bästa kvinnliga pokerspelare.

I helgen hade svenska spel sin gala, och priser skulle fördelas. Inför mangsemanget hade både moral och etik dryftats, och huruvida man skulle gå eller ej. Det skreks om moral, dubbelmoral, avsaknad av moral, ekonomiska agendor, och gratis snittar. Det är fascinerande hur en fråga kan dela så många som egentligen är så enade i en större sakfråga.  Jag kan se ett problem i att gå dit då arrangörerna faktiskt representerar ett monopol de flesta av oss har väldigt stora invändningar mot. I den bästa av världar tycker jag att man borde ha gjort en samlad manifestation mot galan som ett svar på spelutredningen. Samtidigt tycker jag inte att den hållning som de hårdaste akademikritikerna intagit är speciellt konstruktiv, där de står med fötterna stenhårt nedborrade i en betong av envishet. Kategoriska fördömanden och moralkakor är sällan av godo. Det borde gå att mötas någonstans på vägen, inbillar jag mig i min enfald.

Jag valde att inte gå, och hade mycket hellre sett en gala arrangerad av Svepof tillsammans med de sajter som är intresserade. Nu finns ingen sådan, och jag borde sitta hemma och låtsas om att jag inte bryr mig om vem som får vilket pris. Nu fungerar jag tyvärr inte på det sättet, och jag är likförbannat nyfiken och känslomässigt engagerad i prisutdelningen vare sig jag vill det eller ej . Dessutom vet jag att det finns många som priset faktiskt har en stor betydelse för. Jag är en smygsucker för prisutdelningar och galor, och följer och spekulerar gärna kring utgång och efterfrågan.

I den ”tyngsta” kategorin, årets pokerpersonlighet fanns det i min begreppsvärld bara två rimliga pristagare; Ola Brandborn och Lars Kollind. Då den första spottat pokerakademien i ansiktet, och bortom rimligt tvivel förklarat att han varken ville ha pris eller inbjudan om det kom från monopolet trodde jag utgången var självskriven. Kollind, som med största sannolikhet verkligen ville ha priset, trodde jag var en nobrainer. Hell yeah, jag hade till och med satsat pengar på det, om än en modest summa.

Jag ska nog poängtera att jag tycker att både Ola och Lasse är värdiga vinnare. Jag sympatiserar med båda två både vad gäller arbete och som människor. Nu visade det sig att juryn, bl a bestående av Dan Glimne, Joakim Geigert och Peder Månsson, bestämde sig för att inte ta hänsyn till vad pristagaren själv tyckte om utmärkelsen. Om vi bortser från diskussionen om huruvida de ska sitta i juryn eller ej, så vill jag i alla fall ge dem cred för ett modigt val. Ola Brandborn blev årets pokerpersonlighet 2008 med motiveringen:

“För sitt fortsatta flitiga arbete för poker på bloggar, webbsajter och i olika tidskrifter även under det gångna året. För sin omvittnade och erkända självständighet och frispråkighet. Och inte minst för prestationen att vinna en tung SM-titel under året.”

Amen to that.  Även om Ola själv inte vill ha något pris så förändrar det ju inte att folk kan tycka att han förtjänar ett. Dessutom undrar jag om inte Ola är en smula stolt innerst inne, även om han säkert hellre skulle dö än erkänna det.

Ola lämnade på Team Betway-sajten en relativt lång kommentar till utnämningen.

Samtidigt lider jag faktiskt med Lasse. Jag tror att han verkligen ville ha det priset, och i min bok ska han ha all heder för sitt arbete. Sen skiter jag rätt blankt i om han tjänar pengar på det. Det handlar inte om vad som är bra för pokern; det handlar om vad som är bra för min poker. Jag hoppas ändå att Lasse kan se Micke Tureniecs två vinster som lite plåster på såren.

Lina Olofsson röstades fram som årets pokerskribent. Jag lade min röst på Johan ”Indiscreet” Kretz men är inte ett dugg missnöjd med utfallet till slut. Johan har vunnit priset en gång, och Lina förtjänar priset för hårt arbete, och för att ha inmutat sig ett eget territorium i svensk poker. Lina och Indi är på många sätt motpoler till varandra vad gäller pokerbloggande; lik förbannat sitter jag och läser det mesta de skriver ändå, med stor behållning.

För övrigt vill jag slå ett slag för Lina Olofssons blogg idag, som jag tycker är jävligt läsvärd för alla oss som badar i ankdammen. Jag känner mig träffad.

Vem får kalla sig skribent?

7 kommentarer » http://valterego.se/blog/vem-far-kalla-sig-skribent/trackback/

Att folk blir så upprörda över etiketter roar mig. Endera det är pokerprofil, skribent eller proffs. Själv är jag bloggare och nöjesspelare. Ibland även missnöjesspelare.

Det är intressant vilka roliga rykten som sprids. Läste i kommentarsfunktionerna på en blogg att jag tydligen inte spelar poker alls, utom möjligen en frirulle då och då. Det är ju briljant när man får information om sig själv som man inte kände till.  I samma andetag skrivs det att man för övrigt ska utöva det man skriver om för att räknas.  Plötsligt blir jag nyfiken på vilka hockeyskribenter som spelar själva. Eller vilka filmrecensenter som har en skådespelar- eller regissörskarriär i ryggen.

För min del tycker jag prio ett är att det man skriver är intressant för de som läser, och att det berör. Sen underlättar det ju om man skriver om något man kan relatera till. Om jag nu är microstejkspelare som gärna distansrailar liveturneringar via nätet, så kan jag ju skriva om hur det är att vara en sådan. Och inte hur det är att bli utdragen av en massa “tomtar” på Nordic Light, något jag inte kan relatera till.

Jag kan relatera utmärkt till vad microstejkspelare har för syn på etablissemanget. Eller vad det talas om i pokervärlden.

Om jag väljer att inte gå på ett mingel av en anledning som jag själv känner till och föredrar att inte bli pådyvlad, så lär jag inte skriva en blogg om hur det var på det aktuella minglet. Istället skriver jag om hur det är att moffa dillchips till nån chic-lit-film a la “The other Boleyn Girl“. Eller nåt.

Egentligen är det inte så jävla mycket svårare än att om du vill skriva, så skriv. Om folk tycker att du är en idiot så har du i alla fall berört. Lyckas du göra det utan att enbart kasta skit på folk så har du dessutom antagligen någon form av talang också.

Vidare så har min frånvaro på Valteregodemin inte någon avsikt att trampa de nominerade på tårna. Självklart bryr jag mig så till vida att jag så klart hellre ser folk jag gillar och respekterar vinner priser. I synnerhet om de förtjänar priset och dessutom vill ha det. Då jag antar att Ola inte kommer att få något pris som Årets pokerprofil hoppas jag i så fall att Lasse Kollind får det. Jag gillar honom och hans arbete.

Av samma anledning hoppas jag som sagt var att Murat eller Indi får skribentpriset, även om jag verkligen inte skulle gråta blod om Lina vann heller.