Alla är vi barn i början…

12 kommentarer » http://valterego.se/blog/alla-ar-vi-barn-i-borjan/trackback/

…en sak som blivit klart tydlig i mitt nya jobb är att det är jäkligt mycket nytt att lära sig. Inte bara i själva rutinerna kring jobbet och sajten, utan också om pokerbranschen. Som bloggare har man kommit undan med en hel del som inte fungerar när man skriver på större sajt, och kravet på texter och fakta blir också ett helt annat. Jag försöker, även om jag säkerligen inte alltid lyckas, att vara ödmjuk inför detta, och ta till mig så mycket jag kan. Både genom att läsa på, leta information, och lyssna på de som hängt med ett tag.

Ett inte allt för ovanligt fenomen i branschen är spelarmotsvarigheten till nyrika. Vi pratar oftast livespelare, ofta turneringsspelare, och ofta är det inte heller jätteunga, utan 30+ eller lite äldre. De klonkar en turnering relativt tidigt, eller har en hygglig rungoodperiod på en klubb eller casino när de fortfarande är relativt färska. Plötsligt inkluderar de sig själva bland de som varit med ett tag, bland de som förstår spelet. Framför allt så distanserar de sig från de som “inte förstår spelet”. Istället för att försöka förklara för (oss) noobs som inte är lika framgångsrika, så är “ni förstår inte det här” ett argument man bemöter all form av kritik eller ifrågasättande av spelet med. Det blir ganska snabbt tydligt vilka som ingår i den här kategorin, och vilka som inte gör det. I mina ögon är den emellertid inte speciellt stor. Värt att notera är att det sällan är de unga spelarna som finns i gruppen, och inte heller de äldre som varit med länge.

På andra sidan av spektrat finns spelare som varit med ett tag, som haft både framgång och motgång. Som förstår att tacka variansen för en stor del av framgångarna. Och som framför allt förstår att vi alla är barn i början. Dessa spelare känner man igen på att de ofta tar sig tid att mer eller mindre pedagogiskt dela med sig av kunskap och erfarenheter till amatörer och nybörjare, och som försöker förklara hur de tänkt och gjort. Jag garanterar att vi alla har olika uppfattningar om vilka som ingår i den här gruppen - och olika uppfattning om vilka som har någon kunskap att dela med sig av - men några spelare som jag upplevt varit duktiga på att ta sig tid för oss mindre rutinerade på olika sätt och i olika kanaler är Ola Brandborn, Bo Sehlstedt, Micke Westerlund, Björn Isberg och William Thorson. Tack!

—

Vill också på att tacka gentlemannen Dan Glimne för lyckönskningarna!

—

Gårdagens homegame bjöd i alla fall på ett lillplus då jag föll headsup mot Dosa till slut. En mycket trevlig kväll, men höjdpunkten var ändå att inte en dag för tidigt få träffa min Xbox- och bloggkamrat Koivulainen IRL.

Tycker också det känns lägligt att parafrasera Ulf Lundell just nu:”En inställd intervju är också en intervju” I morrn blir det årsmöte med pokerförbundet. Ta-ta for now!

OLA BRANDBORN: “Dan Glimne är Sveriges absolut bästa penna alla kategorier”

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/ola-brandborn-dan-glimne-ar-sveriges-absolut-basta-penna-alla-kategorier/trackback/

Han föredrar att kalla sig själv pokeranalytiker, även om självförtroendet när det kommer till själva spelandet är minst sagt stabilt. Åsikterna om honom varierar från arrogant och dryg till ärlig och rak. Alla verkar dock vara tämligen överens om en sak: Poker.se:s profil Ola Brandborn är en av Sveriges mest kunniga personer inom själva företeelsen poker.

Fram till mitt samtal med Ola var jag fast och fullt övertygad om att pokerbranschen var smutsig. Ett träsk av oegentligheter och girighet. Falskspel och mänskligheten från sina sämsta sidor. Ola är en av de första jag diskuterat med, som på allvar gått i klinch angående den uppfattningen.

“Jag tror inte att det är någon speciell oärlighet på det sättet. Däremot så är det väldigt många som inte har kunskap om branschen. För ett och ett halvt år sedan, när pokerboomen var, så var det ballt att starta nya skin. Det kom många som inte hade någon koll varken på poker eller ekonomi. De skulle starta pokerskins, för det tjänade man en massa pengar på. Det här var dussinskin på Prima eller B2B. Du tjänar absolut inga pengar, och är bara i vägen helt enkelt. Det är inte någon sorts oärlighet, det är inkompetens.”

Jag förstår var Ola vill komma. Även om jag inte har torrt nog på fötterna varken för att verifiera eller falsifiera hans påstående, så finns det något där. Ett korn som jag länge jagat. Jag skrev själv i ett inlägg på ett av pokerforumen för en tid sedan:

“Det känns som om det handlar om människor som är lite
ovana i rollen som företagsledare, högre tjänstemän,
marknadsförare och / eller offentliga personer.”

I och med att hela idén är så totalt centrerad kring pengar finns det en oskiljbar symbios mellan girigheten och människors misstänksamhet. Så fort det föreligger oklarheter kring en företeelse eller en aktör kommer ryktena ofelbart att sprida sig om medvetna oegentligheter. Rimligen måste det ofta handla om misstag eller, som Ola säger, ren och skär inkompetens.

Även Betways Jens Jadbäck är inne på samma spår, när jag en tid senare tar upp frågan med honom:

“Visst finns det oärliga aktörer i pokerindustrin, men jag tror inte det är mer utbrett än inom andra snabbväxande och nya branscher”

Samtidigt finns det ju saker som är väldigt speciella inom pokeraffären. Till skillnad från andra näringsidkare är pokerentreprenörerna sällan speciellt intresserade av att skylta med sina identiteter kopplade till specifika företag och sajter.

“Det är nog en lotteriinspektionenförklaring”, menar Ola, “Det finns inget skäl till att 24h skulle vilja ha sin support på ett ställe som Malta, de skulle mycket, mycket hellre vilja ha den i Sverige. Men nu sitter de på Malta på grund av lotteriinspektionens regler, och betalar dyr maltesisk skatt. Alltså, skatten är lägre där, men det är inte skälet. Skälet är att Lotteriinspektionen tvingar dem. De skulle mycket hellre sitta i Sverige, betala svensk skatt, och inte ha några utlandstraktamenten och dyr personal”.

Om det är som Ola säger, att lagstiftningen tvingar fram en undergroundverksamhet i segmentet, så är det alltså ungefär samma fenomen som sker inom livepokern, där den nuvarande juridiken faktiskt gjort att verksamheten är mer mörklagd idag än för något år sedan.

För mig är det här en av de svåraste balansgångarna inom dagens svenska pokerindustri. Att se vad som är framtvingat av rådande förutsättningar, och vad som görs i rent egenintresse, trots att situationen skulle medge andra alternativ. Det är nog det som är den springande punkten; spelarkollektivet fyller igen informationsluckorna med egna spekulationer, och sådant gagnar sällan verksamheten för berörd part. Forumen översvämmas av spekulationer och konspirationsteorier.

“Jo, men det ligger i forumkulturen också. De som spelar är väldigt unga, och har inte riktigt koll på hur det funkar i samhället. Det är väldigt många spelare som har vunnit mycket pengar i väldigt ung ålder, och har helt fel världsbild och liknande. Det är lätt att inte tänka i större perspektiv. Vissa ser saker bara i svart eller vitt.”

Om det nu är så att det inte handlar om medveten ohederlighet, så finns det i mina ögon i alla fall just på grund av det ekonomiska flödet en utbredd girighet, som är obehaglig långt innan den passerar den moraliska gränsen. Finns det över huvud taget någon inblandad aktör i branschen som inte gör något för egen vinning?

“Det skulle väl vara Svepof i så fall. Så fort du binder dig vid en sajt eller liknande så har du ju ett intresse i branschen. Har du inte intresse från spelarens perspektiv, så har du ett intresse som sajtägare, eller på nåt sätt. Om inte annat så har du ju din egen privatekonomi som intresse, i det att du vill ha bra rakeback eller liknande.”

Pokerförbundet, ja. Med tanke på att man bara organiserar en bråkdel av Sveriges spelare, och inte längre är själva om att nyttja begreppet Svenska Mästerskapen undrar man ju vad sammanslutningen har för existensberättigande på dagens pokerscen.

“Jag tycker att Svenska Pokerförbundets syfte är att ha SM. Jag tycker att rätten att utse svenska mästaren ska ägas av spelarkollektivet. Förbundet är inte perfekta och jag har kritik mot dem när de gör vissa saker, men det är så nära vi kan komma.”

Det har stormat mycket kring förbundet de senaste åren. Jag själv har personligen varit en del av det drev som gått, och bitvis varit rätt skarp i min kritik mot både förbundet och ordförande Peder Månsson. Även på de olika pokerforumen har man fått stå till svars för sina ageranden, och ibland har till och med bemötandet av kritiken i sig varit källa till irritation från olika håll. Ola tycker att kritikerna varit både för snabba och onyanserade i sina angrepp, även om han samtidigt riktar kritik mot förbundets arbete:

“SvePof gör ett bra jobb. Deras stora fel är att de är usla på kommunikation. Hemsidan borde uppdateras. På hemsidan måste det stå vad SvePof tycker. Bara det här att SvePof inte driver skicklighetsaspekten. SvePof driver att poker är ett turspel, och att det skall tillåtas att arrangera poker. Då slipper man förklara tjugo gånger varje vecka för folk som tror att det är skicklighetsaspekten som driver förbundet”.

Det må vara som Ola säger, att SvePof inte har intressen i branschen som organisation. Däremot är det ju uppenbarligen så att de förtroendevalda i förbundet genom åren haft intressen hos olika aktörer i branschen. Ken Lennaard fick en stark koppling till Svenska Spel under sin tid som ordförande, och Mikael Norinder avgick kort efter att han fick ett uppdrag hos Unibet. Detta till följd av en massiv kritik, främst på forumen. I det verkar det näst intill omöjligt att få tag i folk idag som inte är bundna till någon kommersiell aktör. Ska man kräva att folk inte har intressen?

“Man ska kunna kräva att folk som röstas in inte skaffar sig intressen efter vägen. Om förbundsstämman röstar in Micke Norinder med vetskap om att han är Unibetsponsrad, ser jag inga problem med det. Problemet är när Micke Norinder skaffar sponsring på vägen. Då måste man kliva åt sidan, och sen får man bli invald igen på nästa årsstämma. Då ser jag inga problem. “

Ola är också ett namn som tillsammans med bland annat Dan Glimne och Joakim Geigert nämnts på listan över potentiella profiler i branschen som många vill se i Svepofs styrelse.

“Jag kan inte. Jag skulle tappa mitt konsultförtroende hos alla sajter, plus att jag är alldeles för involverad i branschen, med en massa projekt som jag har. Det började med att Ken ville ha mig som ordförande och han själv skulle vara kommunikatör. Jag sa nej till det. Sen skulle jag vara kommunikatör och han vara ordförande, men jag sa nej hela tiden. När Ken sedan försvann ville de ha mig som ordförande. Jag har sagt nej fem, sex gånger”.

Peder Månsson har i samtal med mig påtalat vikten av att ha namnkunnigt folk i styrelsen som har kontakter inom branschen, och därtill är respekterade. Ola nämner precis som Joakim, svensk pokers profil nummer ett, Dan Glimne, som sin önskekandidat. Dock inte som ordförande:

“Peder gör ett jättebra ordförandejobb, och jag vill inte ha Dan som ordförande. Jag vill ha Dan som kommunikatör.”

Dan Glimne må vara det översta namnet inom svensk poker. Nestorn. Samtidigt är det mycket kritik kring hans texter i Aftonbladet, och hans kommentarer i Pokermiljonen. Är det verkligen ett så stort problem om det är så att han har fel i en del av sina analyser?

“Jag tror att Dan Glimne är Sveriges absolut bästa penna alla kategorier. Alltså inte bara inom Poker. Han skriver fantastiskt bra. Jag tror inte att så många av Dans belackare förstår riktigt hur bra ambassadör för pokern han har varit.

Pokerhandboken är en väldigt bra bok. Man kan säga att han har snott alla exempel från Sklansky och liknande. Ja, det har han gjort, men det är den enda pokerbok som jag någonsin har läst som en roman. Det har gjort att väldigt, väldigt många svenskar har läst en pokerbok. Läser man Sklansky, då är det som att läsa studentlitteratur.

Sen har Dan fel i en del analyser. Dan har tyvärr för ofta fel. Att man gör fel någon gång då och då, det händer alla. Problemet med Dan är att han har så lite återkoppling. Han är inte ute på Internet, så han har ingen återkoppling från forum eller liknande. Det gör att han gör samma fel gång på gång.”

Är det inte till hans fördel att han inte tar åt sig av kritiken?

“Det är väl bra att folk får något att diskutera. Problemet är ju att Dan gör samma fel gång på gång och då kanske man inte tar honom riktigt på allvar. Läser man hans analyser så är ungefär hälften rätt, hälften diskutabelt, och sen är det en liten del som är tvärfel. Så länge Dan håller sig till enkla nybörjarkoncept och liknande så blir det ju rätt.”

Åter till pokerförbundet. Vi förutsätter att förbundets främsta uppgift, som Ola säger, är att arrangera ett svenskt mästerskap i poker. Idag finns det redan en aktör som gör detta; därtill gör man det lagligt inom Sveriges gränser. Samtal har förts mellan Svenska Spel och förbundet, men ändå landar det i att vi idag har två separata mästerskap.

“Svenska Spel skulle väldigt gärna vilja samarbeta med förbundet ,som väldigt gärna skulle vilja samarbeta med Svenska Spel. Men för att det samarbetet ska gå igång för Lotteriinspektionen så får inte Pokerförbundet ha någon anknytning till klubbar.

Det är klubbarna som bygger grund till pokerförbundet. Drömmen vore om du hade Svenska Spels stora prestigetävlingar på Cosmopol, där alla klubbar i Sverige kunde köra satelliter, via pokerförbundets försorg. Det vore en riktig vision.”

Idag känns det som en utopi. Hela diskussionen kring livepoker i Sverige på annan plats än på casinot eller kring människors köksbord slutar i en återvändsgränd, blockerad av den svenska juridiken. I väntan på en ändring av rådande lag verkar det vara en omöjlighet att något dylikt skall infrias. Det håller emellertid inte Ola med om.

“Det behövs ingen lagstiftningsändring för det där. Spellagstiftningen är ju i princip skriven så att du kan få tillstånd för lotterier. Det är bara att lotteriinspektionen ger klubbar tillstånd att köra tvåhundrakronorstävlingar eller liknande”.

Du menar alltså att som lagstiftningen ser ut idag, skulle staten kunna tillåta organiserat pokerspel utanför casinot?

“Ja, man får väl skriva om lagtexten. Det står väl att det ska vara femtio procents skatt och såna där saker. Sånt får man väl göra om. Det är ju ett förslag. Kan man inte utreda hur klubbar som drivs som öppna ideella föreningar, ska kunna köra en billig licenstävling? Det behövs inga större lagändringar. Det krävs lite justering av lagen, och sen att lotteriinspektionen säger ja.”

Det känns som att det är en hel del aspekter inom spellagstiftningen som bör ses över. Den lag vi har idag är ju inte direkt anpassad för rådande omständigheter. Även konkurrenssituationen inom nätpokern är ju ett exempel på detta.

“Nej, lagen är ju att du inte ska främja utländska lotterier. Det handlar ju om att du inte ska sälja lotter från Tyskland ungefär. Den används nu på elektromagnetisk media helt enkelt. Lagstiftningen har nog inte hängt med.

Det bästa vore ju om man kunde ha någon sorts licensförfarande. Spelbolagen betalar en licens, som då troligtvis är en skatt på insatta pengar, inte uttagna pengar, från svenska spelare. Och sen får spel bedrivas i Sverige, får annonseras i Sverige. Då vet alla vad som gäller.

De här tio aktörerna, de betalar svensk licens, de är skattefria. Sen har vi kanske femton som är inom EU, som är en gråzon. Men de här är garanterat skattefria, och då blir det inte som med Nordic Bet som man inte vet om det är skattefritt eller ej.”

Juridiken och problematiken kring denna är en fråga som även rör de entreprenörer som startat nya pokersajter i Sverige.

Det återstår att se om lotteriinspektionen och skatteverket fortsätter sitt korståg för monopolets bevarande, eller om vi får se en mer positiv utveckling. När det rör profiler som startar pokersajter är emellertid mitt problem inte juridiken, utan problemet att många verkar sätta likhetstecken mellan att kunna spelet, och känna till hela spelarbasens behov. Det finns många umbärliga sajter ute i periferin just nu. Ola verkar hålla med.

“PSI spelinvest försökte med Erik123, det blev ju pannkaka. De visste inte alls vad spelarna ville ha. Jag skulle vilja säga att det är totalt omöjligt att starta ett skin idag om du inte har en extrem marknadsföringsbudget eller något helt unikt.”

Finns det någon som startat något helt unikt de senaste två åren?

“Ja, lagpoker kommer att starta ett nätverk av de olika existerande nätverken. Jag tror stenhårt på det. Jag har köpt in mig. Sen är väl 5050 och TellPoker hyfsat unikt i sitt sätt att skaffa spelare.”

Tror du på 5050?

“TellPoker och 5050 har ju ungefär samma grundidé. Jag spelar själv på både Tellpoker och 5050 för att jag tycker att det är en kul idé. Jag tycker att det är en grej som ska premieras, och det kan kanske bli någonting om man har tur. Jag tycker dock att TellPokers koncept är mer genomtänkt.”

SimbaPoker då? Här var ju iden att ha en helt egen plattform, att inte signa sig till något nätverk. Trafiken är ju katastrofal, men fungerar idén som sådan?

“De var tre år för sent ute.  Simba kommer inte att kunna komma igång, det behövs gigantiska pengar för det här. Inte ens en av de två 3D-sajterna kom igång, och de har något unikt. När det gäller trafik är det enbart så att folk drar folk. Simba kommer att ha jätteproblem. De kan få trafik med en rejäl marknadsföring, om de kan hitta en guldåder. De skulle kunna bli stora i Sydafrika eller liknande.”

Ola Brandborn har åsikter och synpunkter om det mesta inom svensk poker, och han drar sig inte för att uttrycka dem. Till skillnad från mina tidigare intervjuoffer Joakim Geigert och Bo Sehlstedt känns emellertid Ola mer selektiv, och analyserar och väger sina ord noga innan han levererar dem, som om han utgick från att de kunde användas mot honom.

Samtidigt är det tydligt att han har örnkoll på branschen. Han är påläst och har koll på det mesta som rör pokern, såsom juridik, politik, spelstrategi och rent branschskvaller. Ola vill, till skillnad från de flesta andra som uttalar sig om poker i medierna, inte etikettera sig som pokerproffs, eller ens pokerspelare i första hand. Trots flera skapliga turneringsmeriter är det inte de titlarna som lyfts fram när Olas ansikte syns i tidningar och på Internet.

“Jag har hela tiden varit väldigt noga med att kalla mig för pokeranalytiker eller entreprenör eller något liknande.”

Ändå har han ett självförtroende som varken står Phil Hellmuth Jr eller Ken Lennaard långt efter när det gäller spelskicklighet.

“Det finns säkert folk som är bättre pokerspelare än mig, även om jag förvisso inte tror det. Jag har en stående utmaning att vem som helst från Internetgenerationen får möta mig om 100.000 kr. Vi kör en limit headsup, minst sju olika pokervarianter. De får tio procents rabatt, och ingen förutom Frank från Malmö har vågat spela på det.

Jag är en hyggligt vinnande livespelare, men jag spelar bara  lite på nätet. Jag har vunnit mycket tidigare på nätet när det var lätt att vinna. Jag har i princip slutat spela cash game på nätet. Nuförtiden spelar jag nästan bara satelliter, med mycket bra resultat, men variansen är ju så stor så man faktiskt inte kan avgöra om jag är vinnande eller ej.”

Är det inte förvånande att nästan alla krönikörer utom du och Glimne är etablerade spelare? Är det så att man måste ha ett resultat för att skriva? Det handlar ju inte bara om de som skriver pokerskolor. Även bland de som analyserar branschen, är det ju poker- eller expokerspelare.

“Ofta är ju de där valda inte på grund av att de spelar utan på grund av att någon sajt betalar för att de ska synas i pressen. Jag vet inte, men jag tror att jag är en av de få pokerskribenter i kvällspressen som får betalt för att skriva, och inte tvärtom.”

Det är alltså en deal mellan pressen och annonsörerna?

“Det är det säkert. I alla fall i de fall då krönikören har väldigt starka kopplingar till en sajt”.

Vi kan ta ett annat exempel. De tre världsmästarna som skriver i Aftonbladet med jämna mellanrum. Det är inte många av de krönikorna som varit något att hänga i granen.

“Nej, och det är inte många av de krönikorna Aftonbladet betalar för heller. Antingen får de dem gratis, eller så är det en del i något större annonspaket. Poker.se får ju också gratisartiklar från Full Tilt och 24h och liknande. Pokertidningarna och Poker.se tar ju dock inte in vad skräp som helst, det är några gratisartiklar som vi inte publicerat för att de varit för dåliga.  Jag ser inte att det är några problem i mainstreammedia, men det blir ett problem om Poker Magazine eller First Poker skulle bli köpta. Det är de ju inte vad jag har förstått i alla fall. Poker Magazine har ju starka kopplingar till Martins Poker, men det är naturligt”.

Ja, men du kan ju också vända på det och säga att First Poker har väldigt starka kopplingar till Betway till exempel.

“Ja, men det är inte en ägarkoppling där, det är personliga kopplingar. De har ju gamla kopplingar till Boss exempelvis, och det märks ju inte alls. Båda facktidningarna sköter det där bra. De pokertidningarna skulle kunna skriva en negativ artikel om Betway fast det finns skribenter som är kopplade dit.”

Även pokermedierna har alltså sin beskärda del av faktumet att det är pengarna som styr. Ägarintressena och relationerna går in i varandra, och man blir allt mer osäker på vem som har ett finger var. Även Ola har ju faktiskt gjort sig en ny karriär på den nya underhållningstrenden i Sverige. Jag frågade runt lite om bland bekanta i branschen inför mitt möte med Ola. Ett vanligt omdöme om honom var “En rak och ärlig kille med bra näsa för hur man tjänar pengar på poker”. Ola ler, men vill inte riktigt ta påståendet till sig.

“Tjäna pengar? Nej, tyvärr inte. Jag är nog alldeles för snäll ibland. Jag är glad att jag uppfattas som ärlig. Det försöker jag vara, och framför allt försöker jag vara rak. Jag sticker inte under stol med om jag tycker någonting är skit”

Drivs du av idealism?

“Jag har drivits alldeles för mycket av idealismen. Nu har jag ett antal projekt på gång som kan bli spännande”.

Jag skulle inte vilja gå så långt som att kalla Ola för good guy, och han verkar inte ha någon ambition av att göra sig ett rykte som det heller. Han är en kugge i det svenska pokermaskineriet som accepterat hur spelet kring spelet fungerar, och som inte har några större problem med förutsättningarna kring detta. Trots det ter det sig för mig som att han gör det med öppna kort och utan skygglappar. Ola Brandborn är i mina ögon både rak och ärlig. Det räcker långt för mig i den här branschen. En bransch där allt för många vill ikläda sig stämpeln som good guy och samtidigt både sätta dumstrutar och tveksamhetsstämplar på sina konkurrenter.

//Erik Rosenberg

Ola Brandborn årets pokerpersonlighet mot sin vilja

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/ola-brandborn-arets-pokerpersonlighet-mot-sin-vilja/trackback/

En grymt spännande Hand utspelade sig häromdagen. Jag sitter under pistolen med fickraketerna i näven och en helvetes massa marker stackade framför mig på filten. Fi bombar på ur position, och jag steker ett långt tag. Känner att jag börja gå i maskin, tittar upp och letar efter tells på fisken som…..

Nä, jag driver bara med er. Det här är fortfarande ingen handhistorikblogg.

Två galor som skapade ett jäkla kackel i hönshuset är avklarade. Jorå, så att serru, visst var jag en av storhönorna. Den första fnurran var Skandinavian Poker Awards och kölvattnet av utnämningen av Skandinaviens bästa kvinnliga pokerspelare.

I helgen hade svenska spel sin gala, och priser skulle fördelas. Inför mangsemanget hade både moral och etik dryftats, och huruvida man skulle gå eller ej. Det skreks om moral, dubbelmoral, avsaknad av moral, ekonomiska agendor, och gratis snittar. Det är fascinerande hur en fråga kan dela så många som egentligen är så enade i en större sakfråga.  Jag kan se ett problem i att gå dit då arrangörerna faktiskt representerar ett monopol de flesta av oss har väldigt stora invändningar mot. I den bästa av världar tycker jag att man borde ha gjort en samlad manifestation mot galan som ett svar på spelutredningen. Samtidigt tycker jag inte att den hållning som de hårdaste akademikritikerna intagit är speciellt konstruktiv, där de står med fötterna stenhårt nedborrade i en betong av envishet. Kategoriska fördömanden och moralkakor är sällan av godo. Det borde gå att mötas någonstans på vägen, inbillar jag mig i min enfald.

Jag valde att inte gå, och hade mycket hellre sett en gala arrangerad av Svepof tillsammans med de sajter som är intresserade. Nu finns ingen sådan, och jag borde sitta hemma och låtsas om att jag inte bryr mig om vem som får vilket pris. Nu fungerar jag tyvärr inte på det sättet, och jag är likförbannat nyfiken och känslomässigt engagerad i prisutdelningen vare sig jag vill det eller ej . Dessutom vet jag att det finns många som priset faktiskt har en stor betydelse för. Jag är en smygsucker för prisutdelningar och galor, och följer och spekulerar gärna kring utgång och efterfrågan.

I den ”tyngsta” kategorin, årets pokerpersonlighet fanns det i min begreppsvärld bara två rimliga pristagare; Ola Brandborn och Lars Kollind. Då den första spottat pokerakademien i ansiktet, och bortom rimligt tvivel förklarat att han varken ville ha pris eller inbjudan om det kom från monopolet trodde jag utgången var självskriven. Kollind, som med största sannolikhet verkligen ville ha priset, trodde jag var en nobrainer. Hell yeah, jag hade till och med satsat pengar på det, om än en modest summa.

Jag ska nog poängtera att jag tycker att både Ola och Lasse är värdiga vinnare. Jag sympatiserar med båda två både vad gäller arbete och som människor. Nu visade det sig att juryn, bl a bestående av Dan Glimne, Joakim Geigert och Peder Månsson, bestämde sig för att inte ta hänsyn till vad pristagaren själv tyckte om utmärkelsen. Om vi bortser från diskussionen om huruvida de ska sitta i juryn eller ej, så vill jag i alla fall ge dem cred för ett modigt val. Ola Brandborn blev årets pokerpersonlighet 2008 med motiveringen:

“För sitt fortsatta flitiga arbete för poker på bloggar, webbsajter och i olika tidskrifter även under det gångna året. För sin omvittnade och erkända självständighet och frispråkighet. Och inte minst för prestationen att vinna en tung SM-titel under året.”

Amen to that.  Även om Ola själv inte vill ha något pris så förändrar det ju inte att folk kan tycka att han förtjänar ett. Dessutom undrar jag om inte Ola är en smula stolt innerst inne, även om han säkert hellre skulle dö än erkänna det.

Ola lämnade på Team Betway-sajten en relativt lång kommentar till utnämningen.

Samtidigt lider jag faktiskt med Lasse. Jag tror att han verkligen ville ha det priset, och i min bok ska han ha all heder för sitt arbete. Sen skiter jag rätt blankt i om han tjänar pengar på det. Det handlar inte om vad som är bra för pokern; det handlar om vad som är bra för min poker. Jag hoppas ändå att Lasse kan se Micke Tureniecs två vinster som lite plåster på såren.

Lina Olofsson röstades fram som årets pokerskribent. Jag lade min röst på Johan ”Indiscreet” Kretz men är inte ett dugg missnöjd med utfallet till slut. Johan har vunnit priset en gång, och Lina förtjänar priset för hårt arbete, och för att ha inmutat sig ett eget territorium i svensk poker. Lina och Indi är på många sätt motpoler till varandra vad gäller pokerbloggande; lik förbannat sitter jag och läser det mesta de skriver ändå, med stor behållning.

För övrigt vill jag slå ett slag för Lina Olofssons blogg idag, som jag tycker är jävligt läsvärd för alla oss som badar i ankdammen. Jag känner mig träffad.

Stor humor i pokerlitteraturen

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/stor-humor-i-pokerlitteraturen/trackback/

Killar som Ken Lennaard och Tony G har ofta fått oförtjänt mycket respekt för att ha tagit in humorn i pokern. Visst, de har levererat många fantastiska punchlines, men lyfter man lite på mossa och spindelväv finns det guldkorn där man minst anar det.

Man kan hitta stor underhållning i onelinerformat i pokerlitteraturen, i spelets litterära kanon. Till exempel i Doyle Brunsons “Super System”. Nu snackar vi den första versionen som skrevs på 70-talet, där stora delar av boken är inaktuell både sett till regler och strategier.

Det finns författare som Dan Glimne som lägger in små lustifikationer för att lätta upp stämningen. Sen finns det de som är snustorra och i stort sett humorbefriade, som David Sklansky. Däremellan har Doyle parkerat permobilen. Spel och strategier är blodigt allvar, men uppblandat med anekdoter, rövarhistorier och tidstypiska bilder blir det ändå rätt avslappnad läsning.

Tro nu inte att det inte finns någon humor i Sklansky, för det gör det. Det är bara det att humorn från författaren inte är medveten. På ett ställe i boken, apropå att få motståndaren att sätta dig på fel hand, skriver Sklansky något i stil med: “Om motståndaren sätter dig på Ess-tio istället för Tio-tre så är det bra.” Sen kommer han på sig själv, och känner sig tvungen att förtydliga i en fotnot: “Det är bra att du har en hand som motståndaren inte satt dig på. Det är fortfarande dåligt att du har en dålig hand”. Fantastiskt roligt.

Mitt absoluta favoritcitat kommer dock från Super System. där skriver Doyle apropå Loose-Aggressive-spelare: “Often they are drunk.” De är ofta fulla. Idag är det ju nästan hets mot folkgrupp att döma ut en hel skola på det sättet. I det här fallet är det dock bara ett tidstypiskt dokument tecknat av Texas Dolly.

På 70-talet spelade man en mångt mer homogen poker; det fanns en skola av hur power poker skulle spelas; idag spretar stilarna mer, och flera olika spelstilar kan vinna de stora turneringarna. Det går så klart cykler i det där också. Den högst kompetente spelaren David “Myran” Akelius har skrivit en serie mycket bra bloggar i ämnet metaspel och trender på Prosharks.

Often they are drunk… undrar om han tagit bort den raden i Super System II?

Vems huvud ska rulla när spelutredningen är klar?

2 kommentarer » http://valterego.se/blog/vems-huvud-ska-rulla-nar-spelutredningen-ar-klar/trackback/

Så, några sista rader om spelutredningen, innan jag tycker att ämnets essens lakats ur helt och hållet.

För det första tycker jag att det är ett förbannat jävla skämt att Jan Nyrén inte ens lyckas få fakta rätt när han ska beskriva livepoker. Hans redogörelse av hur en livepokerturnering är uppbygd liknar mest någon shootoutvariant på en sajt, och inte alls den normala formen av freezoutturnering, vilket man borde förväntat sig om det nu ska exemplifieras.

När det gäller livepokern så är jag av den uppfattningen efter att ha läst det kapitlet i utredningen ett flertal gånger, att Jan Nyrén inte har kompetensen att göra bedömningar på det planet. Han har inte satt sig in i spelet tillräckligt. Han har inte rätt kännedom om svensk klubbverksamhet. Han verkar över huvud taget inte ha något intresse av att få på sig nåt torrt på sina just nu rätt våta fötter.

Att man väljer att behålla monopolet på nätpoker må väl vara hänt. Jag är inte toppennöjd med det, men jag skulle kunna leva med det. Det är försöken att inskränka våra möjligheter att spela på andra sajter som retar mig. Samt det faktum att man i utredningen inte ens låtsas om att det primärt - jo, jag säger primärt - är ekonomiska hänsynstaganden som styr. På samma förbannade sätt som när Svenska Spel hycklade om att man skippade nattstoppet av sociala hänsyn. Jo, tjena.

Läste Dan Glimnes krönika på Unibet. Visst, han skriver bra, inte tu tal om den saken, men det känns minst sagt tveksamt att dra paralleller mellan svensk spelpolitik och Nazityskland. Att förslaget luktar överförmynderi råder det väl inte så mycket tvekan  om, men det måste finnas sinne för proportioner.

Likaså blir jag lite förvånad hur man i olika forumtrådar försöker få utredningen till en blockpolitisk fråga, enligt sandlåderetoriken "Så går det när man röstar blått", eller "Jävla StalinbajsSverige!" eller nåt annat kreativt. Man reducerar en väldigt lång folkhemstradition till en parentes med den typen av försök att klassificera utredningen till något dylikt. De sex hundra sidorna är en produkt av vårt lands utveckling under 1900- och 2000-talen.

Utredningen är i dagsläget inget annat än ett förslag, men inte desto mindre är det en katastrof för Pokerförbundet. En stor del av existensen är uppbyggd kring utfallet av denna utredning, och ordförande Peder Månsson har otaliga gånger hänvisat till förbundets lobbyverksamhet i samband med Jan Nyréns arbete. Ändå så sitter vi nu här med ett förslag på en enorm försämring för svensk poker.

Jag tycker att Peder Månsson är en bra ordförande för förbundet. Att sedan förbundet i sig har stora brister är en annan sak. Kommunikation och informationsspridning är en sådan. Att Lasse Kollind lämnat förbundsstyrelsen är inte direkt allmän kännedom, och inte blir det bättre av att han står kvar som ledamot på hemsidan. Man ska kunna kräva att informationen på förbundets hemsida är, om inte dagsfärsk så i alla fall veckofärsk.

Jag tycker inte att utredningen i sig motiverar något krav på Peders avgång. Däremot är det av både politiska och praktiska skäl dags för förbundet att staka ut en ny kurs. Ola Brandborns gamla käpphäst om att Svepof borde vara en ren intresseorganisation med målet att få ett spelarägt nationellt livepokermästerskap i Sverige är jag helt beredd att ställa mig bakom. Och därtill strategin att man kan arbeta för fler saker så länge alla dessa syftar till primärmålet. Skulle förbundet välja den riktningen skulle jag tveklöst ta rygg på Peder och hans följe, och gå med dem på deras vandring in i det nya okända.

I och med detta kan man också släppa representationen av nätspelarna och därtill online-SM, om inte annat som ett förhandlingsobjekt bakom kulisserna i diskussionerna om varumärket med Svenska Spel. Staten får ensamrätt till online-SM mot att de lite diskret tar bort etiketten "svenskt mästerskap"  på sin vårturnering i Stockholm.

FOTO: Lina Olofsson