Valterego

september 2008

Frånvaro

Hoppla hoppla. Inte kunde jag tro att min småelaka gliring till Micke Norinder skulle få så stora konsekvenser. Själv trodde jag att både läsarna i allmänhet och Micke Norinder i synnerhet kunde se det roliga i inlägget. Micke anser att jag anklagat honom för "datafusk". Själv anser jag att jag i värsta fall insinuerat att han KAN ha skrivit ett anonymt inlägg om sin egen förträfflighet. Till och med om jag hade haft vattentäta bevis tycker jag inte det hade varit så allvarligt.

Micke tog tydligen – tyvärr – illa vid sig, och skrev en blogg som du hittar här.

Den innehöll blandade påhopp och personangrepp. Egentligen inget att gå till mamma och grina för, däremot ställer jag mig lite frågande till det något plumpa skämtet om en arrangerad olycka:

"Kanske kan bokjäveln bli värd något den dag han "halkar" på gatan. Många författare säljer som bäst efteråt..heheheh  HALLÅÅÅÅ… Detta skall vara ett skämt… Faan va rolig jag är… "

Ställ det uttalandet i relation till Mickes senaste inlägg på min blogg, som lyder så här:

"Postat av: MIcke Norinder

Du har inte anklagat utan bara påpekat ett roligt sammanträffande?????

Du är en större idiot än jag trodde. Mycket större.

Men nu är stenen i rullning Erik, vi får se om du kan stoppa den eller om du kommer att bli "mosad"…

/// Micke Norinder"

Jag lägger ner det här nu för någon tid, lång eller kort. Timeout är ett skitlöjligt ord så vi kan väl kalla det firvillig frånvaro på obestämd tid. Jag kan inte påstå att jag är så där jätterädd, men när saker och ting börjar övergå till diverse hot  känner jag att det inte är värt det längre. Om Micke då känner att att han vunnit genom att skrämma bort folk som kritiserar eller ifrågasätter honom så är det bara att gratulera. Hoppas Unibet också känner att det var en viktig seger.

BAD_IP

Det här med slump och Ip-kontroller är ju två fenomen som diskuterats frekvent på svenska pokerforum och bloggar. Likaså fenomenet med anonymitet i allmänhet, och anonyma forumråttor i synnerhet. Själv blev jag lite nyfiken på de så kallade anonyma råttorna på min egen blogg, och började titta lite på vad det var för fenomen som dolde sig bakom ip-numren som lagrades på mina kommentarer (och nej, jag kommer inte att lämna ut några ip-nummer till någon annan)

Så här förklarar Wikipedia begreppet IP-nummer:

"En IP-adress, IP-nummer (en. Internet Protocol address) är en unik adress som vissa elektroniska maskiner för närvarande använder för att identifiera och kommunicera med varandra på ett datornätverk med hjälp av Internet Protocol-standarden (IP)-i lekmannatermer, en dators adress. "

Nåväl, det var väl egentligen inga konstigheter. Förutom ett väldigt, väldigt spännande sammanträffande. De anonyma forumråttornas störste fiende, Micke Norinder, la in några inlägg på min blogg under sin  tid i Las Vegas. Sålunda taggas hans inlägg med ett amerikanskt IP-nummer. Alla inlägg med samma IP-nummer. Så långt inga konstigheter.
 
Det intressanta i historien hände exakt ett dygn innan Mickes första inlägg, då det anonyma nicket "Peter" lägger in följande inlägg i kommentaren under intervjun med Micke norinder:

"Kanon intervju, den bästa du gjort.

Micke är inte bara bäst i sverige på poker han är ju en helskön kille oxå."

Det var inte bara så att även detta var en amerikansk IP-adress. Det var så jävla fantastiskt att denna anonyma kille hade EXAKT samma IP-nummer som killen som alltid skriver under eget namn, Micke Norinder,  ett dygn senare satt på. Någon som är lite intelligent kan väl förklara oddsen för det?

Ny intervju

är nu utlagd på http://valterego.blogg.se/pokerintervjuer denna gång är det Martin De Knijff.

Smaklig spis.

//Big E

I gruvan

sitter nu och har fått arslet ur vagnen, och arbetar febrilt med intervjun med Kniven. I morgon har jag lovat mina korrläsare ett utkast. Den som vill läsa en intervju som verkligen handlar om internationell poker i allmänhet, och turneringspoker i synnerhet ska läsa den.

När den är skickad på korr ska jag pressa fram några nya kapitel på Wellplayed. Jag har skissat djupare på synopsis för ett antal kapitel framöver, så det är på gång. Bara det att jag just nu prioriterar le intervju.

Voulez vouz.

Och pokern går bra?

Nej, det kan jag inte påstå. Tyckte jag var inne i ett rätt bra streak i Omaha High/Low cashgame som jag börjat fulpula lite med på låga nivåer. Efter en mindre tilt igår så har jag bestämt mig för att återgå till ursprungsspåret med NLH MTT igen. Spelade två 180-manna på Stars. Det blev en 20:e och 21:a-plats om jag minns rätt, så det var väl mer eller mindre bubbelvarning på det.

Nåja, begärde iaf ut handhistoriken och skickade iväg till coachen för dom. Tyckte själv att jag spelade rätt habilt, nu återstår att se om han också tyckte det.

Annars är väl den roligaste pokernyheten i familjen att frun varit iväg på homegame i fredags. Jag gav henne en fyrtiofem sekunders crash course som i princip gick ut på att hon skulle spela tajt och aggressivt. En del av mina råd förvrängdes å det grövsta. Till exempel så sa hon att hon hade spelat any two som var i färg. Det var efter att jag försökte förklara att man kunde kasta in lite suited connectors i rangen. Sen hade hon också tillagt att det var svårt att veta hur man skulle göra med säg Dam och tre. Jag hade ju sagt att i mindre sällskap var två höga helt okej generellt, så hon tyckte att ett halvhögt borde väl var hyggligt då.

Nåväl, hon är i alla fall en upplevelse rikare, och tillika numera också head of mat and tilltugg på nästa Valterego Invitational. Det blir numera alltså ett familjärt arrangemang. Det bådar gott.

Ögonblicksbilder från eftermiddagen

Jag har, som jag inte helt utan tillfredställan tidigare berättat, köpt mig ett Xbox 360. Idag hade den tolvårige systersonen lyckats tjata sig till att få spela Call of Duty 4 på nämnda spel, trots moderns - min storasyrra – skepsis.  Spelet är, om man är det minsta intresserad av så kallade videospel med actionbetoning, helt jävla fantastiskt. Speciellt då om man spelar i multiplayer, mot andra spelare på internet. Vilket  nevön just nu gjorde.

Nåväl, när han sitter där och är mitt inne i en tät och hård uppgörelse kommer den skeptiske modern in i rummet tillsammans med svägerskan (min fru). Pojkens far och jag sitter redan och kommenterar sonens taktik och strategi i sin militära debut. 

"Har du kommit på än varför spelet är från sexton år?", frågar modern medan hon med viss avsmak betraktar det hyggligt realistiska våldet på skärmen.

"Jag har lärt mig hur man använder kniven", säger sonen stolt medan han med en svepande rörelse med närstridsvapnet gör sig av med ännu en motspelare. Oklart om det är ett svar på hennes fråga. 

"Varför spelar du det här? Drömmer du om att vara soldat?" Säger min fru misstroget med adress mig.

"Drömmer du om att vara prostituerad när du tittar på Pretty Woman?" replikerar jag.

"Jag gillar väl inte Pretty Woman" säger hon.

"shit the same", säger jag, "det är principen med ditt dumma exempel. Drömmer du om att vara en ensamstående bibliotekarie när du tittarpå "You got mail"?

Då får hon nåt drömskt i blicken, och jag har förlorat slaget, men möjligen inte kriget.

Om Dan Glimne och andra bloggare

På Pokerforum finns mer eller mindre ett stående inslag där medlemmarna diskuterar veckans analys från Dan Glimnes spalt i Aftonbladet. Oftast, ska det sägas, blir han mer eller mindre nedsablad på grund av tveksamma råd och spelanalyser. Jag själv anser mig inte tillräckligt kunnig för att våga lägga någon värdering i kritikernas dissekering av Dans analyser. Det är mycket möjligt att de har rätt.

Det kanske helt enkelt är så att Dan, precis som jag själv, är en person som – lite för mycket – älskar att ha massor av bollar i luften, och ibland blir intresset större än förmågan eller kompetensen. Det kan också vara så att kritikerna är för hårda, och att Dan överlag håller måttet för att ge råd till Svenne Banan. Jag vet inte, och ärligt talat är det inget som håller mig vaken om nätterna.

Vad jag emellertid vet är att Dan är en bättre skribent än analytiker.  Jag tänkte på något Ola sa i intervjun jag gjorde med honom för ett knappt år sedan: "Dan Glimne är Sveriges bästa penna alla kategorier". Så långt skulle jag kanske inte sträcka mig; jag är inte ens beredd att kalla honom Sveriges bästa pokerskribent, men nog fan är han vass.

Dan är en fullfjädrad entertainer. En storyteller av oanade mått, och handlar det om att förmedla en stämning från Vegas, Monte Carlo eller Macau är Glajmen grabben hela dan. Ser vi dock till en jämförelse alla kategorier inom poker går min röst, faktiskt tveklöst till Robert Lux. Han har, som ingen annan, förmågan att kombinera stilism, humor och intelligens på ett fullständigt avväpnande sätt. Dödarn är därför i mina ögon Årets Pokerskribent om nu någon måste koras.

Prosharks har just nu en omröstning om vem som är Sveriges – utanför Prosharks – bästa pokerbloggare. Själv ligger jag, tillsammans med Helena "HeFo" Forsell på en mycket hedrande delad fjärdeplats. Framför oss har vi i tur och ordning från ettan och nedåt Mikael Norinder, Dan Glimne och Johan "Indiscreet" Kretz. Föga förvånande då detta är mycket etablerade namn inom svensk poker (även om Johan når en något mer nischad skara än de andra två), och följaktligen därför når många gånger fler läsare än mig. Någon eller några av dem kan ju också faktiskt vara bättre skribenter också ;-)

Utanför pokervärlden vill jag tipsa om den fantastiska bloggen http://vilseblandbokhyllorna.blogg.se som är en briljant ögonblicksbild från ett svenskt småstadsbibliotek.  

Kan man skriva en fiktiv berättelse i bloggform?

Jag har länge gått och sugit på en story. Jag har låtit människor som Lill-Skägget och LappRoffe läsa synopsis. Jag har slipat på olika former, provat språk, tempus, förstaperson, tredjeperson. Nu har jag bestämt mig för att göra ett experiment och skriva storyn i bloggform. Jag är ju minst sagt bekant med det formatet, och tittar jag runt lite har jag också sett att man kan ljuga hejdlöst även i en blogg. Den här blir alltså helt fiktiv.

Känner jag att inte formatet håller så lägger jag ner, men jag provar i alla fall och ser vad det ger. Jag ville emellertid inte blanda ihop mina falsarier med min riktiga blogg, mina verkliga åsikter om pokersverige, så jag har reggat en helt fristående blogg, som ni hittar här:

http://wellplayed.blogg.se

Återkom gärna med synpunkter. Men som sagt var, övertolka inget. Det finns inget annat syfte än att berätta en modern saga.

//Erik

Sharp Dressed Men och allmänna kotterier

Enligt uppgift ska Pokerförbundets styrelse ha ekiperat sig med kostymer från Micke Norinders egna klädbutik inför SM i Tallinn. Detta har väckt ont blod hos förbundets redan tämligen arga kritiker. Personligen ser jag inga konstigheter i det butiksvalet under förutsättning då att man konstaterat att man fått det bästa priset i den butiken. Däremot ställer jag mig tämligen frågande till vad en hel styrelse i en ideell intresseorganisation ska med nya kostymer till, i alla fall på medlemmarnas bekostnad. Om det visar sig att man fått öronmärkta pengar från någon utomstående part som just skulle användas till kostymer kommer ju saken så klart i ett annat läge, men jag är skeptisk.

Annars tycker jag det var trevligt att man fått Unibet att trycka in lite adderade prispengar till Online-SM, vilket gör att kag funderar på om man faktiskt skulle ta och spela i år. De andra deltagarna lär väl vara glada över alla döda pengar de kan få.

Expressen gick ut och avslöjade att onlinespelaren Slaktarn egentligen hette Alex Dalaklis. För den någorlunda insatte borde en klocka ringa, då Dalaklis för något år sedan tog nätpokern med storm under nicket Texas Limit King. Det hela var, föga förvånande när Expressens "pokeravdelning" är i farten, en tidningsanka. Slaktarns riktiga namn är fortfarande okänt för de breda massorna.  Att Expressens "pokeravdelning" inte har svart bälte i faktagranskning är väl ingen nyhet, men man kan väl i alla fall kräva att de ska lyckas referera till en text de faktiskt har tillgång till?

Veckans kanske mest komiska och tillika oväntade nyhet är att Turken är bannad från Pokerforum. Oklart är hur länge, men frågan är om Murat trivs med att vara grupperad med troll och affespammare? Måste vara sisådär för imagen :-)

Big In Japan

Jag fortsätter på temat från förra gången, nämligen bristen på insikt och argument. Det debatteras tämligen friskt både här och där vad som händer i pokerbranschen just nu, och i stor utsträckning även vad som komma skall. Den gamla klyschan att pokerboomen är över har vi hört i några års tid, och nästan lika länge har vi hummat, låtsas sitta på inside info och nickat inkännande under det att vi tanklöst rapat ur oss mantrat "Asien kommer att bli jäävligt stort asså".

Visst. Pokerboomen är över. I alla fall för den här gången, i Sverige. Och Asien kommer att bli jävligt stort. Men det finns ingen analys i det, ingen insikt whatsoever. Vi bara konstaterar att det antagligen kommer att bli så, men funderar inte speciellt långt över konsekvenserna. De flesta stannar vid att det kommer att komma nya spelare. Ergo mer fisk i våra utfiskade vatten. Men sen? Tro mig, det där är den lilla delen. En liten bäck jämfört med de dammluckor som kommer att öppnas.

Asien kommer att bli jävligt stort, i viss mån även Sydamerika. Men jag tror att vi snart kommer att få anledning att separera de två marknaderna. Sydamerika kommer nämligen bara att vara en frisk fläkt, jämfört med Asien. Vi kan jämföra med bilmarknaden. Jag tror nämligen att det finns många paralleller att dra, mer eller mindre relevanta och träffsäkra. Totalt sett är jag beredd att påstå att vi kommer rätt nära en trolig framtid i den här typen av sceniariospekulation.

Vi har en marknad som domineras av USA och Europa, precis som bilmarknaden. Många tillverkare fusioneras allt eftersom till färre men större aktörer, helt i linje med nätverkens utveckling. I vår allegori känns det tämligen safe att likställa skinsen med återförsäljarna av bilar. Om inte annat för att det ger mig en behaglig kändla i magen att sätta ett likhetstecken mellan en del av skinägarna med bilhandlare, den nyare tidens hästmånglare. För övrigt är "Fördömda hästhandlare" ett invektiv som syns allt för sällan i pokerchattarna. 

Så småningom evolverar marknaden i Asien, och några miljarder nya konsumenter får upp ögonen för utbudet. De som ligger i framkanten ser till att ta sig in på marknaderna och erbjuda sina tjänster, och gör snabbt pengar på att anpassa sig till en regional marknad.

Här kommer dock något intressant att inträffa. Det är nämligen så att är det något asiaterna kan, så är det att kopiera. De mest drivna och hugade kommer att se vad som är gångbart och effektivt i industrin, och skapa egen tjänst eller produkt. I stora delar av den här världen anses det nämligen inte fult att kopiera, utan är ett tecken på initiativförmåga. Pang! Så har vi en aktör som inte funnits tidigare, men som på kort tid kommer att erbjuda en minst lika bra tjänst som genomsnittsleverantören, men troligen till lägre pris. Och den killen kommer att få kunder, miljoner kunder, på kort tid.

Det här skeendet kommer radikalt att förändra branschen. It is the end of the poker business as we know it. Betalningsmodeller, layouter, tekniska plattformar. Jag skulle inte investera i ett skin innan jag sett den utvecklingen, för det kommer inte att handla om att svenska småföretagare kommer att få nya kunder. Det är i dag svårt att förstå den verkliga omfattningen av den här förändringen, men en sak är helt säker. Att det kommer in nya spelare är liksom bara en parentes. Det är de nya aktörerna som verkligen kommer att göra skillnad. Det kommer att bli den största förändringen i branschen sedan folk insåg att det gick att tillhandahålla poker på nätet mot pengar.