POKER & THE SE7EN DEADLY SINS VII - AVUND

3 kommentarer » http://valterego.se/blog/poker-the-se7en-deadly-sins-vii-avund/trackback/

Och så stod vi här vid alltings slut och stirrade ner över syndafallet. Avgrunden. Medvetet eller ej, så är min sista dödssynd att presentera för er, avunden. Oförmågan att glädjas över andras framgångar och rikedomar. Jag tar även tillfället i akt när jag ändå har tid och utrymme, att prata lite om den beryktade Jantelagen. Vi börjar dock vid repets ände.

Avunden är ormen som gång efter annan får krönikörer att spy galla över sopor som inte borde vunnit den eller den turneringen. Avunden får nobodies att kasta sten på både framgångsrika och kompetenta pokerskribenter, och sikta in sig på enstaka luckor i deras kunnande.

Avundsjukan är ett jävla skit.

Gräset är inte grönare på andra sidan. Var en man (eller kvinna), stå upp och rannsaka dig själv, ditt eget spel och dina framgångar och motgångar. Det finns inget som blir bättre av att du sitter på ett hotellrum och whinar om hur synd det är om dig.

Aksel Sandemose hade nog inte en fucking aning om hur citerad - och feltolkad - han skulle bli när han formulerade Jantes lag. När Svenne Banan använder begreppet “Jantelagen” är det över lag den svenska avundsjukan han menar. Sandemoses lag är tio regler formulerade för att beskriva bymentaliteten som återfinns på mindre orter. Avundsjuka är bara en flera plankor i det bygget. Det mest missbrukade användningsområdet för Jantelagen är emellertid av människor som använder sig av detta för att skydda sig mot all form av kritik, även konstruktiv.

Det finns ingen paradox i att tro på sig själv med rak rygg, och samtidigt unna andra framgång. Snarare tvärtom; ju bättre självkänsla du har, desto troligare är det antagligen att du kan bjuda andra på en dunk i ryggen.

Det enda som avundsjukan och missunnsamheten kommer att ge dig är självömkan. Självömkan är för din inre energi och utveckling som socker i tanken för en moped. Helt onödigt, och lite värdelöst.

And that’s all sins.

POKER & THE SE7EN DEADLY SINS VI - LIKGILTIGHET

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/poker-the-se7en-deadly-sins-vi-likgiltighet/trackback/

 …den näst sista dödssynden är avsaknaden av engagemang. I mångt och mycket en opposit till flera av de tidigare dödssynder vi berört i den här lilla serien. Det är ju nämligen så att alla de andra sex avarterna handlar om extrema uttryck av beteenden, attityder eller känslor. Likgiltigheten däremot, är attitydernas och känslornas svarta hål.

Tony G. En silo av attityd. Vad förknippar du Tony G med? En stor käft? Ja visst. Samtidigt är han i mina ögon en av de spelare på touren som har mest spelglädje i blicken. Hela hans närvaro vid bordet lyser av känslan att “Det här är mitt liv. Det är här jag hör hemma.”

Ska vi hitta en enda gemensam nämnare bland de riktigt stora namnen, så är det avsaknaden av likgiltighet. De har, som Tony G skulle säga, “Heart”.

All turbulens som är på pokerforumen kommer ofta av att folk INTE är likgiltiga. Vi kan tycka vad vi vill om vissa profiler, men de brinner. Precis som jag brinner för att skriva. Liksom LappRoffe, FrankBegbie eller JohnnyWilde. De här två herrarna är så jävla duktiga på att skriva för att de brinner för det; när de skriver en text ser jag kärleken till den i varje ord. Det är det som skiljer dem från många andra.

Det kostar ofta att älska det man gör. Brinner man, kommer man också ofta att bränna sig. Fråga flera av de jag nämnt ovan. Samtidigt så citerade jag också Neil Young tidigare i serien: “It is better to burn out than to fade away”.

Jag vill leva och känna att jag har levt, även om det kommer att göra ont.

Nobelpristagaren Elie Wiesel lär ha sagt:

“Motsatsen till kärlek är inte hat, det är likgiltighet.
Motsatsen till konst är inte fulhet, det är likgiltighet.
Motsatsen till hopp är inte uppgivenhet, det är liktgiltighet.
Och motsatsen till liv är inte död, det är likgiltighet”

Har du hjärta för det du gör kommer likgiltigheten aldrig att sätta in.

POKER & THE SE7EN DEADLY SINS V - LUST

5 kommentarer » http://valterego.se/blog/poker-the-se7en-deadly-sins-v-lust/trackback/

Lusten, mellannamn otukt, kan sägas vara omåttlighetens odsedliga kusin. Jag menar, det är ju som frosseri fast lite naket. Marknadsföringsmupparna på sajterna verkar ha fått pejl på att vi pokerspelare rör oss bland dödssynderna som barn i huset. Våra liv är en påse Goda & Blandade Dödsynder Limited Edition.

Var du än vrider och vänder dig i den här branschen ser du lite cleavage, some tits n ass. En porrstjärna som galjonsfigur är modellen för det moderna spelbolaget. Eller?

Å andra sidan är ju spelet i sig en bakteriehärd av snusk och osundhet. Du ligger i din säng mitt i natten och drömmer utopiska drömmar. Mumlandes för dig själv inser du att du din yttersta dröm gått i uppfyllelse. Du har fått handen alla drömmer om. Plötsligt känner du att det det börjar bli vått i sängen. Du vaknar kallsvettig och sätter dig upp. Då ser du en gummiklädd man stå vid din fotände med en vattenslang i handen.

“Yeeees….did you want the straight flush, or the other flush?”

Nä, jag betackar mig sånt där. Trekanter och fulla hus och röver och stjärter…..

OCh en sak till, jag hoppades på att slippa säga det, men man vet ju aldrig vad som kan hända. Ni sitter där övergivna på era kammare, ensamma och utan andra faciliteter än en färgskärm och en snabb uppkoppling. Ge fan i att porrsurfa och försöka grinda samtidigt. Det inverkar mycket menligt på ert spel. Dessutom är det ohyfsat mot era motspelare. Och har ni ändå fastnat där; berätta det inte för mig. Jag vill leva i villfarelsen att mina motspelare är påklädda OCH fokuserande. Jag vill inte förlora pengarna mot ett avklätt pervo som bara spelar med en hand.

Bäst är att hålla dig borta från sånt. Det enda som behövs för att tillfredställa en pokerspelare är en bra hand

POKER & THE SE7EN DEADLY SINS IV - HÖGMOD

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/poker-the-se7en-deadly-sins-iv-hogmod/trackback/

Ja, här är det jäklar i min lilla låda bara att börja lista. Man måste ju tejpa för ögon och öron med gaffatejp och låsa in sig i bastun hemmavid för att inte råka på en pokerspelare som drabbats av högmodets högerslägga. Visst, var du grek och kalla det för hybris, men lik fan är det bara ett annat namn på storhetsvansinne.

Den här texten skulle lika gärna kunna vara döpt till “En liten blogg om Ken Lennaard”, eller varför inte “Being Phil Hellmuth?”. Dessa två upptågsmakare är väl de som främst förknippas med en självbild bortom fattningsgränsen. Sanningen att säga är det dock enormt mer utbrett än så. Då tänker jag inte på storkäftar som Mike the Mouth eller Tony G, som gjort det till en gimmick, utan när sjukdomsbilden är sådan att patienten helt saknar självinsikt.

“Jag startar den här pokersajten för att jag vet vad pokerspelare vill ha”

Ni känner igen den här typen av uttalanden. Hur många professionella spelare är det inte som sitter med pajjiga, konkursmässiga sajter och önskar sig tillbaka till tiden då de gjorde nåt de faktiskt var bra på? Vad de inte inser är att de måhända vet vad en highstakesspelare vill ha, men de har dålig koll på vad den stora bulken av smallstejkare söker.

Till detta kommer att svenska tidningar efterfrågar pokerskribenter utifrån deras namnkunnighet, vilket i förlängningen handlar om spelskicklighet. Följaktligen svämmas vi över av en flod av usla texter. Kvällstidningarna tar in en mängd rätt mediokra krönikörer (Okej, några är bra. Enstaka är riktigt bra). En del pokerskolor är pinsamt dåliga. Sämst av allt är dock de inköpta internationella reportagen. Aftonbladets världsmästarkrönikor var så dåliga att det borde vara kriminellt att betala för dem.

Och allt detta beror av att bra pokerspelare inte förstår att de kanske inte är så jävla flyhänta på nåt annat än att sitta still och spela kort.

En pokerspelare med en sajt är som en bra lärare som blivit en dålig rektor. Eller företaget som tog den bästa säljaren och gjorde en dålig försäljningschef av. Det värsta med högmodet hos pokerspelare är nämligen inte att det tenderar att göra dem broke and bankrutt. Nej, det är att det resulterar i ett omdöme som drabbar oss andra i form av pajjiga sajter, usla krönikor och andra hål-i-huvet-aktiviteter.

Poker & The Se7en Deadly Sins III - GIRIGHET

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/poker-the-se7en-deadly-sins-iii-girighet/trackback/

Det finns människor som även i modern tid skapat odödliga uttryck. Uttryck som blivit så stora, så etablerade, att ajälva myntaren knappt kan claima uttrycket längre. “Äh, det där var han bara en i mängden som sa” Trots att just denna enskilda individ var den förste som använde uttrycket i ett officiellt sammanhang.

Ett klassiskt exempel är Neil Youngs textrad “It’s better to burn out than fade away”, från låten “Hey hey, my my”. En textrad som i sig skulle kunna vara en snabbkurs i turneringspoker. Tänk att kunna säga att “jag uppfann den onelinern.

Eller Ian Durys kanske ännu coolare “Sex Drugs and Rock’n’Roll”. Man vaddå, hävdar kanske vän av ordning, det är ju ett vedertaget begrepp?! Jo visst, NU är det ju det. Men Ian Dury var först.

En annan strof ur en låt som har potential för odödlighet är Abbas “It’s a rich mans world”. En kort, koncis och total oomkullrunkelig definition av varför Girigheten är en effektiv och skrupellös dödssynd. Och kanske den mest obehagliga.

Det är de rika människornas värld. Om inte allt, så kan i alla fall det mesta köpas för pengar. Bara summan är tillräckligt hög. Det innebär också att väldigt många är beredda att sälja både sig själva och moral och ideal, för tillräckligt många nollor bakom värdetalet.

Om - jag är fortfarande bortom allt rimligt tvivel övertygad om det inte är så - det skulle existera en utbredd riggkonspiration, är girigheten enkom den bakomliggande orsaken.

Girighet är orsaken till att människor funderar på att borra hål i taken på hotell. Girighet är ofta orsaken till rävspelet och smutskastningen inom pokern. Girighet är ofta den bakomliggande faktorn till de två föregående dödssynderna i min lilla serie.

Girighet….äh, skrev jag inte om girigheten nyligen?….i vilket fall, girigheten är en av de smutsigaste och fulaste sjukdomarna som drabbar vårt samhälle.

Jag sade härom dagen att frosseriet är den dödssynd du skall undvika om du bara väljer en. Det må vara hänt; jag går dock hellre under av frosseri än av girighet.

Min communitykollega, den lysande skribenten Fairgrove konstaterade både cyniskt och mycket, mycket träffsäkert:
“Det ligger liksom i själva pokerns natur att man ska försöka ta de andras pengar, men ska man vara ärlig så är inte det någon särskilt attraktiv egenskap”

Ask yourself, punk, “Do I feel lucky today?” När du gjort det kan du fråga dig om du spelar för underhållningen, brödfödan eller för att mycket vill ha mer.

De flesta av oss, kommer inte att gå över de riktigt svarta trösklarna, in i mörket. En sak vill jag emellertid påpeka, har du gjort det, finns det ingen väg tillbaka.

Ärligt förtjänade pengar är inte smutsiga. Oärliga pengar är Ebola för din moral. Oundviklig utplåning.