Kapitel I – I vilken vår hjälte sitter och snyftar i losers lounge, bittert utdragen på turn av ett högre set än det egna floppade.

Kukars skymning. Så kan vi väl bäst beskriva de tankar som snurrar genom kroppen.  Eller nja, att jag skulle ut innan pengarna var redan statistiskt säkerställt, det var bara frågan om när och hur. Var hade redan på något sjutal meter när redan konstaterats.

Jag, Indiscreet, hans kollega T samt den dynamiska duon theadmin och lille stridsvagnen har tagit oss till MikeTimes i Sverige tämligen unika klubblokal, några mil utanför Örebro, utkastat på Närkeslätten. Mike har gjort en utbyggnad på sitt garage, stor nog att rymma tre pokerbord, en liten loungehörna, en turneringsledardisk samt en luftkylare som får arbeta jävel under kvällen. 25 personer i lokalen kräver nämligen sin tribut av temperaturen, och det blir snabbt djävulskt varmt härinne.

Konceptet är en rätt basic story. Ett inköp på 500+60 ger 12 000 i marker. 300 spänn till kan valfritt spenderas på antingen en rebuy när stacken krupit ner under hälften av vad man börjat kvällen med, eller en addon efter fyra perioder. Strukturen är i mina ögon långsam och spelvänlig, och även om jag bara känner en tredjedel av församlingen, är stämningen glad och vänskaplig.

Mike har som en liten lära-känna-övning arrangerat en liten musiktävlning som sammankomsten inleds med. Jag har ett visst rykte av att ha koll på musik, men om det är sant eller ej visade i alla fall sig inte den här gången. Vårt lag kom sist. Ingen skugga över Mike, quizet var precis som kvällen so far ett sympatiskt drag.

En av de stora uppsidorna med livepoker är alla människor man träffar, och inte minst de osannolika ställena man ibland hamnar på. Hur ofta går man ut från ett bord i en fullt utrustad turnerningslokal för en pisspaus, och står och urinerar blickandes över en äng i solnedgång med ett hönshus några meter åt höger? Mike, jag gillar dig. Därför kan jag ärligen medge ett sånt styng av avund att det nästan tar sig en fysisk smärta när jag sitter här. Om nån av alla tomtar som läser den här bloggen är den riktige tomten önskar jag mig härmed en egen pokerklubb på vischan.

Själva turneringen var en simpel historia för undertecknads del. Jag var ute efter 3 timmars spel. Dessförinnan hade jag fått in markerna med ett öppet stegdrag och överkort. Får syn av samma stegdrag, med sämre överkort. Sen får jag in stacken med esskung i färg. Syn av damer, som fick stå. Bara att göra återköpet alltså.

”Jamen,  hur många stora mörkar hade du i stacken då om du ställer?”, undrade Indi, uppenbart fundersam över mitt drag. Jag räknade inte. Två steg till höger om mig hade jag en dam som med framgång körde approachen ”full tjej”. Inget ont om henne, hon var både ödmjuk och trevlig, men hon hade avsevärt bättre koll än vad hon ville ge sken av. Dock spelade hon tämligen löst, och de tre händerna jag referade till var alla gentemot henne. Jag skulle nog spela i stort sett likadant alla dagar i veckan, om det var mot just henne.

Anyhow, jag är ute och det är inte hon. Hon är en möjlig chipledare i skrivande stund. Det kanske säger nåt att jag sitter där jag sitter nu, och hon där hon sitter.

Jag återkommer med utförligare rapport när jag har något nytt att berätta om kvällen.