Pokeråret 2009 som jag skriver historien

2 kommentarer » http://valterego.se/blog/pokeraret-2009-som-jag-skriver-historien/trackback/

PROLOG

Som jag berörde en smula lyckades jag under dygnets första timmar dra på mig en hyggligt ofräsch matförgiftning. Magen ville välja krigsstigen, jag bättringsvägen, och lyckligtvis verkar det något dygn senare som om det är mitt stigfinnande som segrat. Nu sitter jag nedslängd i soffan, framför en sproillans ny plasma-TV och tittar på någon lokalsändning av stadens stolthet GoGetters. Bra jävla grejjer för er som gillar old school rockabilly. I do.

Nåväl, nu var det en årskrönika jag skulle knacka ihop. Skulle jag summera mitt pokerår 2009 i ett ord skulle det tveklöst bli: “vänner”. Får jag använda två broderar jag ut mig till “Nya vänner”. Nu är det väl inte så det ska gå till, utan jag ska skriva lite om Isildur1 (Med TonyGs uttalande om att han kommer att stejka killen förklarar det rätt mycket om senaste tidens scoop. WP!), om Ivey, om Sumpas, om WSOP etc. Well, fuck that. Been there, other men (and women) did that.  Eller förresten, Sumpas kommer jag nämna. Men mer ur mitt perspektiv. Detta är nämligen inte bara ett retrospektiv, utan ett egospektiv. Den mer allmänna biten om vad som hänt i pokervärlden skrev jag härom veckan för Poker.se-magasinets räkning. Länk kommer här så fort PDF:en läggs ut.

Okej, då kör vi.

WHERE EVERYBODY KNOWS YOUR NAME….

Jag börjar med det där med vännerna. Det är nämligen så, att Pokeråret 2009 för mig var ett år då jag fick många nya bekantskaper, och de som sitter kvar främst är så klart de som jag fick förmånen att träffa i verkliga livet. Några som bara swischade förbi som ett glatt möte, andra som lämnade mer bestående intryck. Klart är dock att den absoluta merparten var riktigt angenäma upplevelser att i större eller mindre utsträckning få stifta bekantskap med. Jag kommer garanterat att missa några om jag ska försöka lista alla, men jag ska försöka att lyfta fram några stycken som brunnit som klarare fyrar i min resa genom livet, bland de jag träffade för första gången föregående år.

Zenta, min gamle sajberbekant från Prosharks, visade sig vara en man med ett lika stort hjärta som jag hade gissat. En vänskap jag gärna bär med mig ett tag till. Jag hoppas att du får mer av din rättmättiga beskärda del av lycka i livet, än du fick av 2009.

Hygglo. En man som gör skäl för sitt namn. Synd att du inte följde oss till Tallinn. We’ll meet again.

JM_J. Jag kan tycka att det är synd att du har reducerats till “Bombkillen” i en del sammanhang. Vi som träffat dig vet att du är en rolig, ödmjuk och intelligent kille. Men visst, bombhistorien var så klart något av en ögonbrynshöjare i Pokersverige. Du kan som få andra skapa uppmärksamhet, det får man också kreditera dig för.

Ängeln. En man med ett stort hjärta, både för pokern och för människor. Jag är glad att jag fått förmånen att lära känna dig, Jocke! Jag hoppas du vet att jag önskar dig och fru Ängel all möjlig lycka i framtiden. Är det något jag kan göra för er, så har ni mig till hundra procents tillgänglighet. Du har numret. För er som inte känner Ängeln rekommenderar jag ett besök till pokerklubben Engeln.

Aaron Axelsson. Jorå, jag vet att det finns tvivlare, men jag tror fortfarande på Aarons intentioner för Svenska pokerförbundet. Sen tycker jag att även denna styrelse har en del att jobba med när det gäller kommunikationen. Upp med fler kort på bordet! I vilket fall, nu var det Aaron och inte Svepof jag främst tänkte prata om. Aaron är en rak kille med schyssta åsikter och en trevlig attityd.

Illvillja. Okej, vi har ju redan konstaterat att vi står rätt långt från varandra politiskt, men what the heck. Du är en jävligt skön kille, Per, och rätt ofta blir jag både förundrat och imponerad hur du kan ha en sån jäkla positiv inställning till andra människor och till din omgivning.

Sist, men verkligen inte minst, ett gäng som står mig väldigt, väldigt nära med tanke på hur lite tid vi faktiskt tillbringat ihop. Tallinngänget, med vilka jag genomförde en riktigt schysst luciaweekend med. Gissa var, Sherlocks? Kan rekommendera ett besök på Superweekend. Anyway: MikeTime, Crappy, Omalley,  Juggler, Schneidarn, Skanke, JohnH, Torax, Lisa, Jennez, Miata, och TF. Ni är förbannat bra vänner. Varje gång jag inbillar mig att pokervärlden är ytlig tänker jag påminna mig om att pokern förenat oss.

Och en sak till, kepsjäveln i brevlådan värmde så in i helvete i hjärtat

Bland de som jag satt upp på listan över förhoppningsfulla träffar för 2010 som jag ännu inte mött IRL finns i bland annat Schoolbook, Pingvinen, och inte minst David som jag stångas med online varje måndag om erbjudanden och formuleringar Ni är dock fler, och dessutom lär det tillkomma en del jag inte visste att jag skulle träffa.

OLA - EN PERSONLIGHET

Så här skrev jag förra året om ett pris som delades ut:

“I år tippar jag att det står mellan Vegas Groups VD Lasse Kollind och nämnde Brandborn. Något säger mig att den förstnämnde gärna tar emot priset och den andre är glad om han slipper. Det i sig kan nog vara tillräckligt för att fälla utslaget på vem som kommer att få det. För att helgardera mig slänger jag in Micke Norinder som en outsider. För övrigt håller jag med Roffe om att vi är alldeles för lättlurade.”

Jag är hyggligt nöjd att jag till slut kammade mig och inte gick dit, att en av mina hästar höll i gissningen. Ska jag gissa även i år, tror jag att grälet om att gå och inte gå fortsätter, att Ola inte får det då han redan fått det, och att det om det inte delas ut till någon som redan fått det, kommer att bli en batalj mellan Lasse Kollind, Lina Olofsson, och….Micke Norinder som outsider.

Ola, du är för övrigt en stor personlighet, men det behövs det inget pris för att avgöra.

VALTEREGO AWARDS

Årets pokerskribent, är vad folk än tycker, och som Roffe redan skrivit, Dybban. Han är en briljant skribent både till innehåll och språklig hantering, och dessutom är han hygglig kortspelare. Grattis till Sverigerankingen, min vän! Nu kan du även lägga en Valterego Award som årets bästa pokerrelaterade blogg till handlingarna. Runnerup får sägas vara Peter Eichhardt. Bästa icke pokerrelaterade blogg utnämner jag Fashings Eskapader till. Visst, han har berört poker, men bloggen är fanimig ingen pokerblogg, och den blir inte sämre för det. Snarare tvärtom. Kul som fan, lärorik och tankeväckande.

VALTEREGO INVITATIONAL

Jag hann med en Valterego Invitational även 2009, innan jag tills vidare lade ned evenemanget. Min gamle vän Niqlas plockade hem turren. På tre spelade V.I. har han nu en förstaplats, en andraplats (efter deal med Karin), och så åter en förstaplats. Jag har träffat många bra spelare under mina år jag hållit på med poker, men Niqlas är tamigtusan en av de bästa. En av de stora förmågorna en pokerspelare bör besitta är självinsikt och total förståelse för sina egna begränsningar, och få jag har mött har som Niqlas utnyttjat sina skillz så fullkomligt. Du är en av få jag verkligen blivit riktigt, riktigt impad av i Pokersverige.

INTERVJUER

Jag hann med några även 2009. Mitt mål var en i månaden, totalt 12 stycken. Jag hann med en tredjedel. Tre liveintervjuer: Nebuchad, Nalle och Björn Isberg. Sedan intervjuade jag även Kristoffer Thorsson på telefon. Att göra intervjuer är alltid lika roligt, och speciellt intressant blir det när man kommer in på områden och ämnen som man känner här berörts flyktigt eller inte alls tidigare. Tack ni som ställt upp hittills, jag är riktigt nöjd med allihop, och hoppas att ni också är det.

Dessutom fick jag god hjälp av Jello och William Thorson med en artikel om Isildur, där dessa herrar i intervjuer använde sina kunskaper till att analysa fenomenet Isildur. Intressant och underhållande som fan. Tack för hjälpen!

Av naturliga skäl kommer intervjuerna 2010 huvudsakligen publiceras på Poker.se. Har Du några speciella önskemål om vem du vill se som offer? Hör av dig och hjälp mig med uppslag!

IT’S ONLY ROCK’N’ROLL…

…but i like it! Årets platta var tveklöst Rancids “Let The Dominoes Fall”, även om Thåström packade in några riktigt schyssta spår på bonusplattan till sin samlingsbox.

OM FRAMTIDEN VET VI INTET….

Mina förhoppningar för 2010? Well, om 2,5 vecka börjar jag på ett nytt jobb som jag tror kommer att bli hur jävla roligt som helst. Mitt mål är att göra en redan bra sida ännu bättre. I det ingår att få se lite nya platser, att få intervjua intressanta människor, och att få beskriva en värld jag fascineras av. Dessutom tror jag mitt nya liveprojekt Pokerkollo kan bli riktigt roligt.

Sen kommer jag att ta mitt eget spel en smula seriösare. Jag ska försöka utveckla mina egen coachning på nåt sätt (oroa er inte, jag är alltså den coachade), jag ska föra bok över varenda jävla spelad hand, och så ska jag väl plussa en smula också.

Framför allt vill jag emellertid få träffa ännu fler riktigt sköna människor. Det är ju Ni som gör Poker roligt.

En liten krönika om pokeråret 2008 according to Valterego

2 kommentarer » http://valterego.se/blog/en-liten-kronika-om-pokeraret-2008-according-to-valterego/trackback/

När årets sista dygn börjar nalkas känner jag att det är hög tid att försöka sammanfatta Pokeråret 2008 i några - nåja, det brukar alltid bli en del när jag väl fått upp flåset - hyggligt väl valda och i alla fall skenbart genomtänkta ord.

Även om den riktiga internationella superklonken vid de stora turrarna lös med sin frånvaro så fick vi en del fina resultat till syvende og sist. Störst på pappret utan inbördes ordning var fem prestationer vill jag påstå:

• - Tureniecs andraplats i EPT London
• - Sonnerts fjärdeplats i WSOPE vid ett av modern tids tuffaste finalbord i en större turnering
• - Stefan Mattssons andraplats i WPT Barcelona
• - Johan Storåkers andraplats i Aruba Classic
• - Christer Björins insats i WSOP

Personligen blev jag mest glad över Patrik "Coxxa" Anderssons åttondeplats i Köpenhamn och Mikael "Nezor" roséns fjärdeplats i APPT Macau. Det unnar jag dessa två ytterst trevliga killar fullt ut.

I början av mars höll staten hov på Clarion Sign i Stockholm under täckmanteln "Svenska Pokerakademien". vi var många som gick på den gubben, och de flesta av oss lär väl gå på den i år med. Min bloggkollega Johan "Indiscreet" Kretz fick - högst välförtjänt - priset som årets pokerskribent, och Jocke Geigert fick priset som årets pokerpersonlighet.  Kriterierna för att få priset var enligt Pokerakademien själva:

"Huvudsaken är att det är någon som har verkat för att uppmärksamma och utveckla pokerspelandet i Sverige under 2007".

Jag hade med Joakim i mina spekulationer inför prisutdelningen, men skrev då så här angående hans namn i diskussionen:

"Bidragen till uppmärksamhet och utveckling i år står sig inte i konkurrensen.  Däremot har jag full respekt för att han för Prosharks aktiva medlemmar erbjudit något unikt i Pokersverige, och därför av många ses som en given kandidat."

Jag vidhåller den åsikten fortfarande, och anser att två kandidater ur juryn (Dan Glimne och Peder Månsson) fyller kriterierna bättre även om de då av naturliga skäl inte var aktuella. Likaså tyckte jag att Ola Brandborn skulle varit ett bättre val, som för övrigt tackade nej till att sitta i juryn. Juryn höll uppenbarligen inte med mig. I år tippar jag att det står mellan Vegas Groups VD Lasse Kollind och nämnde Brandborn. Något säger mig att den förstnämnde gärna tar emot priset och den andre är glad om han slipper. Det i sig kan nog vara tillräckligt för att fälla utslaget på vem som kommer att få det. För att helgardera mig slänger jag in Micke Norinder som en outsider. För övrigt håller jag med Roffe om att vi är alldeles för lättlurade, men jag sväljer stoltheten och går dit och gratisäter om jag blir bjuden.

T6-historien rullade vidare under året, och började bli riktigt prekär när det visade sig att företaget hade svårt att återbetala spelarnas deponerade medel. Mycket pekade på att man inte gjort skillnad på spelarnas och investeras pengar, och när båtfan nu sjunkit utan att något brottsligt uppsåt utretts på allvar så måste man nog kunna påstå att det ser jävligt illa ut. Jag skulle gärna vilja att någon med någon som helst insyn tog lövet från munnen och snackade lite i offentlighetens ljus om historien.

Lagpokern online blev via High5Action en av årets roligaste nätupplevelser för min del. En totalt ny spelupplevelse som faktiskt gav pokern en helt ny dimension. Tyvärr tycker jag inte att det fick den uppmärksamhet och genombrott det förtjänade. Om det beror på ointresse från spelarna eller bristande arbete från ansvariga låter jag dock vara osagt. Nog inbillar jag mig att det kunnat pushats hårdare. Jag tror och hoppas dock att vi får se mer av lagpokern 2009.

Jonas Danielsson. Foto: Fredrik Ivarsson / Poker.se

Scandinavian Poker Awards hade kunnat bli en rätt så anonym tillställning om inte Jonas "Nebuchad" Danielsson något oavsiktligt hottade upp speklaklet genom att påpeka att påpeka att han tagit sitt nickname från den förste som verkligen "tog itu med judeproblemet". Kvällens konferencier Daniel Negreanu lade en lugnande filt över elden, och Jonas Danielsson kom undan med en pudel . Han höll sig sedan en tid från rubrikerna tills han råkade skriva i sin blogg att en runk sällan kommer ensam.

Prosharks gick under året från slumrande till döende. I mina ögon var det två saker som fällde skutan på allvar. Det första var en, med facit i hand, rätt graverande felsatsning på en ny design och funktionalitet som aldrig tänkte på att förankra bland de riktiga hardcoremedlemmarna. Mycket energi gick åt till att kanalisera missnöje istället för att vara konstruktiv, och från ägarnas sida fick man lägga krut på att återställa istället för att utveckla. Den andra saken var eldsjälen Joakim Geigerts avhopp. Den enda av ägarna som frontat sajten och engagerat sig i dess medlemmar på allvar. Det har pratats om en satsning på nya skribenter som skulle få någon form av ersättning, och det började riktigt, riktigt bra med fina reportage av både Aaron "Baronen" Axelsson och Helena Forsell. Sen intet.  Idag känns det som om nyhetsuppdateraren Per kämpar i ensamhet, insprängd bland mediokra intervjuer och headlinebloggar som kan läsas på minst två andra sajter.

Grebbestadsrättegången blev kulmen på en av de smutsigaste historier som blivit känd i PokerSverige, och ärligt talat kändes inte utgången jätteförvånande.

Svenska Pokerförbundet hann med två SM; ett live och ett online. Att Ola Brandborn vann det förstnämnda tycker jag var ytterst glädjande då jag ser Ola som en reko kompis, och jag unnar alltid såna framgång i livet. Vidare kan man väl konstatera att han får anses vara en av Sveriges mer framgångsrika satellitspelare. Kunde han nu ta och kamma sig och bli lite bättre på att spela de turneringar han faktiskt tar sig till så skulle det ju kunna bli en riktig solskenshistoria av det hela.

Onlinebiten blev tydligen en besvikelse rent deltagarmässigt; både förbundet och aktuell sajt fick kritik för bristande marknadsföring. Den depressionen höll nog bara i sig till dess att pokerförbundet med inte så lite skadeglädje kunde konstatera att Svenska Spel inte ens lyckades slutföra sitt nätmästerskap utan fick göra någon sorts semiorättvis utbetalning av medlen. Man hade till och med fräckheten att behålla rejken. Några veckor senare meddelade regeringens utredare Jan Nyrén i den omtalade spelutredningen att med de direktiv han fått från högre ort så var staten fortfarande bäst lämpade att arrangera pokerspel om pengar. Inget större ont om Nyrén egentligen, även om jag tycker att det luktade hafsjobb i researchen kring livepoker, men med de direktiv han fick så känns hela produkten som en papperstiger. Gör om, gör rätt.

Russ Hamiltons storhet visade sig vara mer påtaglig som girigt arsel än som rent fysisk uppenbarelse. Den forne världsmästaren var en av hjärnorna bakom Ultimate Bet-skandalen. Jävla dåre.

Inte ett dugg pokerrelaterat, men Broder Daniel-gitarristen Anders Göthbergs självmord berörde mig djupare än någon händelse i pokervärlden.

Visst jävlar, det var det där med Årets branschpajas också. Jag har nog bestämt mig för någon form av devis, som jag stulit för ändamålet: "Vill man ha priset, så är man antagligen inte lämpad". Det diskar några av de verkliga guldfavoriterna. I år blir det istället företaget MiniMedia som från djupet av mitt hjärta får utmärkelsen, med motiveringen:

"För att de på ett nästan övernaturligt sätt tagit pokerjournalistiken, en redan från början tämligen medioker företeelse, till helt nya bottennivåer. Genom att referera till gammal skåpmat och koka soppa på diverse blogginlägg och ointressanta kvasihändelser skapar de en helt egen kurrekurreduttö som parallellvärld till den verkliga pokerscenen. Alltsammans med en svenska som inte skulle släppas igenom i något annat journalistiskt sammanhang i rikspressen".

Grattis!

Jag vill också passa på att dela ut två utmärkelser till. Den första Valterego Awarden, för  "årets bästa Icke pokerrelaterade blogg, går till signaturen Vilse och hans briljanta betraktelser bakom utlåningsdisken på ett svenskt småstadsbibliotek på bloggen vilseblandbokhyllorna . Den andra Valterego Awarden, för  "årets bästa pokerrelaterade blogg, går till sillidillen.com . Motiveringar till utmärkelserna hittar ni på min länksida .

WSOP blev för andra året på raken ett fet jävla besvikelse ur svensk synvinkel. Förutom Björin var det inte mycket i resultatväg som intresserade mig. Dessutom lyckades man göra finalbordet om möjligt än mer ointressant genom att flytta på det. Ett plus dock att en skandinav vann, och att Demidov stod för någon sorts bragd i och med en andraplats i main event, och en tredjeplats i WSOPE. Sen blev det en storm i ett vattenglas för att Scott Nguyen drabbades av taskigt ölsinne i "genlemannasporten" poker.

Stanislav Alehkin. Foto: Fredrik Ivarsson / Poker.se

WSOPE , ja. Det var årets coolaste pokerhändelse. Finalbordet var dramaturgiskt perfekt, och det var fascinerande att iaktta en uppenbart skakad Juanda ta sig igenom Alekhins benhårda taktik.

Själv då? Jo, det har varit förbannat kul även pokermässigt.

2008 var året då jag faktiskt på allvar började lystra till goda råd (vad gäller pokerspelande, i övrigt så lär jag mig fortfarande bara genom fatala misstag), och nyttjade en del coachning i mitt egna spel. Även om jag spelat alldeles för lite tycker jag ändå att det gett skapliga resultat. Jag planerar att utveckla det ytterligare under kommande år, då även min vän Niqlas lovat att bistå med råd och dåd. Det är aldrig fel att fler än en att luta sig mot.

Homegamegänget har tuffat på, allt för sporadiskt men med samma spelglädje, några har kommit, någon har gått. Några inhopp i andra gäng. En pokerkryssning i början av året, och mot slutet av året fick jag leka proffs på Pokerfinnkampen i PokerTimes färger. Det var en underhållande upplevelse. Två självbetitlade invitationalturneringar hemma hos mig med suveränt trevligt klientel. Jag vågar påstå att det är svårt att få trevligare sällskap vid ett pokerbord någon annanstans i mälardalen

Jag har gjort elva intervjuer i år, med varierat resultat. Jag är över lag nöjd med samliga men vissa blev klart bättre än andra. Jag kommer att fortsätta med min serie under 2009, och har en del namn klara redan. Personer som kommer att dyka upp i början av året är Peter "Nalle" Hedlund, Björn Isberg och Gusten Sjöberg. Kriterierna för att de ska vara i målgruppen är egentligen bara att de ska ha pokeranknytning och jag ska vara nyfiken på dem som personer.

Jag har fått ynnesten att träffa några människor i verkliga livet som jag tidigare bara känt som ett namn på en skärm, och som visat sig vara om möjligt ännu trevligare så än virtuellt. Jag har också några människor som jag har en regelbunden kontakt med som jag ännu inte träffat, men det står högt på min priolista att ändra på det.

För er som läste min allegori om min fordonspark så har min far nu erbjudit mig en hyggligt välvårdad Volvo V70  med ett par år på nacken, mot Atosen. Han ska ändå bara åka fram och tillbaka till jobbet i den. Tack för den.

Stort tack till er som förtjänar det.

Åsså ett litet tillägg. Tänkte lista några andra årskrönikor som jag tycker är läsvärda nedan. Jag håller mig till bloggare, och skiter följaktligen i "riktiga" skribenter.

LappRoffe

Indiscreet

Sillidillen

Exit Jul. Enter mellandagslimbo

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/exit-jul-enter-mellandagslimbo/trackback/

En tämligen rolig höna av en fjäder har inträffat för mig den senaste tiden. I samband med en text jag korrläste åt en vän ifrågasatte - nåja, jag ställde i alla fall frågan, om än inte speciellt kritiskt - jag ett påstått medlemsskap i en ideell förening av hobbykaraktär. I samband med detta erkände jag också faktumet att jag under en tid i mina ungdoms- slash barndomsår faktiskt var betalande medlem i Örebro akvarieklubb. Det är inget man får ligga på (när man är tio, elva så är man emellertid nöjd om man får anses var lite tuff; ligga kommer i fokus långt senare. Å andra sidan så är medlemskap i en akvarieklubb än mindre på pluskontot när man är elva än när man är 34.). 

Sagt och gjort, jag tänkte inte mer på detta, innan en annan bekant påtalar att han införskaffat ett akvarium, och undrar nu om jag har några goda råd. Jag säger att jag ska fundera på saken, och berättar i samband med detta att jag var medlem i akvarieklubben i Örebro. “Jo, jag har hört det”, säger han då. What?!? Nu har alltså ryktet börjat gå att jag är en fena - ursäkta gôtlaborskan - på akvariefiskar. Och allt bara för att jag berättade en anekdot om en faktor på minuskontot på min ragg-CV. Nåväl, det är väl bara att hålla masken och spela med, och hoppas att de inte upptäcker att jag är en fejk.

Andra organisationer jag varit medlem i som man inte flashar med i barkön: en rollspelsförening, en samfällighetsförening (revisorssuppleant), Svenska Kyrkans Unga, ett kyrkoråd, ett elevråd, en musikförening, Scouterna, Unga Örnar, Verdandi, En pingisförening, en orienteringsklubb, en träslöjdsstudiecirkel. Jag har säkert glömt ett par på vägen. Jo förresten, jag har också varit medlem i ett par kampsportklubbar. Det hade varit coolt om jag inte varit bortom det rimligas gräns talanglös i detta.

Jaha, ja. Vi överlevde den här julen också. Jag ställde upp som tomte i två andra hem och gästspelade. Det första gick bra, och de två killarna på fyra och fem år var lyriska. I det andra hemmet var det fyra barn mellan 11 och 15 år, och där handlade det mest om att de skulle lista ut vilken dåre som tomtade i år. Den föreställningen gick bra tills en av kvinnorna i huset råkade tända eld på håret, vilket gjorde resten av showen något improviserad. Julen i stort gick bra. Mat, släkt, paket. Glada barn. En kort tripp till syrran i Borlänge. Det sedvanliga besserwissermötet i random frågespel mellan mig och farsan och andra hugade. I år avgick systern och hennes tolvåriga son med segern i spelet Retro. Bitter och orättvis förlust, men ett jävligt underhållande spel.

Vidare har jag nu sett “Allt flyter” och “Mamma mia” och borde väl foga in dem i årskrönikan. Får se om jag ids. Den första var skaplig, den andra sög. Dessutom vill jag medge att jag glömde Johnossis platta som var bra om än en besvikelse jämfört med debuten som kom för några år sedan.

Inom kort kommer resten av årskrönikan. Då finns det till och med en sportmössa att jag skriver något om poker.

Uppdateringar på bloggen

Inga kommentarer » http://valterego.se/blog/uppdateringar-pa-bloggen/trackback/

Jag kommer på nya saker som borde vara med i en årskrönika hela tiden. Det gör att jag accepterar att mina texter om året 2008 aldrig kommer att vara färdiga, utan utvecklas hela tiden. Krönikan om populärkulturen är nu uppdaterad med lite fler skivor värda att uppmärksamma, samt en film jag missade att pådyvla er.

Vidare har jag lagt upp lite nya foton under gallerifliken. Kommer att fortsätta uppdatera under mellandagarna.

Valterego sammanfattar 2008 Del I - Populärkulturen

6 kommentarer » http://valterego.se/blog/valterego-sammanfattar-2008-del-i-popularkulturen/trackback/

“Counting all the assholes in the room
Well I´m definitely not alone, well I´m not alone
You´re a lier, you´re a cheater, you´re fool
Well that´s just like me and I know you too
Mr. Perfect don´t exist, my little friend
And I tell you it again, and I do it again”
-Volbeat, “Still Counting”

SKIVA
En av årets trevligaste nya bekantskaper var det danska rockbandet Volbeat. En sympatisk musikalisk anrättning med väl avvägda delar metal, country och punk. Jag har aldrig varit hemma hos Michael Poulsen, sångare i bandet, men det känns inte som någon högoddsare att gissa att både Metallica, Danzig, Social Distortion, Johnny Cash och den store Hank Williams återfinns i hans skivsamling. Guitar Gangsters & Cadillac Blood kan vara årets skiva.

Årets tråkigaste var nog The Hellacopters tack och adjö, som förvisso gick hand i hand med en skiva som inte gick av för hackor. Head Off var ett värdigt avsked utan att vara något extraordinärt.

Första gången jag hörde Hästpojken blev jag totalt jävla tagen. Caligula är en sån där struck-by-lightning-singel, och albumdebuten är får väl nån sorts rookiepris i min bok.

The Killers imponerade som vanligt, och Humans är årets singel. Ibland är pompös arenarock fantastisk.

Håkan Hellströms platta var förvånansvärt bra. Låten Zigenarliv Dreamin gav sköna vibbar av Wilmer X at their best.

Andra släpp värda att uppmärksamma från i år är Millencolins “Machine 15″, In Flames “A Sense of Purpose”, samt Tysta Mari, “Tjugo minuter över tre”.

FILM
Jag tycker att det har varit ett rätt sunkigt filmår, men i brist på konkurrens så står Tomas Alfredssons filmatisering av John Ajvide Lindqvists fullkomligt jävla magnifika roman Låt den rätte komma in sig väldigt, väldigt bra i konkurrensen. Detta trots att filmen nog mår bäst om man inte läst boken in (som oftast alltså).

Bröderna Coens Burn After Reading kan vara det bästa de gjort. Ett jävligt roligt och skruvat manus, och inte alls så pretto som de riskerar att vara emellanåt. Att alla karaktärer dessutom är rätt osympatiska loosers gör det hela bara ännu roligare. Mycket sevärd, men något säger mig att jag glömt den om någon månad eller två.

TV
Fringe fick oförtjänt mycket skit i jämförelsen med succéer som Lost och Arkiv X. Visst, ibland blir det lite väl mycket buskisvarning, speciellt i dialogerna mellan John Noble och Joshua Jackson, men fortfarande är det en jävligt bra story för oss som gillar twilight Zone-dramaturgi. Dessutom gör Jackson en habil insats. Jag förvånas av att fler inte ser hans storhet. Den lös igenom redan i mediokra US-teen-serien Dawsons Creek.

Jag hade stora förväntningar på Morgonsoffan, med de namnen i ryggen. Tyvärr var programmet lite väl svajigt för sitt eget bästa, även om höjdpunkterna var jävligt roliga. Bland dessa kan nämnas mannen som fastnat i ett desperat utseende, samt vinprovaren André. Dessutom var Karsten, psychic medium, en av årets elakaste och roligaste satirer. Modern white trash-tv i ett nötskal.

De kallar oss artister lyckades på ett väldigt ovanligt sätt att krypa väldigt, väldigt nära sina intervjuobjekt, och vissa varma porträtt av vanliga människor. Speciellt berörd blev jag av Petter och hans vardag med att stressa till dagis med termobyxor han glömt hemma, och Nina Perssons nya liv i Harlem.

FOTO: Volbeat.dk

EDIT: Årskrönikor som denna blir aldrig färdiga. Jag adderar saker efter hand jag kommer på dem.