Nya pokerintervjuer

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/nya-pokerintervjuer/trackback/

Tjena.

Trots en viss lågkonjunktur i frekvensen på mitt spelande har jag ändå lite pokerrelaterad information att dela med mig av. Dels hörde Charlie Söderberg av sig och undrade om jag kunde tänka mig att ställa upp på en intervju med Expressen. Jag är en av flera som som ska profilera gruppen människor som tjänar pengar på annat än sitt huvudsakliga förvärvsarbete. Well, det kan jag väl. Trots att jag är “break even” - det innebär att jag inte ens vågar räkna om jag ligger plus - på pokerspelandet, så sitter jag de facto med en F-skattsedel och har dragit in några kronor på diverse skribentuppdrag rörande poker de senaste åren. Så visst kunde jag ställa upp på det.  Söndagen den 25 kommer debaclet i nämnda tidnings söndagsbilaga, komplett med foto på yours truly och allt.

Vidare har jag nu börjat boka upp intervjuer på allvar nu, för 2009 års fortsättning på mitt lilla projekt som redan nu blivit längre än jag ursprungligen tänkte mig. Först ut är Björn Isberg, som jag ska träffa över en bit mat nästa vecka. Jag har en arsenal med nyfikna funderingar i byxfickan. Det enda som oroar mig en smula är jag fortfarande inte återfått hörseln på höger öra efter min lilla ömklighet förra veckan. Det gör att jag inte känner mig hundraprocentigt närvarande i samtalen. Det är bara att vara på tå och hoppas att det håller hela vägen.

Vidare har jag bokat upp möte med Gusten Sjöberg, och håller även på att hitta en tid med Nalle Hedlund samt Gia Carneström på PAF. Senare under våren hoppas jag även på att kunna presentera intervjuer med bland andra Jonas “Nebuchad” Danielsson, Johan Ocklind och Karin Lundgren.

Annars har det varit en hektisk helg. Jobbarkompisarna Skägget och Dosa var här med sina entourage igår och käkade middag och bondade. Dessutom har jag blivit barnsligt fast i multiplayerläget Hordes på Gears of War II till Xbox 360. Man blir inte äldre än man gör sig.

EDIT: Uppdaterade posten då jag pinsamt nog glömt Gia och Johan Ocklind.

jag vill inte möta mörkret på ett hotell i Baltikum

1 kommentar » http://valterego.se/blog/jag-vill-inte-mota-morkret-pa-ett-hotell-i-baltikum/trackback/

[med Folke Jydén-röst] Jag befinnej mig på ett halvsjaskigt hotelljum i Baltikum föj att spela Pokejfinnkampen föj PokerTimes jäkning. Jag, Folke Jyden äj ett så kallat pokejpjoffs.

[Med Erik Rosenbergs gnälliga men måhända mer artikulerade mälardalska] Nå, så illa är det inte. Rubriken på detta inlägg är hämtat från en Winnerbäcktext och rätt underhållande när jag nu tittar ut över Tallinns döende dagsljus från åttonde våningen på mitt hotell. Visst, jag befinner mig här för att spela en turnering för nämnda företags räkning, och därtill också skriva om upplevelsen eller debaclet. Vad det blir lämnar vi åt resultatet i nämnda turnering att bedöma. Å andra sidan så är det bevisligen inget krav att man ska uppnå några som helst resultat för att spela betald poker. Det finns många stora exempel på det.

Hotellrummet är några klasser bättre än halvsjaskigt, och får med mina mått betraktas som riktigt najs. Speciellt då mitt rumssällskap skiftade över till hotell Olympia som enligt uppgift är lite, lite mer classy.

Det har varit en lång dag. Upp klockan fem. Fem är, för oss som är nio-till-fem-råttor, förjävla tidigt. Sen transport till Arlanda medelst olika resmål. Träffa folk, mingla, käka frulle, checka, borda, lyfta, landa. Under flygresan gav Gusten Sjöberg mig en välbehövlig crash course i Kinapoker. Jag har hört att sånt spelas på turneringar där hotellvistelse ingår, så för att minimera den ekonomiska katastrofen tyckte jag att det i alla fall kunde vara läge att lära mig reglerna.

Jag hade för första gången träffat Jens Jadbäck in real life på Arlanda, och genom diverse tråkningar visade den skånske gossen var skåpet skulle stå under helgen. Spott och spe är en förnöjsam sysselsättning, och möjligen också den postironiska generationens sätta att bonda. I vilket fall så började Jens hetsa om att vi skulle betta om vems väska som skulle komma först ut på bagagebandet. Jag misstänkte att Den skånske gossen hade tänkt och tänkt, och trott sig kunna slå mynt av nåt, så mitt krav för spel var att vi inverterade uppgörelsen. Hans väska först, seger åt mig, och vice versa. Efter visst knorr så gav Den skånske gossen med sig, och snart var jag en estnisk hundring rikare.

Nu har jag fått i mig en ärligt talat rätt så usel buffélunch, akompanjerad av rövarhistorier om hur man sväljer schackpjäser som resultat av ett vad. En bonde och en löpare, enligt uppgift. Dessutom var han dansk (inte bonden eller löparen, utan förtäraren), vilket möjligen förklarar något. Eller inte.

Jag återkommer inom en inte allt för avlägsen framtid med nya spaningar från en baltstat nära er.