Homegame for the win

3 kommentarer » http://valterego.se/blog/homegame-for-the-win/trackback/

Tjing tjing.

Jag överlevde altantakskottningen. Ville bara säga det om ni suttit hemma på er kammare och oroat er. Dagens pokerspotting är för övrigt Zeki Turan som jag såg stå och röka utanför kolgrillsbaren under lunchen. Jag satt en trappa upp med Dosa och Mackan och avnjöt en superb pannbiff med lök. Ikväll står det slaskpoker hos Robman på schemat. Jag, Dosa, Målarn, J-No, Matte, Robman och med lite tur också Koivulainen. Fascinerande att man har polare man aldrig träffat. Jag och Koivu har på nåt sätt lärt känna varandra genom bloggkommentarer och växelvist läsande (han har en riktigt läsvärd blogg om man gillar poker). Sedan upptäckte vi att vi även delade passionen för tv-spel i allmänhet, och Xbox i synnerhet, och nu blir det nästan veckovist lir där vi under spelet pratar om högt och lågt. Det finns nämligen en Skypeliknande funktion på Xboxlive, som gör att man kan konversera medelst headset. Då blir det också mycket annat än själva spelet som avhandlas. Nu var det dock poker det skulle handla om. Sedan vi började våra homegames för fem år sedan har vi inte höjt insatsen på en tjuga per person alls. Vi gjorde en smärre justering för nåt år sedan, och istället för att spela ett par freezeoutgrytor på en kväll spelar vi en med 60-90 minuter unlimited rebuys.

I höstas tog vi emellertid det inte allt för djärva beslutet att höja insatsen till 50 spänn rebuy. Det roliga är att nästan alla som brukar vara med och lira är hyggligt vana att spela om högre insatser än så här på casino, klubbar och i andra homegames, men våra mikroinköp har blivit något av en princip Nu väntar vi fem år till tills vi går upp på hundringen.

Jag knackade ihop en artikel om Europatouren för den som vill ha lite cliffnotes. I övrigt spelar jag nu PAFs stepssystem, som jag verkligen kan rekommendera. Det är en riktigt sympatisk struktur, och det enda det lämnar att önska är måhända något mer trafik.

I en annan del av Kumla…

12 kommentarer » http://valterego.se/blog/i-en-annan-del-av-kumla/trackback/

…Eller som bloggen också kan kallas “En tajt man från Västmanland”.

Vi snackar alltså en hobbyturre någonstans på Närkeslätten. Arrangör var, precis som så många gånger tidigare, mannen med Pokersveriges öppnaste dörr, MikeTime. Han kanske inte alltid är forum-Sveriges smidigaste kille, men han har ett hjärta av guld och en gästfrihet storlek XXXL.

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna göra ett omtag på den här aktuella kvälla’, så jag sejfar lite och presenterar min sida av historien i form av en topplista. Här är lördagkvällens tio mest minnesvärda ögonblick, människor och företeelser according to Valterego:

X. The Whole Shebang. Mikes turrar är en upplevelse för alla sinnen. Har du inte varit där, åk för fan dit. Jag vågar nästan garantera att dörren är öppen för dig om du är i tid.

IX. Det går troll i bountys. Det ryktades om att det fanns en kille vid bord tre som det inte var bounty på.

VIII. Appel ställer på allt, skriker tillmälen och okvädingsord åt alla, förklarar sin kärlek och odelade respekt till Doris, och däckar därefter över cashgamebordet. Priceless.

VII. Undertecknad spelar ca åtta händer på lika många timmar, och bluffar sedan tom bort HeyLisa ur potten, och chockas till och med själv av tilltaget. Återgår till att vara tajtast i Bergslagen. “Sit’n’go-nit” mumlade den alltid lika sympatiske Nordqvist.

VI. Dybban. Mannen som har såna jävla skillz att han klonkar till och med när han bustar. Den här gången gav en tjugotredjeplats enkom av slump en Tallinnresa.  Respekt.

V. The epic fail of the parking lot. En smalt plogad väg upp till gårdsplanen. Ca tio bilar på gården, och sen en rad av bilar packade på vägen upp. Inte jack shit till chans att det går att ta ett möte där. Jag var tamejfan inblandad i varenda bilflytt under kvällen, inalles ca 5 stycken i arton minusgrader. Mina skosnören frös ihop. Hittar någon ett par fingrar som glömts kvar är det mina. Nästa gång borde jag fan få provision på det där, Micke.

IV. Robin. En av turrens tystaste killar. Bara smyger sig fram till en vinst. På vägen faller storkäftar och fyllon som furor. Men Robin bara satt där under sin korkek och log och luktade på blommorna. Eller var det TF som luktade? Anyhow, snygg hand och bra spel!

III. Håkan. Om  trygghet vore en närking så vore det nog sjutton Håkan. Vilken jäkla floorman. Tack som fan för all support!

II. JM_J:S förmåga att alltid flytta gränsen för vad som är möjligt i termer av politisk inkorrekthet. Vi pratar om mannen som när vi andra råkar välta ett glas på fyllan, just-for-the-sake bombhotar Tallinnplanet. Denna gång bestod en del av bountyn av en tröja med texten “Good boys comes to heaven. Bad boys comes to Pattaya”. Och ändå en stor liten man med både hjärta och hjärna.

I. Mannen från Borlänge pratar konstant, artig mot alla. Tippar i sig flaskan han hade som bounty på sig själv INNAN han är ute ur turren. Lovar mig sovplats hos honom i sommar som kompensation för en bounty jag aldrig förtjänat, förklarar för en kvinnlig deltagare på plats att hennes pojkvän har sexig röst. Däckar sedan i en gästsäng som redan tingats av någon annan. Hardcore ftw.

And thats all folks!

En helg på Tjörn och planer för hösten

1 kommentar » http://valterego.se/blog/en-helg-pa-tjorn-och-planer-for-hosten/trackback/

Just hemkommen från det återkommande homegamet med le gang. Ett nytt ansikte, Dosas granne, var med och sponsrade för första gången. Bordet lutade åt mitt håll kan vi säga I övrigt var det JB, Roboblob, Dosa och Risan som utgjorde motståndet. Trots ett kapitalt underläge mot JB och Dosa på bubblan gick det hela vägen även denna gång, så nu är det två raka segrar. Vad lär vi oss av detta? Man behöver inte vara talangfull över huvud taget, eller ens spela speciellt bra, så länge man har tur. Vi har för övrigt inte höjt insatserna över huvud taget sen vi började med våra homegames i Manges kök för fyra år sen. Det finns en charm i det, trots att vinsten efter fyra timmars spel nätt och jämt täcker ett par, tre luncher.

I helgen blir det lång resa för ett bröllop på Södra Tjörn. Fruns gamla pluggkompis från Uppsala som gifter sig. Jag känner inte en själ på plats förutom bruden och min fru, men att komma iväg till Västkusten och bo på hotell är i sig rätt sympatiskt.

I övrigt är det nu klart att det blir Nordic Bet Super Weekend i Tallinn under luciahelgen. Blir riktigt jävla roligt, och ressällskapets konstelation verkar bli briljant. Jag lär få anledning att återkomma till den resan under hösten.  För övrigt har jag också en Tallinnresa till inbokad, denna med jobbet. Mycket jobb, en del nöje. Antagligen noll poker, om det inte blir några givar på båthytten.

I september är det genrep på klubben på Närkeslätten, då stora delar av Tallinngänget möter upp.

Hem till byn

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/hem-till-byn/trackback/

http://valterego.se/blog/hem-till-byn/trackback/

Minns speciellt en vända hem jag gjorde, måste ha varit någon gång i mitten av nittiotalet. En hård sommarkväll lyckades jag och Hellrik hamna hemma hos en gravt alkoholiserad finne som allmänt gick under öknamnet Spott. Oklart varför. Jag vill nog inte veta. Nåväl, vi petade i oss rätt ordentligt. Det här var på den tiden jag fortfarande trodde sprit var bra för mig, och det var inte köpesprit i dunken. Förutom mig, Spott och Hellrik var det också en till bykille, även han rätt så medfaren av spritens äventyr genom åren. Han hette Marcus Mårtensson, men var i stort sett enbart känd under namnet Mörten.

Liksom många andra kvällar slutade det med att vi spelade kort om pengar. Eftersom till och med reglerna för knektöppning låg något över nivån för vad som skulle gå att kommunicera här, fick vi spela poängpoker om pengar. Strategitänket var i stort sett obefintligt alltså, men det var sekundärt. Prio ett var att ta sig ut ur lägenheten oskadd. Att spela kort om pengar hemma i byn är ofta förenat med vissa risker. Grundregeln är ‘Gör inget som kan tolkas som fusk eller provokationer’.

Spott hade en hel lista med andra aktiviteter på programmet, förutom kort; det skulle tittas på porr, lyssnas på rasistisk white trash-musik, spelas elgitarr etcetera. Så småningom kommer han i alla fall ut med ett stort tygstycke, som han vecklar ut. “Nu grabbar, ska vi lära oss att vika fanan på rätt sätt!”

Att det var sydstatsflaggan och en inte Svea rikes flagg bekom inte Spott och Mörten nämnvärt. de verkade tycka att det var lite högtidligt. Jag och Hellrik planerade mest för flykten därifrån.

Hellrik tog sig ut ur lägenheten i samband med att Spott skulle börja visa hur man höll i Magnumrevolver på bästa sätt, själv tog jag mig ut en kvart senare. Då hade jag fått en lektion i ammunition, med fackuttryck som Kåppkillörs, Hållåpojnt, och Dammdamm.

Att claima min vinst i kortspelet var inte att tänka på. Det är ett konstigt fenomen, det där med kortspel i byn. Förlorar man ska det fan pyntas, men när man vinner kan man se sig i månen efter stashen.

Homegame, pulis och töntiga nybörjare

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/homegame-pulis-och-tontiga-nyborjare/trackback/

Okej, konceptet i korthet: Frun tar hem en handfull arbetskamrater för pizza och poker. På köpet får vi en puli för inhysning under kvällen. För er som inte känner till puli kan jag meddela att det är ganska precis den hundras som brukar liknas vid en golvmopp. Jag är inte jättefrälst i uttrycket bedårande, men är det en enda hundras som ska få etiketten bedårande, sätter jag resten av stacken på pulin. Hunden är bedårande.

Anyhow, trots att både kunnandet och intresset i fallet poker ligger på mig i familjen Rosenberg, så är min primära roll för kvällen att ta hand om barnen vilket inkluderar sälllskapa med dem under Let’s Dance, fixa kvällsbestyr samt natta. Därefter, om tid fanns, kunde jag få vara med och dra en spader.

Tid fanns.

Nivån var nätt och jämnt över att bränna kort och vad som är en godkänd minimihöjning. Korrekt förflyttning av blinds och knapp när en spelare eliminerats var inte att tänka på (å andra sidan kan Microgaming det ännu inte, efter ett halv decennium av tillhandahållande av poker). En av de närvarande frågade om jag tyckte att de var töntiga som i princip inte hade koll på jack shit. Huh?  Inte ett spår kan jag meddela. Mitt eget pokergäng var exakt där för några år sedan; vi kunde ingenting. Jag kan verkligen sakna det. Visst, insatsmässigt har vi inte flyttat oss en tum, men plötsligt ska varje regel dissekeras, odds diskuteras, och tveksamma moves ska stötas och blötas. I fredagens spel var pokern ytterst sekundär; det var det sociala, och samtalet om allt annat bortom poker som kvällen roterade kring. Det är inte töntigt, det är eftersträvansvärt.

Töntigt är midstejkare som leker highrollers, som ser ner på noobs, eller som måste försvara sina spel med att det är en annan strategi, eller till och med en annan moral som gäller på andra nivåer.  Som inte vill låtsas att alla har börjat på samma punkt. Eller inte vill erkänna att alla inte vill åt samma håll. Töntigheten försvinner inte i takt med att man utvecklas som pokerspelare. Den växer ofta fram.

Tack för att jag fick vara med. Det var lärorikt.